PRIVATA PLACERINGAR: Glöm inte bort privatobligationer

Räkna med att det blir extra intensiv dragkamp om hushållenssparpengar i vår. Ett skäl till detta är att dessa kommer att haovanligt stora belopp att omplacera. I mars inlöses exempelvis1987 års båda premieobligationslån på tillsammans 4,5 miljarderkronor. Därmed försvinner de sista premierna med ett nominelltvärde av 200 kronor från marknaden.

Men framför allt förfaller under samma månad en stor del av deutestående privatobligationerna. Det rör sig om 19 miljarderkronor av den totala utestående stocken på 120 miljarder.Tillsammans med likviden för 1987:orna innebär detta attspararna skall omplacera omkring 23,5 miljarder kronor enbartunder mars månad.

BRA AFFÄRPrivatobligationsspararna har gjort en bra affär. De som låstein den höga räntenivån för några år sedan agerade rationellt. Påfem år har räntenivån halverats. Men det ställer dem också införett dilemma. Är det någon mening att köpa en ny privatobligationsom ger omkring sex procent när man kunde få det dubbla förnågra år sedan? Eller är det bättre att gå till börsen medpengarna?Det verkar som om den fallande räntenivån redan harpåverkat spararnas intresse för privatobligationer. Denutestående stocken obligationer stagnerade i fjol, dånysparandet i stort bara räckte till för att ersätta förfallen.Ändå finns det fortfarande en hel del som talar för ettobligationssparande. Visserligen är det sant att räntorna harfallit kraftigt, men det har också inflationen. Det väsentligaför spararen är inte den nominella räntesatsen, utan den reala,det vill säga den verkliga räntan när inflationen är fråndragen.Då kan man slå fast att den reala räntan fortfarande är hög.

Obligationssparandet är därför ett bra inslag i en välkomponeradportfölj. Men det krävs kanske att kunden frågar efterobligationerna, eftersom det inte är säkert att bankerna självaär så angelägna att sälja dem. Det finns andra sparformer, tillexempel fonder, som är mer inkomstbringande för dem. Så höganominella räntor som Sverige hade för några år sedan kan mannormalt inte vänta sig i en låginflationsekonomi. I dag harSverige ingen inflation alls. Det gör att en femårig obligationtill omkring 5,90 procents ränta ger en lika stor realavkastning eller drygt fyra procent efter skatt. Då har vi intetagit hänsyn till de avgifter som emittenterna tar ut (seseparat artikel). Det är historiskt en bra avkastning på ettsparande som trots allt har ganska låg risk. På 1980-talet, medden höga inflationen och ogynnsamma kapitalbeskattning somgällde då, var motsvarande placering en ren förlustaffär.

Nu är det dock inte dagens inflationstakt utan den förväntadeinflationstakten under kommande år som har betydelse förplaceringsbeslutet. De flesta inflationsprognoserna ligger förde närmaste åren på omkring 1-2 procent. Detta gör attfastränteplaceringar ser ut att kunna ge en hygglig realavkastning även framöver. Den som är orolig för inflationen harett alternativ i riksgäldskontorets realränteobligationer, somger en garanterad real avkastning på omkring fyra procent. Detfinns skäl att jämföra räntorna hos olika emittenter. Det kanskilja flera tiotals räntepunkter på ungefär samma löptid. Detlåter kanske inte så mycket, men det är lätt att glömma bort attdet är en ränteskillnad som består under flera år. För spararesom vill maximera avkastningen är börsen givetvis ett alternativ,men då är risknivån en helt annan.

Privatobligationer kan för övrigt vara ett utmärkt komplementtill börsen. Obligationerna ger möjlighet att säkra kapitaletefter en kraftig börsuppgång, då risken för börsfall kanskekänns överhängande.

Risken med privatobligationer och andra fastränteplaceringar ärframför allt förknippad med ränteutvecklingen och inflationen.Så länge räntorna faller är det rationellt att låsa in denavkastning som emittenten erbjuder i dag, eftersom den kommeratt vara lägre i morgon. Men om räntan stiger faller detaktuella marknadsvärdet på obligationen och det uppstår enlatent kursförlust. Detta spelar egentligen bara roll för densom tänker sälja obligationen i förtid, det vill säga föreförfallodagen.

Stiger räntenivån följer de rörliga räntorna med medanobligationsräntan ligger kvar. För närvarande ger banksparandetbara tre-fyra procent i bästa fall. Det krävs således attinlåningsräntorna höjs med mer än två-tre procentenheter för attsparande på bankkonto skall vara en mer lönande placering.Omöjligt är det naturligtvis inte att det skulle kunna ske, mensom PP konstaterade i artikeln om bolån i föregående nummer ärdet mycket som talar för att risken för räntechocker är mindrenu än tidigare.