PLACERINGAR: Krönika; Borta bäst

Året har inte börjat enbart bra för utlandsplaceraren. Att enfemtedel av värdet sopades bort under några veckor på världensnäst största börs, den i Tokyo, skrämmer och oroar – även om endel av förlusterna har återhämtats. Är detta verkligen rättatillfället för den svenske spararen att ge sig ut i världen? Jo,argumenten för att sprida sparandet utomlands har nog aldrigvarit starkare.

Fortfarande är det inte mer än 20-25 procent av det svenskafondsparandet som finns i utlandet. Ser man till hushållenssamlade förmögenheter utgör icke-svenska tillgångar under femprocent av totalen.

Sedan hösten 1995 är den återuppståndna kronan, som minskarvalutarisken i utlandsplaceringar, varit ett argument förinternationell diversifiering. Ett annat och än viktigare är detfundamentala behovet hos svenska sparare att sprida riskerna isina portföljer. Dessutom har det tillkommit ytterligare enfaktor i sammanhanget i och med att den svenska börshaussenverkar gå mot sitt slut. Svenska aktier har ju gåttexceptionellt bra de senaste åren. 1995 drevs kurserna upp avvinstexplosionen i näringslivet medan fjolårets uppgång tillstor del förklaras av att långräntan föll från nio till sjuprocent. Det är tveksamt om något kan föra Generalindex markanthögre även 1997.

Mot den bakgrunden bör många av dem som blivit rikligt belönadeför att de litat till svenska aktier överväga om de inte skallta hem en del av sina vinster och satsa på något annat. Vadå?Japan kan innebära ett sjusärdeles köptillfälle just nu. Men förde flesta är det nog för riskfyllt. USA är väldigt högt värderat.Tillväxtmarknaderna börjar äntligen ta sig – andelsvärdena i endel Latinamerikafonder har klättrat över 10 procent på någraveckor – men även dessa marknader är för hasardartade för attmotivera några större portföljandelar.

Europa ser rimligare ut. Vidare gissar investmentbanken MerrillLynch att 1997 blir råvarornas år. Firman hänvisar till attavkastningstoppen i ett globalt perspektiv går från obligationertill aktier till råvaror, i enlighet med konjunkturcykeln.Kanske. Priserna på metaller och spannmål är pressade. Men är dei botten? Det är många andra faktorer än konjunkturen iindustriländerna som avgör hur det går för enskilda råvaruslag.Trenden för oljepriset verkar peka nedåt just nu och vetet ochguldet har rasat de senaste månaderna.

Hur som helst är råvaror ett mycket riskabelt och svåranalyserattillgångsslag. Fastigheter är lite enklare. Mäklarfirman SBCWarburg slår ett slag för sådana med hänvisning till attmarknaden stabiliserar sig i allt fler länder. Undantagen ärJapan och D-marksblocket. Men den som vill göra sig en snabbslant på svenska fastigheter borde ha köpt redan 1993. 1994 gavkontor i centrala Stockholm en realavkastning på hela 27 procent.Sedan dess har det inte gått lika bra.

Den som grämer sig över missade chanser, exempelvis boomen påNew York-börsen som få européer kunnat ta del av, bör dock kommaihåg några visdomsord från 1960-talets amerikanska finanskretsar.De går ut på att man då och då kan pricka in rätt placeringeller rätt tidpunkt, men nästan aldrig båda två. Den som skallskifta över en del av sitt svenska sparande till utlandet gördet för det mesta på litet sikt. Då spelar det inte så stor rollom tidpunkten inte är idealisk. Bara den är någorlunda.