Räds inte räntespöket

Ekonomiska bedömare har under sommaren skruvat upp sina förväntningar på hur snabbt Riksbanken ska höja räntan. Numera pekar en genomsnittlig prognos mot en styrränta på upp emot tre procent redan mot slutet av det här året, att jämföra med dagens styrräntenivå på 2,25 procent.

Riksbanken väntas dessutom fortsätta att höja räntan även efter årsskiftet och de riktiga dysterkvistarna varnar för scenarier där den korta räntan kan stiga till nästan sex procent innan det är dags för Riksbanken att sätta stopp. Uppgifter som satt skräck i många svenska låntagare och det har blivit allt vanligare att hushållen väljer bundna lån på sina bostäder. Trots att detta historiskt sett har visat sig vara ett misstag.

Det finns framför allt tre skäl till att ränteprognoserna justerats upp.

Majoriteten i Riksbanksdirektionen som styr räntesättningen har själva gjort bedömningen att räntan kan komma att behöva höjas i snabbare takt än marknaden trott. I det senast publicerade protokollet från Riksbankens penningpolitiska möte, där man höjde räntan med 0,25 procentenheter, var det fyra av sex medlemmar som såg ett sådant scenario framför sig. Det förvirrande är att Riksbanken i så hög grad pekar på bostadspriserna och hushållsutlåningen i sina kommentarer. I praktiken har banken därför övergett inflationen som övergripande mål för räntepolitiken och har gett sig själv mandat att välja fritt från paletten av ekonomiska indikatorer när räntan ska sättas.

Tillväxten i Sverige är urstark och sysselsättningen är på väg upp. Konjunkturprognoserna justeras upp i rask takt och antalet nyanmälda lediga platser i juli var det högsta på en sommarmånad sedan 1989. Risken är att det här på sikt betyder stigande lönekostnader och ökat resursutnyttjande vilket i sin tur leder till stigande priser. Med en arbetshorisont på två år är det dags för Riksbanken att strama åt ordentligt för att normalisera ränteläget som fortfarande är starkt stimulerande på konjunkturen.

De internationella räntorna är på väg uppåt. Visserligen tog den amerikanska centralbanken paus vid sitt senaste räntemöte men räntan ligger där på 5,25 procent. Den brittiska centralbanken har ånyo börjat höja räntorna och med förbättrade konjunkturutsikter i Europa ser det ut som om den europeiska centralbanken ECB kommer att höja i rask takt. Även om den svenska räntan ska sättas efter svenska förutsättningar så är det ingen tvekan om att den svenska Riksbanken i alla fall sneglar på utlandet.

Mot allt detta kan man invända att inflationstrycket i Sverige är fortsatt lågt och att produktivitet och löneutveckling pekar mot sjunkande enhetsarbetskostnader i näringslivet. Bortser man från kraftigt stigande olje- och energipriser, faktorer som Riksbanken knappast kan påverka med högre räntor, så är inflationen i Sverige fortfarande extremt låg. Det finns heller inga tydliga tecken på någon omfattande löneglidning eller på att avtalsrörelsen som snart sätter i gång ska gå överstyr.

Den bästa gissningen blir trots allt att den svenska korta räntan fortsätter uppåt i relativt rask takt. Vi kommer att nå tre procent i slutet av det här året och även efter det kommer räntan att fortsätta uppåt. I den senaste inflationsrapporten gör Riksbanken bedömningen att en normal styrränta ligger i intervallet 3,5-5,0 procent. Dit är det en bit kvar och den genomsnittliga styrräntan har sedan 1997 legat på cirka 3,5 procent.

Den långa räntan, som mer styrs av konjunktur- och inflationsutsikter internationellt och på lite längre sikt, har däremot sjunkit under sommaren och när detta skrivs ligger en 10-årig svensk marknadsränta på 3,92 procent. En förklaring till detta är den mörkare amerikanska konjunkturbild som har tornat upp sig och att riskaptiten på de finansiella marknaderna har sjunkit. Något som i sig har drivit upp priserna på långa obligationer och därmed tryckt ner räntan.

Tror man inte på att den korta räntan långvarigt ska ligga över en sådan nivå så finns det egentligen ingen anledning att rusa till banken och binda sina bostadslån. Och skulle Riksbanken lyckas med konststycket att skrämma låntagare till att binda räntorna och bostadsköpare att bli lite mindre generösa i budgivningen så kan det ändå dröja tills styrräntan når över fyra procent.