Planen bakom handelskriget

Myndigheterna framhåller vidare att planen är helt i linje med Världshandelsorganisationens regelverk. Man beskriver initiativet som transparent och öppet för utländsk konkurrens. Men här går meningarna isär. På senare tid har allt större oro uttryckts för att kinesiska företag i ökad utsträckning stjäl immateriella rättigheter från utländska konkurrenter.

– Denna oro är inte överdriven. Exempelvis oroade sig Apple tidigare för Samsung vad gäller immaterialrätt. Nu när kinesiska företag utvecklas till formidabla konkurrenter för många utländska företag, så ökar samtidigt risken för ip-stölder från dem, säger Yu Zhou.

Kinas snabbväxande utlandsinvesteringar har knappast undgått någon. Allt fler åtgärder har också tagits som svar på trenden. I mars i år blockerade USA:s president Donald Trump en affär värd 117 miljarder dollar, där Singapore-företaget Broadcom avsåg förvärva den amerikanska chiptillverkaren Qualcomm, som bland annat förser närmare hälften av ZTE:s smarta telefoner med mikrochip.

Beslutet togs efter att det amerikanska regeringsorganet Cifius (Committee on Foreign Investments) varnat för att affären utgjorde ett hot mot USA:s nationella säkerhet. I mitten av augusti undertecknade president Trump vidare en skärpning av regelverket för utländska investeringar, som gav samma kommitté ökade befogenheter att överse investeringar från utlandet inom områden som högteknologi, infrastruktur och hantering av persondata.

Det är heller inte bara i USA som oron för kinesisk teknikstöld breder ut sig. I augusti blockerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel för första gången ett kinesiskt bud på ett tyskt företag, nämligen Leifeld Metal Spinning, tillverkare av verktygsmaskiner.

I Tyskland har kinesiska investeringar kommit att synas i sömmarna sedan Midea Group för två år sedan lyckades köpa en stor majoritetsandel i robottillverkaren Kuka. Strax efter den kontroversiella affären drog tyska myndigheter exempelvis tillbaka sitt tidigare godkännande av försäljningen av chiptillverkaren Aixtron till en kinesiska fond.

Tyska myndigheter har i dag rätt att stoppa affärer där utomeuropeiska aktörer förvärvar minst 25 procent av ett tyskt företag. Berlin jobbar nu på att skärpa lagstiftningen genom att sänka denna gräns till 15 procent. I februari i fjol presenterade Tysklands finansminister – tillsammans med sina franska och italienska kolleger – ett förslag till Europakommissionen om en central mekanism i EU för att överse investeringar utifrån.

Det råder inga tvivel om att förslagets udd är riktad mot Kina. Enligt brittiska politiker som Financial Times talade med i somras, så är kinesiska investeringar anledningen till att ett liknande regelverk nu också utformas i Storbritannien.

Inte myndigheternas ansvar

Det pågår också mer aktiva försök komma över teknik på tveksamma sätt. Efter att ett kinesiskt bud på 23 miljarder dollar för den amerikanska chiptillverkaren Micron nobbats, började anställda vid företagets produktionsanläggningar i Taiwan att lockas över till Kina med bra positioner och höga löner.

I somras stormade taiwanesisk polis Microns anläggningar i Taiwan, och tog flera anställda på bar gärning med att smuggla ut företagshemligheter via såväl dokument som usb-minnen. Enligt New York Times rapport hade ingenjörerna lovats belöningar för att ta med sig informationen till sina nya arbetsgivare.

USA har sedan handelskrigets början flera gånger krävt ett slut på kinesisk teknikstöld. Men enligt Yu Zhou går detta knappast att stoppa genom att sätta press på kinesiska myndigheter.

– Kan kinesiska myndigheter bara utfärda instruktioner till alla landets företag att upphöra med stölder av teknik och immateriella rättigheter? Förmodligen inte.

Yu Zhou medger att Kina aktivt stöder inhemska företag jämfört med utländska. Detta är ett steg i ledet att uppgradera den högteknologiska tillverkningen, och innebär helt klart ett hot för utländska bolag. Men hon understryker även att många länder har gjort eller gör precis likadant.

Tillträde till den viktiga marknaden har också kunnat användas för att pressa utländska företag att dela sin teknologi, bland annat genom lagtvång om att ingå samriskbolag med lokala aktörer.

Hon framhåller att det inte är Kinas regering som organiserar stölderna. Det är något som har pågått i alla länder i alla tider. Det pågår dessutom mellan kinesiska företag, trots att det finns lagstiftning i Kina som förbjuder detta.

– Företagen måste själva ha en plan för att skydda sin teknik och vara försiktiga när de hyr in sin expertis. Man måste betala sina ingenjörer bra, och skriva under avtal om vad de får prata om eller dela med sig av, säger Yu Zhou.

Skillnaden är Kinas storlek. Myndigheter kan subventionera bolag som gör viktiga utländska förvärv. När företagen sedan favoriseras på den enorma inhemska marknaden skapas bra förutsättningar för att de ska växa även globalt.

Tvingade till ödmjukhet

Donald Trumps administration har fört en mycket tuffare linje mot Kina än vad landet är vant vid. Plötsligt kräver USA handel och konkurrens på lika villkor, samt att dess företag ska få samma tillträde till den kinesiska marknaden som vice versa. Detta har tagit Kina med överraskning, och skapat slitningar.

När Liu He, president Xi Jinpings personliga sändebud, återvände från USA i maj deklarerade han triumfatoriskt att risken för handelskrig var avvärjd. Kina hade stått på sig och amerikanerna gett med sig, menade Liu. Men tji fick han, då 25 procents tullar på kinesiska importer värda 50 miljarder dollar snart implementerades, och hot om samma tullar för varor för ytterligare 200 miljarder dollar utfärdades.

Kinas avtagande tillväxt och skenande skuldnivå innebär större sårbarhet i ett handelskrig än vad som tidigare var fallet. Detta har flera kinesiska ekonomer, akademiker och tjänstemän konstaterat under sommaren, tillsammans med kritik mot den självsäkra attityd som kommunistpartiet hanterat konflikten med.

Reuters talade i augusti med akademiker och politiska rådgivare som sa att Kinas utgångsläge inte är fullt så bra som landets ledning försöker ge sken av, vilket har lett till en misshantering. Bloomberg citerade samma månad en tjänsteman inom det kinesiska finansministeriet som menade att Kina gjort ”en stor missbedömning” av Trumps målmedvetenhet att konfrontera landet.

Under sommaren tog också Liu Yadong, redaktör för statliga branschledande Scientific and Technology Daily, bladet från munnen och levererade kritik av en sort som sällan artikulerats sedan Xi Jinping blev president. Kina, menar Liu, bara ”lurar sig självt” om man tror att man snart kan passera USA som världsledande inom vetenskap och teknik.

Han sa att det teknologiska gapet mellan Kina och USA och andra västländer bara borde vara ”allmän kunskap”, men i stället blir till ett stort problem när personer som skriver upp Kinas framgångar ”lurar ledningen, allmänheten och sig själva”. Statliga medier har nyligen också fått instruktioner om att inte skriva storartat om Made in China 2025, samt att i allmänhet inte överdriva Kinas prestationer inom detta område.

Enligt Yu Zhou är det solklart att Kina – näst efter USA – i dag har den mest diversifierade tillverkningssektorn i världen, men kompetens i ”allt från leksaker till kärnkraft”. Hon säger också att kunskapen växer snabbt och att gapet minskar fort inom de flesta områdena.

Ändå ser inte Yu Zhou på Made in China 2025 med lika stor skräck som många amerikanska beslutsfattare. Hon beskriver snarast planen som ”en sammanfattning av landets ambition”:

– Kina vill alltid låta ambitiösa, vill alltid framstå som en ledare. Men myndigheterna är inte så effektiva som de utger sig för att vara, och har ofta misslyckats att leverera efter sina målsättningar.

Hon påminner bland annat om kinesiska målsättningar om världsledande universitet och militär. Den senaste tidens lagstiftningar mot kinesiska investeringar samt krav på jämlika konkurrensvillkor, försvårar ytterligare Pekings högtflygande industriplan.