Persson piskar på

Eftersom det inte tycks bli så mycket bevänt med den internationella konjunkturuppgången så ligger nyckeln till årets svenska konjunkturutveckling hos arbetsmarknaden. I december steg arbetslösheten för femte månaden i rad, till 4,1 procent av arbetskraften. Internationellt sett är det en mycket låg arbetslöshet men ändå ett varningstecken på att allt inte står rätt till i svensk ekonomi.

En starkt bidragande orsak till att sysselsättningen hållits uppe under fjolåret är de stigande sjukskrivningarna som tvingat fram ersättningsrekrytering. Att sjukskrivningarna ökat snabbast i offentlig sektor har också bidragit till att det i vissa sektorer har blivit stor brist på personal, främst inom kommunala yrken.

I de konjunkturrapporter som hittills presenterats räknar de flesta ekonomer med att den privata konsumtionen i år ska öka i snabbare takt än tidigare. Det här rimmar egentligen illa med de signaler som hushållen själva skickar ut om ökad pessimism om framtiden och att deras inkomster, i spåren av höjda skatter, ska stiga betydligt långsammare än tidigare år.

Prognosmakarna räknar därför med att hushållen ska använda en del av det sparande som har byggts upp under de goda åren till konsumtion. Men om arbetslösheten fortsätter att stiga så är det stor risk att den kalkylen spricker.

Något som också riskerar att spricka om arbetslösheten stiger är statens utgifts-tak. Eftersom regeringen inte har lyckats hålla några som helst marginaler i statsbudgeten blir även en relativt måttlig ökning av arbetslösheten förödande. Ett sätt att behålla kontrollen över finanserna är att presentera åtgärder för att minska utgifterna. Det är det som nu sent omsider kommer från ministären Persson i form av åtgärder för att minska den snabba ökningen av sjukskrivningarna.

I ett försök att minska långtidssjukskrivningarna lanseras deltidssjukskrivningar som ett förstahandsalternativ. Dessutom ska myndigheterna införa fler och bättre läkarkontroller. Regeringen försöker också vältra över en del av kostnaderna för långtidssjukskrivningar på kommuner och landsting. Det kommer att snygga till statens utgiftssida och kan bidra till att utgiftstaket klaras.

Frågan är om åtgärderna på något avgörande sätt kommer att minska sjukskrivningarna? Antagligen inte. Effekterna blir marginella. Men troligen kommer det ändå att se ut som om åtgärderna får effekt, för ungefär samtidigt som regeringens åtgärder presenterades kom siffror från riksförsäkringsverket som indikerade att sjukskrivningarna numera planat ut på en hög nivå.

Delvis beror det på att antalet förtidspensionärer fortsätter att öka.

Om arbetslösheten stiger brukar det också leda till att de korta sjukskrivningarna minskar. Svagare konjunktur var förresten något som Göran Persson själv för några år lanserade som botemedel mot de höga sjuktalen. Men om han också vill göra något för att minska sjukskrivningarna på längre sikt så får han nog låta piskan vina lite hårdare exempelvis i form av minskade bidrag och/eller fler karensdagar.