Persson snyggar till

Det positiva med regeringens politik är att handlingsfrihetenhar låsts inom en ram som bestäms av budgetsaldot. Det negativaär att man inom denna ram nästan bara vidtar åtgärder för attvinna kortsiktiga opinionsmässiga fördelar som samtidigt på siktär defensiva eller rent av destruktiva.

Långt i förväg uppsatta mål för budgetunderskottet är egentligenen tokig, anti-intellektuell, ledstjärna för politiken. Mengenom den prestige som regeringen har satsat på att budgetenskall visa minst balans nästa år har den skapat en norm sombinder dess handlingsutrymme när opinionssiffrorna dalar, valetrycker närmare och kraven ökar på mer välfärd, somsocialpolitiken numera benämns.

När detta skrivs är vårpropositionens innehåll inte känt tillalla delar, men Affärsvärlden utgår ifrån att regeringen inteplötsligt har bytt fot. Statsminister Göran Persson gjorde i enintervju i Dagens Nyheter i söndags till och med till sittpersonliga motto: Den som är satt i skuld är icke fri. Dettanågot egendomliga uttryck betyder säkert att budgeten är ibalans.Med denna restriktion försöker regeringen samtidigt attmed diverse konstgjorda medel minska arbetslösheten. Kommunernafår extrapengar för att slippa avskeda folk. De skall också,enligt förhandsuppgifter, kunna anställa folk somkvalitetshöjare, med en lön som något överstiger a-kassan. Äldrelångstidsarbetslösa förtidspensioneras och äldre anställda haruppgetts kunna få pension om företaget i stället anställer någonyngre.

Det gemensamma för dessa åtgärder är att de minskararbetskraften, i stället för att öka sysselsättningen. Det kansäkert i många fall vara motiverat, av sociala skäl, attunderlätta livsvillkoren för personer som ändå inte bedöms kunnafå något arbete. Sådana, företrädesvis äldre, har troligen ändåingen inverkan på lönebildningen.

Samtidigt kan det inte vara fler i offentlig försörjning som ärmetoden för att få svensk ekonomi på fötter. På sikt skapardetta ett högre skattetryck än vad som annars hade varitnödvändigt, vilket tenderar att begränsa tillväxten och därmedresurserna. Genom en minskning av antalet arbetssökande ökarockså risken för höga lönekrav och inflation. Om åtgärderna fårstörre omfattning finns risken att riksbanken tvingas strama åtpenningpolitiken som kompensation.

För en verklig ökning av sysselsättningen krävs en ökning avefterfrågan i ekonomin. Ökad produktion är definitionsmässigtlika med ökad efterfrågan. Man kan inte få det ena utan detandra, annat än genom att kortsiktigt bygga upp osålda lager.Ökad efterfrågan kan i sin tur tillkomma på två olika sätt. Detena är att finans- och penningpolitiken blir mindre åtstramande.Med regeringens budgetpolitik fortsätter dock denfinanspolitiska åtstramningen i år och i mindre omfattning nästaår.Det som regeringen åstadkommer med sina förslag till ökadoffentlig försörjning av de som annars skulle vara arbetslösa ären omfördelning inom den givna ramen. Effekten blir ocksåhuvudsakligen statistisk. Åtgärderna kan eventuellt motiverasmed att det krävs tillfälligt lindrande. Men senast efter valetnästa år måste det komma mer grundläggande förändringar.

Det andra sättet att få ökad efterfrågan i ekonomin, vid sidanav budgetåtgärder, är om framtidstron ökar så att främstinvesteringarna tar fart. Det önskvärda är att företag ochprivatpersoner hyllar motsatsen till Göran Perssons motto ochsätter i gång att för lånade pengar investera i olikaverksamheter. Problemet i svensk ekonomi kan sägas vara att detfinns gott om pengar, ett högt finansiellt sparande, som ingenefterfrågar.

Kanske vore det även bra om hushållen minskade sitt sparande ochökade sin konsumtion, åtminstone på kort sikt. Men egentligen ärhushållssparandet internationellt sett mycket lågt i Sverige.Det vore säkert bättre om i första hand investeringarna tog fart,eftersom investeringarna är mycket låga i Sverige vid eninternationell jämförelse. Men genom att ge sken av attregeringen är på väg tillbaka till traditionellsocialdemokratisk politik och att välfärdspolitiken skallåterupprättas när vi nu börjar få egna pengar förmås nog inteföretagen att börja tro att investeringar i dag snabbt kommeratt betala sig.Egentligen stämmer det kanske, som regeringenbrukar säga, att Sverige har ganska goda villkor för företagande,ett konkurrenskraftigt kostnadsläge och låg bolagsskatt. Men detviktiga är inte dagens villkor, utan vad som väntas i framtiden.Några mindre satsningar på småföretag, som också skulle finnasmed i vårpropositionen, kan inte nämnvärt ändra på utsikterna.