Stegra
Professor om H2 Green Steels tunga besked: ”Gigantiskt logistiskt problem”
Harald Mix-backade H2 Green Steel och statliga gruvjätten LKAB är oense om hur kapaciteten på Malmbanan ska utnyttjas. Detta har lett till att LKAB inte vill sälja sin järnmalm till H2 Green Steel.
Istället köper H2 Green Steel sin järnmalm av Rio Tinto i Kanada och Vales i Brasilien, något som Dagens industri rapporterat om.
”Det är givetvis en plattform för global expansion framöver när det gäller att rulla ut det här konceptet till andra delar av världen”, säger H2 Green Steels VD Henrik Henriksson till Di och tillägger:
”Vi hade gärna sett att vi haft svensk malm i detta läge. Vi tycker att det har tagit väldigt lång tid. Det är en prekär situation där vi har en statlig myndighet som säger att det finns kapacitet och så har vi ett statligt bolag som inte ser samma bild”, säger Henrik Henriksson.
Logistisk utmaning
Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och senior forskare vid IFN, lyfte redan förra vintern fram problematiken med H2GS lokalisering i Norrbotten.
”Om H2GS, trots etablering i Boden, inte kommer nära malmen så verkar det dödfött hela projektet”, sa Henrekson till Affärsvärlden i mars i fjol.
Efter beskedet att malmen ska importeras så är professor Henrekson inte mer positivt inställd.
“Ju längre bort man tvingas hämta malmen desto mindre poäng förefaller projektet ha”, säger han till Affärsvärlden och fortsätter: “Utöver brist på bostäder, arbetskraft och transportproblem så saknas nu också malmen lokalt. Då är det enda återstående argumentet för lokalisering till Boden tillgången till fossilfri el. Men elen måste också kunna köpas till ett lågt pris, vilket är långtifrån säkert när de många elslukande projekten är i full gång.”
Han lyfter bland annat fram malmkvaliteten och logistiken som utmaningar.
“LKAB-malmen är särskilt lämplig för vätgas medan malm från till exempel Brasilien och Australien generellt sett är av sämre kvalitet”, säger han och fortsätter:
“Den utländska malmen ska transporteras över världshaven och Bottenviken är isbelagd stora delar av året, så det kräver stora upplag av malm som lagras. Det är också en kostnad som tillkommer. Man kan undra hur fossilfritt det blir när det fraktas på stora fartyg över Atlanten”.
Boden inte bästa platsen
LKAB och H2GS har bland annat varit i konflikt över hur Malmbanan, där malmen kan fraktas från Malmfälten till Boden, ska användas. Fram till oktober pågår en kapacitetsutredning för järnvägsrälsen.
“Ett alternativ är att frakta malmen med lastbilstransporter, men det är ett gigantiskt logistiskt problem eftersom är det så enorma volymer som ska överföras”, säger Magnus Henrekson, och tillägger:
“Det ska sedan föras till kusten som är nästan fyra mil bort, så man kan fråga sig varför Boden anses vara den bästa platsen att placera stålverket på.”
Magnus Henrekson är styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
