Professor Calmfors om avtalsrörelsen: ”Arbetstidsfrågan hänger över allt”

Vid den senaste avtalsrörelsen 2023 sattes den över två decennier långa traditionen på prov. Det var efter år av coronapandemi, med en hög inflation och pressade reallöner. Resultatet blev det högsta “märket” någonsin med en 7,4% löneökning över två år.

“När vi stod inför den förra avtalsrörelsen visste vi inte vad som skulle hända”, säger Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi och sedan länge insatt i avtalsrörelsen.

“Till exempel visste vi inte om de stora löneökningarna skulle leda till en pris-lönespiral.”

En pris-lönespiral, där lönerna stiger till följd av ökade priser medan priserna ökar till följd av ökade löner, har hittills inte blivit fallet enligt professorn.

“Jag tycker att resultatet av den förra avtalsrörelsen blev bättre än vad jag förväntade mig”, berättar han.

Årets avtalsrörelse den största på länge

I årets avtalsrörelse är drygt 500 centrala kollektivavtal under omförhandling. Det är i stort sett hela arbetsmarknaden och berör över 3,4 miljoner anställda, vilket gör det till den största avtalsrörelsen på länge.

Enligt Medlingsinstitutet var det senast 2007 som en avtalsrörelse var så pass omfattande.

Den föreslagna löneökningen från industrifacken ligger på 4,2%. Lägre än sist men ändå högre än vad arbetsgivarsidan önskar. Genomsnittet historiskt är att facken får igenom 75% av sitt yrkande, rekord slogs den senaste avtalsrörelsen då märket landade på 87%.

Lars Calmfors tror att årets märke kommer hamna på mellan 3,2 och 3,4% när förhandlingarna är klara.

“Det skulle vara samhällsekonomiskt rimligt om man tänker på all osäkerhet i omvärlden, Sveriges höga arbetslöshet, den höga vinstandelen i näringslivet och de senaste årens stora reallönefall.”

“Arbetstidsfrågan hänger över allt annat”

Men löneökningen åt sidan. Det finns en annan punkt som blivit allt mer central i årets avtalsrörelse – arbetstidsförkortning.

“Det är som att arbetstidsfrågan hänger över allt annat”, säger Lars Calmfors.

Flera från den fackliga sidan har föreslagit arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Bland annat är det landets största fack Unionens högsta prioritering, efter den om löneökningar.

Och i stället för att presentera ett motbud mot fackens krav på löneökning har arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen ställt sig emot just arbetstidsförkortningen.

“Det är lite förvånande att den har seglat upp som en sådan stor fråga. Man skulle ju kunna tänka sig att det borde vara mer prioriterat att återställa reallönerna”, säger professorn.

“För en sådan stor reallöneminskning som vi har sett nu, på så kort tid, har vi aldrig sett tidigare. Det har varit exceptionellt.”

Calmfors tror att frågan om arbetstidsförkortning hänger ihop med att stora tjänstemannagrupper fått möjlighet att delvis arbeta hemifrån.

“Det kan uppfattas som orättvist eftersom anställda i kontaktnära yrken och arbetaryrken inte kan jobba distans.”

Det är inte bara i avtalsrörelsen som frågan är aktuell, på sistone har även Miljöpartiet och Vänsterpartiet drivit saken.

En socialdemokratisk arbetsgrupp har också föreslagit att en lagstiftad 35-timmars arbetsvecka ska börja införas från 2030.

“Frågan om arbetstidsförkortning är en fråga för avtalsrörelsen. Att politiken lägger sig i sådant, borde vara uteslutet”, säger dock Lars Calmfors.

Calmfors om ekonomin: “Blev lite orolig”

En annan punkt för varje avtalsrörelse är längden på de nya avtalen. Historiskt brukar de sträcka sig över två år, men nu förespråkar industrifacken att avtalet ska vara ettårigt. Medan de opartiska medlarna i industrin, Opos, har skissat på ett treårigt avtal.

Lars Calmfors spekulerar om fackens bud om ett ettårsavtal beror på att de förväntar sig att ekonomin stärks under nuvarande år, vilket skulle kunna ge dem ett bättre förhandlingsläge.

Hur ser du själv på ekonomin?

“Jag blev lite överraskad i januari när inflationen kom in högre än väntat. Sedan blev jag ännu mer överraskad när siffrorna för februari kom.”

SCB:s preliminära siffror för KPIF-måttet visar att inflationen fortsatte att stiga i februari, då den låg på 2,9% jämfört med 2,2% i januari.

“Den högre inflationen kan stöka till avtalsrörelsen och göra facken mindre benägna att backa från sina lönekrav”, säger professorn.

Med viss tveksamhet fortsätter ändå Lars Calmfors att tro på en starkare konjunktur, och att inflationen håller sig närmare Riksbankens tvåprocentsmål.

“Jag tror fortfarande att inflationen är tillfällig, och att den är under kontroll, men kan inte säga att jag är lika säker som jag var för en månad sedan”, säger han.

“Fast om svenska kronans senaste förstärkning består blir det lättare att hålla inflationen vid Riksbankens mål.”

Läs också:

Chefekonomen efter inflationssiffran: Riksbanken kommer planera för räntehöjningar