Poängjakten

Bekvämt tillbakalutade hemma i soffan i Kramfors, Kalmar eller Karlskrona kan svenska studenter studera gratis på amerikanska toppuniversitet som Harvard, MIT, Stanford eller Columbia. Nyckeln är internetkurser, så kallade Moocs, Massive Open Online Courses.

– Högre utbildning står inför en av de största omvälvningarna som man över huvud taget kan tänka sig. Moocs driver det här, säger Lars Strannegård, nybliven rektor på Handelshögskolan i Stockholm.

Innehållet i gratiskurserna är ofta häpnadsväckande starkt. Inte sällan är webbsända föreläsningar med tunga professorer dragplåster. Prestigeuniversitetet Yale har exempelvis under våren kört kursen ­Financial Markets med nobelpristagaren Robert Shiller, och Princeton har erbjudit kursen Practical Ethics med den världs­berömde filosofen Peter Singer, av många sedd som djurrättsrörelsens ideologiske ­fader.

Det går till och med att plocka ihop strö­kurser till en examen. Den som klarar en kurs kan betala en slant och få intyg på prestationen. Dock är det endast runt 10 procent av studenterna som tar sig igenom.

En av de mest populära nätkurserna ges av Stanford i ämnet artificiell intelligens. Runt 100 000 internetstudenter ser samma saker som de som är där fysiskt – fast bättre. Nätstudenterna får närbilder på topprofessorerna som föreläser medan de som sitter i aulan, särskilt de som sitter långt bak, får en sämre vy. Internetstudenterna kan även interagera med varandra via diskussionsklubbar och chattar.

– Våra studenter kräver internationell exponering. När de går en Mooc eller tittar på en Ted Talks på nätet med korta, jättebra presentationer och föreläsningar höjs deras förväntningar, säger Lars Strannegård.

Hittills har dock inte Moocs samma status som en elitutbildning på plats. Universiteten måste lära sig vad de ska göra digitalt och vad som behöver göras fysiskt på lärosätet.

– Vi står inför nya utmaningar. Pedagogiken hänger inte med, säger Lars Strannegård.

Hur nätutbildningarna kommer att utvecklas är oklart, en sannolik utveckling är att toppuniversiteten kommer att börja ta betalt. När Harvard Business School startar nätkurser i år är dessa inte gratis. Den ärevördiga institutionen lockar med strategigurun Michael Porter och med Clayton Christensen, som myntat begreppet ”disruptive innovation” om idéer som förändrar en hel marknad, samt med entreprenörsprofessorerna Bill Sahlman och Joe Lassiter.

Efterfrågan på högskoleutbildningar ökar stadigt, både i Sverige och internationellt. Läsåret 1992/93 hade de svenska högskolorna och universiteten knappt 242 000 studenter. Tjugo år senare, läsåret 2012/13, var siffran 414 000, en ökning med 71 procent.

– Vad allting handlar om är att högre utbildning lönar sig på alla sätt. Undersökningar visar att man blir rikare, mer hälsosam, träffar sin partner och blir lyckligare. Problemet är att ingen vet vad det är i själva utbildningen som ger de olika effekterna. Vad går att överföra till nätet och vad går inte? säger Lars Strannegård.

Han tycker sig ha svaret.

– På Handelshögskolan tror vi väldigt mycket på idén om det fysiska mötet. Man lär sig mycket av att interagera med andra studenter, även när man går på studentpuben eller träffas i kaffepauser.

Lars Strannegård jämför med en ishockey­match. Publiken betalar hundratals kronor för att sitta på en kall plaststol, ha svårt att se pucken och stå i långa toalettköer i stället för att sitta hemma i en varm soffa framför tv:n, äta chips och få repriser på alla mål och spektakulära räddningar.

– Också för universiteten är kärnfrågan hur live är kontra medierat, säger han.

Men även när det gäller studier på plats är det svenska utbildningsväsendet hårt konkurrensutsatt genom den så kallade Bolognaprocessen. Det är ett samarbete mellan 47 europeiska länder om högre utbildning och syftar till att göra utbildningarna likartade och därmed jämförbara. En examen från Barcelona ska motsvara en från Stockholm. Det ökar studenternas rörlighet och gör det lättare för framtida arbetsgivare att bedöma deras kompetens. Dessutom kan svenska studenter söka Erasmus-stipendier och tillbringa delar av sin utbildning vid ett universitet i ett annat EU-land.

– Utmaningen är att få studenter i Sverige att välja Handels framför att åka till Paris, London eller Barcelona samtidigt som vi måste få de som bor i London, Paris och Barcelona att välja Stockholm, säger han.

Det har Handelshögskolan i Stockholm lyckats med, enligt rektorn. Söktrycket är högt både på kandidatutbildningen, som är på svenska, och mastersutbildningen, som är på engelska. Mastersprogrammen har 35–40 procent utländska studenter.

Att locka dem kräver dock mycket marknadsföring. Handelshögskolan frestar med att Sveriges ekonomi är en av världens mest internationaliserade, att det finns ett antal framgångsrika storföretag här och att företagsklimatet är hyfsat innovativt. Dessutom framhåller skolan den svenska modellen med balans mellan yrkesliv och fritid samt det skandinaviska ledarskapet.

Även den företagsekonomiska institutionen på Stockholms universitet har lyckats behålla sin attraktionskraft, enligt institutionens utbildningschef Thomas Bay.

– Vi har ett enormt högt söktryck till alla våra utbildningar. Vi är Sveriges största företagsekonomiska institution och vi ligger i huvudstaden. När det nu blir mindre årskullar är det inte vi som tar smällen utan de mindre högskolorna, säger han.

Eva Malmström Jonsson, prorektor på KTH, välkomnar internationaliseringen eftersom studenterna senare ska verka på en global marknad.

– Vi gör allt vi kan för att fler ska åka ­utomlands på utbytesstudier under studietiden. Men alla vill inte, så det är viktigt att ha ett inflöde av studenter utifrån för att förbereda för en global arbetsmarknad, säger hon.

Men samtidigt som allt fler på jordklotet vill ha en högre utbildning, inte minst i framväxande ekonomier som Kina och Indien, och det blir allt lättare att skaffa sig en även för dem som inte har råd att betala – till exempel via Moocs – så sjunker kvaliteten. Och det gäller inte bara i Sverige utan även internationellt, enligt Mats Alvesson, professor i företagsekonomi vid Lunds universitet.

– Flera undersökningar visar att heltidsstudier oftast endast kräver måttliga arbetsinsatser. 21–25 timmar i veckan studerar studenter i genomsnitt i Sverige. Rätt mycket styrs av marknadslogik, att göra kunderna nöjda. Det är inte alla gånger som väldigt krävande studier gör det. Kundlogik och kvalitetslogik står i motsats till varandra, säger han.

Till stor del handlar det om genomströmning, alltså att så många studenter som möjligt tar sig igenom studierna och får examen i stället för att hoppa av. Det är ett viktigt utvärderingsmått för alla högre utbildningar, och i Sverige får universiteten till och med anslag från staten i förhållande till just genomströmningen.

– Kunskapssamhället handlar om att prångla igenom så många studenter som möjligt. Men studier är inte som att tillverka hamburgare. Det är inte kvantitet som gäller, säger Mats Alvesson.

Den amerikanska studien Academically Adrift från 2011, som testade studenters kunskaper före och efter utbildningen, visade att 40 procent inte visade någon mätbar förbättring när det gällde att kunna resonera, se mönster och tänka kritiskt, faktorer som anses vara huvudpoängen med högre utbildning.

– Volym- och kundnöjdhetstänk medför ett race to the bottom, säger Mats Alvesson.

Han hävdar att högre utbildning för många handlar om att få examensbevis och putsa upp sitt cv.

– Det är stor skillnad mellan att optimera sina utsikter på arbetsmarknaden och att vara intresserad av att lära sig, säger Mats Alvesson.

En annan faktor är att kraven på vad som är en högskoleutbildning har sänkts. Vissa högskolor och universitet erbjuder i dag exempelvis utbildningar till sommelier, serie­tecknare, måltidskreatör och byggledare, alltså praktiskt inriktade jobb som skulle passa bättre i en yrkesskola.

– Konsumtionskapitalismen skapar överproduktion av allt möjligt, även utbildning. Efterfrågan skapas genom att anspela på folks förhoppningar om ett kvalificerat yrkesliv som bara 10-20 procent får uppleva, säger Mats Alvesson.

Samtidigt får den sjunkande kvaliteten i den svenska grund- och gymnasieskolan också effekter i den högre utbildningen. Studenterna nu för tiden har lägre förkunskaper än tidigare, vilket gör det allt svårare att bibehålla nivån.

– Den senaste tioårsperioden har vi sett en försämring i förkunskaperna i matematik. Tidigare har vi inte sett det som nödvändigt att så massivt tillhandahålla olika typer av stöd i matematik, säger Thomas Bay.

Han pekar även på att studenterna är ovana vid att uttrycka sig vetenskapligt i skrift och har svårt med grammatiken. Eva ­Malmström Jonsson på KTH är inne på samma spår. Både Mats Alvesson och Bo Rothstein, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, varnar för att universiteten hotar att bli Sveriges nästa Pisa-haveri.

De framhåller att svenska universitet, till skillnad från utländska spetsuniversitet, inte lyckas med att få de främsta forskarna att bli rektorer och liknande. Dessutom rekry­terar svenska universitet i hög utsträckning professorer genom att befordra sina egna anställda, medan toppuniversitet rekryterar externt och därmed undgår inavel och ­nepotism.

– Om Volvo stod för både utbud och efterfrågan skulle vi fortfarande köra omkring i 144:an, säger Bo Rothstein.

Därtill är det regeringen som tillsätter ledamöter i universitetens styrelser, vilka därmed, enligt Rothstein, företräder näringslivet, kulturlivet eller samhället i stort i stället för själva universitetet.

Ytterligare ett problem är att forskningen i olika ämnen, av regionalpolitiska skäl, är utspridd på ett antal universitet och hög­skolor. Därmed går Sverige miste om viktiga nav som till exempel det som uppstått i Silicon Valley i Kalifornien runt Stanforduniversitetet, Berkeleyuniversitetet och företag som startats runt dem, liksom i Bostonområdet runt Harvard och MIT.

– Eftersom vi lever i en ekonomi som är extremt kunskapsorienterad så blir spetsforskning allt viktigare, säger Bo Rothstein.

Forskarutbildning i ett ämne bör vara koncentrerad till ett fåtal universitet, anser han.

Däremot är han inte så oroad över Moocs.

– Jag kan inte riktigt se framför mig att de kommer att helt konkurrera ut svenska universitet.