Pojken med guldbyxorna

För drygt ett år sedan satte sig den då 36-årige Kurt Björklund på en presskonferens i Köpenhamn och ändrade förutsättningarna för det europeiska näringslivet. För pressen berättade han hur en grupp internationella riskkapitalfonder – så kallade private equity-fonder – tillsammans lagt ett bud på Danmarks motsvarighet till Telia, TDC. Budet låg på 125 miljarder kronor.

Vi tar det igen: 125 000 000 000 kronor. Beloppet är fortfarande det högsta som betalats kontant av private equity för ett enskilt bolag i Europa. Men det var inte det enda med affären som var epokgörande.

TDC-köpet var första gången som ett antal stora riskkapitalfonder gjorde en så stor investering tillsammans i Europa. Det var också första gången världens största private equity-bolag, amerikanska Kohlberg, Kravis and Roberts och Blackstone, gjorde en affär i Norden. KKR är på många sätt föregångaren inom branschen och blev världskänt på 1980-talet när det köpte ut livsmedelsjätten RJR Nabisco – fram tills nyligen den största private equity-bolagsaffären i världen. Transaktionen hade lite samma roll som TDC-affären nu har haft för Europa och Norden.

Medieuppmärksamheten var enorm efter presskonferensen. Inte minst i Danmark, vars något traditionella näringsliv var chockat över såväl magnituden av affären, som av de köpande riskkapitalisternas ungdomliga uppsyn. Snittåldern bland de fem på podiet låg runt 40, och yngst av alla var den föreslagna ordföranden för TDC, Kurt Björklund.

Därefter har det varit ganska tyst om både Kurt Björklund och hans Permira, åtminstone i Sverige. Med ett viktigt undantag. I juli i fjol berättade affärstidningarna om att Permira hade slagit ett annat rekord. Bolaget hade för sin fjärde fond fått in hisnande 11,1 miljarder euro – motsvarande strax under 100 miljarder kronor. Permira IV är den hittills enskilt största fonden som skapats av ett europeiskt private equity-bolag, och den fjärde största i hela världen.

Det mesta verkar stort i Permiras värld. Dock inte den del av Stockholmskontoret där Affärsvärlden får vistas – en liten hall och ett styrelserum. Det är allt.

Första frågan är hur det känns att köpa någonting för 125 miljarder.

– När jag började på Permira 1996 var den genomsnittliga private equity-investeringen för Permirafonderna en hundradel så stor som den är i dag. Affärsmodellen är dock oförändrad, på så sätt känns det inte annorlunda. Men ansvaret som kommer med en så stor investering, gentemot investerare, anställda och alla andra intressenter blir naturligtvis ett helt annat. Liksom uppmärksamheten från medierna, säger Kurt Björklund.

Villkoren för intervjun är klara. Han kommer inte att svara på frågor om portföljbolagen. I Kurt Björklunds fall är det liktydigt med TDC. Hans kontor är inte direkt involverat i några andra portföljbolag just nu. Permirafondernas andra stora investering med verksamheter i Norden, den i SBS Broadcasting, styrs av Permirateamet i Frankfurt.

– Vi på Stockholmskontoret jobbar dock mycket med nordiska intressen i andra av Permirafondernas portföljbolag, och många härifrån jobbar ofta med investeringar baserade i andra geografier.

Få och stora investeringar, är melodin för Permira. TDC-köpet planerades i flera år.

– Vi gjorde ett första försök med TDC våren 2004, då det hade en större huvudägare. Men det misslyckades då. Sedan såldes den posten ut på marknaden, varefter vi gjorde ett nytt försök igen i våren 2005, vilket alltså gick bra, säger Kurt Björklund, som jobbade i det närmaste heltid med TDC under nära ett år före köpet och ett halvår efter.

Starten för arbetet i själva bolaget kom i februari 2006 då han också tog över som ordförande.

– Det första året i alla private equity-investeringar är alltid extremt intensivt. Alla Permirafondernas investeringar baseras på en förändringsplan, som vi vill sätta i gång så fort det bara går. Det var också samtidigt massor att lära sig om bolaget och att utvärdera om handlingsplanen borde justeras innan vi satte den i verket, säger Kurt Björklund.

Bland de stora saker som hänt under året är att TDC tillsatt en ny vd, Jens Alder, som den 1 november i fjol efterträdde Henning Dyremose på chefsstolen. Jens Alder var tidigare chef för den schweiziska teleoperatören Swisscom, dessutom har tre andra toppchefer i TDC bytts ut. Något annat som budgivarna har fått ägna tid åt är faktiskt att få hela köpet i hamn. Efter att ha fått in strax under 88 procent av aktierna ville köparna lösa in resterande aktier. En grupp ägare har dock motsatt sig inlösenförfarandet, som nu har hamnat i danska domstolar. Situationen är i skrivande stund låst.

Hur påverkar det Permiras och de andra budgivarnas plan och möjligheten att få tillgång till TDC:s kassaflöde?

– Det är ingen väsentlig skillnad för fonderna, de får lite mindre av uppsidan som skapas men samtidigt en lägre kostnad, säger Kurt Björklund.

Permira och de andra huvudägarna har dock inte bråttom.

– I snitt har vi ett perspektiv på Permirafondernas investeringar på fem år. I TDC är det längre, där har gruppen en placeringshorisont på fem till sju år, säger Kurt Björklund.

Vi möts samma dag som Affärsvärlden publicerar en granskning av makten i konkurrenten EQT:s snåriga struktur av bolag. Flera andra affärstidningar har också publicerat granskningar av private equity-bolagen, och det pågår de här dagarna närmast ett drev mot branschen. Granskningen i Affärsvärlden riktade in sig på att den formella juridiska och ekonomiska makten över fonderna som äger bolagen inte går att se, då dessa är placerade i länder utan insyn. De private equity-bolag som syns – som det Permira vi besöker – är bara rådgivningsorganisationer, utan formell makt.

Kurt Björklund verkar uppriktigt engagerad av diskussionen om branschen. Irriterad, naturligtvis, för fokuset på de enorma ersättningarna som private equity-bolagens partner drar in. Men också engagerad för att förklara att han tycker att branschen är missförstådd.

– Den här debatten är exakt samma som fördes om branschen i USA för 20 år sedan, som gjorde private equity-bolagen kända även för en bred publik. Kulmen då var just KKR:s Nabiscoaffär, som ju diskuterades och det till och med skrevs en bok om. I Europa har vi i branschen flugit under radar under lång tid, men nu har vi blivit så stora och affärerna så omfattande att kravet på öppenhet helt naturligt kommer, säger Kurt Björklund, som hävdar att Permira nu har en ambition av att vara öppnare mot omvärlden.

– Vi är mycket öppna med dels hur rådgivningsbolaget ser ut, dels med information om fondernas portföljbolag. Fondernas huvudintressenter är investerarna, så det är i slutändan de som bestämmer vad som ska vara offentligt där, och det kan inte jag ändra på utan deras medgivande, säger Kurt Björklund.

– Vi har i några fall berättat om vilka våra investerare är i fonderna. Vill du veta? frågar Kurt Björklund.

– Inte om jag inte kan skriva det, svarar jag. Vilket jag inte får.

Att de privata ersättningsvillkoren för partner i private equity-bolagen är dolda, kan man kanske förstå. En annan fråga är varför den juridiska makten över varje fond – utseendet på styrelser och investeringskommittéer – också måste vara hemlig. Kurt Björklunds enda svar är att de betraktar den detaljerade strukturen som en affärshemlighet.

Dagen efter vår intervju höll han ett tal på bolagsstämman i TDC där han medgav brister i kommunikationen med omvärlden i relation till köpet.

– Vi kunde ha varit bättre på att kommunicera våra aktiviteter och intentioner med TDC. Utan avsikt har vi på det sättet bidragit till att ge en negativ bild i vissa delar av det danska samhället av private equity-fonder som ägare av stora bolag, sa Kurt Björklund inför bolagsstämman i anförandet som därefter övergick i ett försvarstal för private equity.

I vårt samtal understryker han flera gånger private equity-bolagens framgångar som bolagsägare.

– Utredning efter utredning visar att de private equity-ägda bolagen överträffar de noterade bolagen såväl när det gäller avkastning som tillväxt i omsättning och antal anställda. Fundamentalt har PE varit betydligt mera framgångsrikt, och det gäller under alla de 30 år som branschen har funnits, säger Kurt Björklund.

Frågan är dock hur stor branschen kan bli, kan fonderna bara bli större och större? Finns det verkligen så många omstruktureringsbara bolag att köpa upp? Eller finns det för mycket pengar?

– Det var precis den fråga som alla ställde sig när jag började i branschen 1996: Finns det några bolag kvar? Därefter det ju skett hur många affärer som helst, så det stämmer inte.

– Titta också på den totala köpkraften av private equity-fonderna, den ligger på grovt räknat 1-1,5 biljoner euro (9-14 biljoner kronor). Ställ det sedan i relation till marknadsvärdet av alla bolag i världen, som har uppskattats till 60-75 biljoner, där två tredjedelar är noterat, så ser du hur liten andel private equtiy ändå har.

– Hur stor ska siffran vara, 1,5, 10 eller 20? Jag vet inte. Men om du har en modell som fungerar bättre, skulle man inte tro att den skulle fortsätta att ta marknadsandel, säger Kurt Björklund.

Vad är det då som är så speciellt med private equity? Vad gör modellen så framgångsrik? Är det bara på grund av att man får toppdirektörerna att komma på att de kan jobba mer för 10-15 miljoner kronor om året, än för bara 2 miljoner på börsen?

– Du tror säkert att jag är superkapitalisten som tror att det enda folk bryr sig om är pengar. Men det finns faktiskt fler förklaringar.

– Det jag tycker är den viktigaste orsaken till modellens framgång är den fullständiga sammanstrålningen av affärsplan, beslutsplan och ekonomiska incitament i ett rum. Allt pekar åt samma håll, och det ger en otrolig styrka. Lägg därtill att det nästan alltid finns ett tydligt datum för realisering av investeringen, vilket bidrar till att få folk att göra sitt yttersta för att göra det som bör göras i tid, säger Kurt Björklund.

– I ett noterat bolag har du oftast en starkt fragmenterad ägarbild, en styrelse med medlemmar som ibland är inriktade på att förstärka sitt varumärke som styrelseproffs där de agerar för att undvika misstag, inte för att ta risker för att utveckla verksamheten, och sedan en ledning som har sin agenda. Det ger agentkostnader i tre led och en brist på fokus som kostar de noterade bolagen mycket, säger Kurt Björklund.

– Dessutom har noterade bolag en snårig planeringshorisont, på delvis korta kvartal och delvis långa visioner.

Under de senaste månaderna har den mest hysteriska TDC-aktiviteten lagt sig, berättar Kurt Björklund. Dagen efter vår intervju, vid den ovan nämnda bolagsstämman, lämnade han ordförandeposten till den avgångne vd:n Henning Dyremose. Men han blir kvar i styrelsen ihop med representanter från Blackstone, KKR, Apax och Richmond.

Om man lägger till att hans Permira nu har en näst intill outnyttjad ny fond på 100 miljarder kronor, kan man dra slutsatsen att det är dags för en ny storinvestering.

– Jo, i teorin så borde det finnas utrymme för det, säger Kurt Björklund och ler.

Och i så fall finns det egentligen ingen övre gräns för hur stort ett sådant förvärv skulle kunna vara.

– Det finns i dag väldigt få bolag som är bortanför private equity-fondernas uppköpskapacitet. Tillgång till kapital är i dag inte på något sätt en restriktion.

Permira är en något ovanlig firma i en internationell jämförelse, i och med att de som grundade firman inte längre finns kvar i toppen av bolaget.

– Vi är ett av de få bolag som har upplevt ett generationsskifte. Ingen av grundarna finns längre med bland ledande partners. Vi är också helt oberoende och har inga bindningar till några andra strukturer, säger Kurt Björklund.

Inga Wallenbergs alltså?

– Det är dina ord, säger han.

Permira ägs i dag av 28 partner, av vilka Kurt Björklund är en. Totalt har firman 103 anställda på åtta kontor runt om i världen, vilket ger en ganska liten organisation, med tanke på att den hanterar värden för mellan 100 och 200 miljarder kronor. Resultaten hittills under de tio senaste åren har varit lysande, med en årlig nettoavkastning på över 33 procent.

Enligt Kurt Björklund har firman inget huvudkontor, men “managing partnern” – britten Damon Buffini – sitter i London. Det största kontoret vid sidan av London är i Frankfurt.

Visionen för firman framöver är “global”, det säger han flera gånger under intervjun.

– Vi skulle helst bli ännu mer globala än i dag. Vår strategi är att vara närvarande i alla relevanta sektorer och geografier för relevanta storaffärer, säger Kurt Björklund.

_______________________________________

Badar ofta i vak

Född: 1969 i Finland.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru och tre barn.

Utbildning: Svenska handelshögskolan i Helsingfors (Hanken), Insead.

Karriär: Boston Consulting Group, Schroder Ventures som senare blev till Permira.

Det visste du inte om Kurt Björklund: “Jag badar i vak. Ofta!”