Plötslig pessimist

Sedan länge har den amerikanska centralbankens (Fed:s) chef, Alan Greenspan, haft tolkningsföreträde när det gäller amerikansk ekonomi. Det han säger tycks oftast vara lag bland övriga ekonomiska bedömare. Därför var hans tal i fredags, det första på över tre månader, om utsikterna för amerikansk ekonomi sedan länge emotsett. Men många blev besvikna. Var fanns talet om den snabba ekonomiska återhämtningen i USA? Egentligen ingenstans.

Tvärtemot förväntningarna valde centralbankschefen att fokusera på de svårigheter som amerikansk ekonomi står inför, i stället för att följa den i dagsläget rådande trenden att ekonomin redan har vänt uppåt. Den amerikanska ekonomin kunde, enligt Greenspan, lika gärna stå inför en period av besvikelser med sjunkande företagsvinster och en nedåtrekyl i hushållens efterfrågan.

Det finns kanske framför allt två skäl till att Greenspan väljer att tona ned förväntningarna på den amerikanska återhämtningen. Ett är att få ner de amerikanska långräntorna, som trots de dramatiska styrräntesänkningarna ligger på samma nivå som vid utgången av 1999 och dessutom har stigit under de senaste månaderna. Att skruva ner förväntningarna på en snabb återhämtning är ett säkert sätt att få ner långräntorna samtidigt som Fed:s möjligheter att ytterligare sänka styrräntorna (korträntorna) faktiskt blir svårare ju mer man närmar sig nollräntenivån. Men trots allt har väl talet bundit upp centralbanken för ytterligare en räntesänkning vid nästa möte den 30 januari, troligen med en kvarts pro-centenhet. Målet om sjunkande långräntor har dessutom uppfyllts i och med de senaste dagarnas nedgång.

Pressa politiker

Ett annat syfte med hans tal kan vara att han med en återhållsam hållning sätter press på finanspolitiken. Redan tidigt i höstas ansåg han att det fanns möjligheter att stimulera ekonomin genom finanspolitiken, och som den sanna republikan han är förordades främst skattesänkningar. Men med djupt o-eniga politiker som käbblar om inriktningen på de finanspolitiska stimulanserna har åtgärdspaketet fastnat i den amerikanska kongressen. Oenigheten rör dock mer inriktningen på åtgärderna än nivån. Om nu centralbankschefen, med det renommé han skaffat sig efter dryga tio år på posten, uttalar sig förhållandevis försiktigt så ökar trycket på politikerna att komma överens.

Junior svimmade

“Över min döda kropp, kommer demokraterna att höja skatterna” sa George Bush den yngre. Hans far, George Bush den äldre, tvingades på sin tid att äta upp ett likaledes kategoriskt uttalande om att inte höja skatterna. Några dagar efter sitt uttalande, natten till måndagen svensk tid, svimmade junior framför tv-n ätandes salta kringlor. Om nu det ska ses som en indikation på vartåt det lutar i bråket om stimulanspaketet, så är det väl en spekulation så god som någon att han för att förverkliga paketet trots allt kommer att tvingas ge efter för en del av demokraternas krav på att öka de offentliga utgifterna.

Att kriget i Afghanistan har gått bättre än väntat försämrar faktiskt hans påtryckningsmöjligheter, eftersom de motsträviga demokraterna inte längre kan svartmålas som Bin Ladens femtekolonnare.