Rabatt ny medicin

I förra veckan sänkte det amerikanska läkemedelsbolaget Merck priset på två HIV-mediciner, avsedda för utvecklingsländerna, ner till produktionskostnaden. Bolaget gör därmed ingen vinst på tillverkningen. Andra stora läkemedelsbolag väntas följa efter.

Åtgärden är ett försök att slå tillbaka mot två indiska företag, som aviserat att de vill sälja billiga HIV-mediciner till Sydafrika. Det är ovisst om det blir någon försäljning, eftersom det krävs klartecken från den sydafrikanska regeringen. De indiska företagen accepterar nämligen inte gällande internationell patentlagstiftning, utan kopierar olagligt.

Om Sydafrika köper från indierna är det sannolikt ett brott mot landets internationella åtaganden på patentområdet, enligt WTO:s avtal om immaterialrätter. Kring detta pågår en rättsprocess där 39 läkemedelsbolag vill testa en paragraf i Sydafrikas läkemedelslag, som ger rätt att bortse från WTO:s regler.

Köper Sydafrika ändå av indierna tillkommer ett nytt problem. Då måste regeringen avsätta pengar, som i dag saknas, för att få ut HIV-medlen och dessutom ändra inställningen till HIV/aids. Fortfarande förnekas sjukdomen i landet, och för ett år sedan gjorde president Thabo Mbeki underliga uttalanden där han ifrågasatte sambandet mellan HIV och aids och betraktade medicinerna som gifter.

Det är olika välgörenhetsorganisationer, till exempel Läkare utan gränser, som drivit på för att få billigare HIV-mediciner till fattiga länder. Läkemedelsindustrin utmålas som okänsliga profitörer och har svårt att försvara sig.HIV, som i sin slutfas ger aids, är primärt ett u-landsproblem. Av 36 miljoner personer i världen som lever med HIV/aids finns drygt 25 miljoner söder om Sahara i Afrika (drygt 4 miljoner i Sydafrika). I USA och Västeuropa finns bara 1,5 miljoner.

Marknaden för HIV-mediciner ser helt annorlunda ut. Drygt 50 procent av produkterna säljs i USA, som har drygt 2 procent av alla smittade. Det avspeglar ett välkänt faktum, nämligen att mediciner inte alltid finns där de bäst behövs. Det är bara i rika länder som det utvecklas läkemedel och då primärt för att kurera olika välfärdssjukdomar (hjärt/kärlproblem, cancer, magsår, diabetes etc.). I fattiga länder, som främst plågas av olika infektionssjukdomar, finns ingen som kan betala nyutvecklingen.

Sänkta läkemedelspriser löser inga grundläggande problem i u-länderna. Det krävs genomgripande hälsovårdsreformer och upplysning. Det har exempelvis länge funnits fungerade vacciner till mycket låga priser i Afrika. Trots det vaccineras bara 50 procent av barnen.

I maj i fjol erbjöd Merck, tillsammans med fyra andra bolag (Glaxo Smith Kline, Bristol-Myers Squibb, Roche och Boehringer Ingelheim) u-länderna en rejäl rabatt på sina HIV-preparat. Det var ett led i en FN-offensiv för att få fart på behandlingen av HIV-smittade i den fattiga delen av världen. Någon ökad användning av HIV-medel har det inte lett till. Den ytterligare sänkning som nu aviserats räcker sannolikt inte heller för att ge några större effekter trots att u-länderna kan köpa HIV-medel för tiondelen av priset i i-världen.

En så stor prisdifferentiering är riskabel för läkemedelsindustrin. De lågt prissatta varorna kan komma tillbaka till i-länderna, erodera hela prisnivån på HIV-medel och sprida sig till andra produkter.

Det verkar inte finnas något alternativ för läkemedelsindustrin att bättra på sin image. Företagen är känsliga för kritik och beroende av ett stort förtroende hos allmänheten. Med prissänkningarna på HIV-medel vill branschen visa att den tar sitt samhällsansvar för de fattiga.

Samtidigt måste läkemedelsbolagen, genom rättprocessen i Sydafrika, markera villkoren för sin existens. All läkemedelsutveckling bygger på patent på nya läkemedel, alltså en form av tillfälligt monopol. Under denna tid ska bolagen tjäna in de vinster som den riskfyllda forskningen kräver. Bara tre och tio utvecklade nya läkemedel uppskattas ge intäkter som motsvarar kostnaderna. Utan patentskydd måste all forskning ske med statliga medel.