Persson försvagad

Socialdemokraterna kan tvingas gå med på vissa delar av kravenfrån vänsterpartiet och miljöpartiet för att få deras stöd. Mendet troliga är att socialdemokraterna i hög grad försöker regerapå egen hand genom hoppande majoriteter i riksdagen och undvikablockskiljande stridsfrågor.

Efter socialdemokraternas storförlust krävs att bådevänsterpartiet och miljöpartiet accepterar att Göran Perssonfortsätter som statsminister och inte röstar emot honom om detskulle bli en misstroendeförklaring. Däremot är det intenödvändigt att v och mp ger sitt stöd i varje enskild fråga ävenom det blir vanligt att de stöder socialdemokraterna. Islutvoteringen står ju oftast ett socialdemokratiskt och ettborgerligt alternativ mot varandra.

Socialdemokraterna hoppas på en gynnsam ekonomisk utvecklingunder de kommande åren som inte kommer att kräva någrakraftfulla ingrepp. Om det inte händer någonting i ekonomin,framför allt om avtalsförhandlingarna blir återhållsamma ävennästa gång, behövs inga kontroversiella beslut och därmed ingetorganiserat samarbete.

NY KRIS I SIKTEMen risken har ökat för en ny ekonomisk och politisk kris. Inteomedelbart kanske, men om några år. Det internationellaförtroendet för Sverige kan ha ruckats. Med den nya längremandatperioden har nyval blivit ett möjligt alternativ. Detvärsta för socialdemokraterna är inte en nedgång i konjunkturenutan tvärtom att tillväxten skulle ta alltför god fart. Omtillväxten och sysselsättningen ökar för snabbt finns risk förväxande lönekrav om ett par år. Den svåraste uppgiften för ensvag minoritetsregering skulle bli att strama åt den ekonomiskapolitiken.

Det klarade inte socialdemokraterna ens från en styrkeposition1990, då Ingvar Carlsson tvingades avgå och ombilda regeringensedan vänsterpartiet röstat emot ett så kallat stopp-paket.Överhettningen i Norge är också en förvarning om vad som kanhända. Inte minst socialdemokraterna själva varnar för en sådanutveckling.

HOPPAS PÅ LUGNOm ekonomin går hyggligt och det inte händer någonting särskiltbehöver regerandet inte medföra så stora problem. Riksdagenfattar varje år hundratals beslut med växlande majoriteter,eller i enighet. Det är bara ett fåtal strategiska beslut somdet blir strid om.

Socialdemokraterna hoppas att det inte ska behövas någraåtgärder som kan bli impopulära hos de egna väljarna. Det blirdärför troligen ingen förändring av till exempel arbetsrätteneller a-kassan, förmögenhets- eller utdelningsskatten. Inteheller någon aktiv emu-politik är att vänta. Man vill haöverläggningar om inkomstskatten. Skattesänkningar för låg- ochmedelinkomsttagare blir det troligen ingen strid om.

KOHANDELLäget för tanken till den så kallade kohandeln mellansocialdemokraterna och bondeförbundet på 1930- och 1950-talen.Under den senare perioden sade bondeförbundets ledare GunnarHedlund att de frågor där partierna var oeniga fick läggas åtsidan. Det är kanske så socialdemokraterna tänker, att försökaskrinlägga eller skjuta upp kontroversiella beslut.Socialdemokraterna har ju oftast regerat med stöd just frånvänsterpartiet. Men tidigare har vänsterpartiet varit svagt ochnästan aldrig kunnat ställa krav på politikens innehåll. Ändå ärdet förstås långt till att det ska våga fälla ensocialdemokratisk regering. Det måste i så fall vara en frågadär socialdemokraterna på ett uppseendeväckande sätt går emotvänsteropinionen inom också det egna partiet. Ett exempel ärjust när de 1990 föreslog lönestopp och (tillfälligt)strejkförbud.

Det verkar inte möjligt för socialdemokraterna att komma överensmed vänsterpartiet och miljöpartiet om en gemensam politik. Isjälva verket går vänsterpartiets politik stick i stäv medsocialdemokraternas på avgörande punkter. De båda partierna stårmycket långt ifrån varandra när det gäller uppläggningen av denekonomiska politiken. Vänstern vill ha en mer expansiv politikmed mindre överskott i budgeten och tar lätt på inflationsmåletför att i första hand satsa på ökad efterfrågan och ökadsysselsättning. Både Göran Persson och Erik Åsbrink här tvärtommycket starkt betonat kraven på en stram politik och har nyligenskärpt planerna på överskott i budgeten.

Persson och Åsbrink verkar mycket rädda för marknadensreaktioner. Stigande räntor skulle också skadasocialdemokraternas ställning hos den breda medelklassen iegnahem, vilket kan avgöra val till de borgerligas favör.

RISKERAR INTE BUDGETENSyftet med den impopulära åtstramningspolitiken var att stärkaförtroendet och bringa ned räntorna. Det förefaller otänkbartatt socialdemokraterna nu skulle riskera det som har uppnåttsgenom att gå vänsterpartiet till mötes. Litet mer pengar tillkommuner och landsting kan dock socialdemokraterna tänkasacceptera om inte budgetmålet ruckas.

Både vänsterpartiet och miljöpartiet har arbetstidsförkortningsom framträdande punkter på programmet. Men kortare arbetsveckaskulle öka risken för brist på personal och kan sätta fart pålöneökningarna om några år. Det som socialdemokraterna skullekunna gå med på är möjligen utfästelser om försiktiga steglängre fram.

VILL INTE SAMARBETADet är osannolikt att socialdemokraterna skulle kunna etablerasamarbete med de borgerliga partierna. Centern och folkpartieträcker inte till, ens tillsammans, och vågar efter ett svårtförlustval inte närma sig socialdemokraterna. Kristdemokraternasledare Alf Svensson har sagt nej till samarbete.

Kristdemokraterna är mycket avoga mot socialdemokraterna, som deanser drev en osaklig propaganda i förra valrörelsen i syfte attmota partiet under fyraprocentsspärren.

Det räcker för övrigt inte heller med enbart kristdemokraterna,utan det krävs i så fall ett parti till. Förmodligen är det mestrealistiska alternativet att socialdemokraterna gör upp medmoderaterna eller med samtliga borgerliga partier. Men det vågarde inte. Det värsta hindret ligger inte hos de borgerliga utanär att socialdemokraterna måste försöka värna om sina anhängarepå vänsterkanten, för att vinna tillbaka dem från vänsterpartieteller åtminstone inte förlora ytterligare. Men många avvänsterpartiets förslag passar, som sagt, inte in isocialdemokraternas politik. De skulle antingen kunna sätta fartpå inflationen om några år eller minska företagens ochmarknadens förtroende. Inte heller vänsterns förslag om bevaradvärnskatt eller höjd bolagsskatt är något som socialdemokraternavågar säga ja till. Socialdemokraterna vill hålla sig väl medvänstern, 6men värjer sig mot vänsterpartiets politik.Miljöpartiet har därtill förslag om en långtgående skatteväxlingoch förordar grundskydd i socialpolitiken, vilket är helt emotsocialdemokraternas principer.

HOPPAS FORTFARANDEPå längre sikt måste kanske socialdemokraterna vänja sig vid attpartiet har blivit mindre och att de tvingas samarbeta med andrapartier. Men där är de inte ännu. De tror att de har en godchans att komma tillbaka, åtminstone att få folk tillbaka tillvalurnorna som denna gång avstod från att rösta. Idag betraktarsocialdemokraterna inte vänsterpartiets politik som realistisk.Den tar inte hänsyn till Sveriges internationella beroende ochkapitalets, eller för den delen andra skattebasers, rörlighetöver gränserna.

Socialdemokraterna hoppas säkert att de ska kunna ta tillbakaväljare. Men risken är samtidigt att en vänstervridning avpolitiken i dag leder till en svag ekonomisk utveckling ellerrentav en ny kris. Chanserna att Sverige ska återgå till fullsysselsättning inom några år verkar nu inte särskilt stor.Socialdemokraterna är ett parti i kris och måste försöka hittaen ekonomisk och politisk strategi för att försöka skapa en nyroll åt sig i svensk politik, när de inte längre kan regera medpassivt och kravlöst stöd från ett vänsterparti som balanseradepå fyraprocentsspärren till riksdagen.