PENSIONSSPARANDE: Livbolagen kvar i stenåldern

Lovorden först. Tidigare har livbolagen ofta delat ut återbäringefter vad som varit smartast ur de anställda tjänstemännenssynvinkel.

Det har inneburit att befintligt kapital använts för att vinnamarknadsandelar genom att ge extra hög avkastning åt nya kunder(och mer provisioner åt säljarna). Men ägarna, de befintligalivspararna, har förlorat.

Tydligaste exemplet är de återbäringsräntor på drygt 20 procentsom erbjöds i slutet av 1980-talet, när livbolagen tjänat rejältpå börs- och fastighetsboomen.

Men därmed överfördes alltså pengar från gamla till nya kunder,som i sin tur blev besvikna när finanskraschen i början av 1990–talet tvingade ned återbäringsräntorna till nära noll. Denförbättring som Skandia nu gör är att man höjeråterbäringsräntan från den 1 maj till 25 procent per år, menbara för befintliga kunders befintliga sparande. Nya och gamlakunders nysparande får en ränta på 11,5 procent. Genom attskilja på befintliga och nytillkomna sparare gör bolaget envälgärning. På så vis minskar smygöverföringen av förmögenhetmellan olika kundkategorier.

Avsikten är att få ned skillnaden mellan den faktiskaförmögenheten i Skandia Liv och det belopp som har tilldelatsbolagets kunder. Denna relation brukar i branschen kallaskollektiv konsolidering, och är en kvot som beräknas sommarknadsvärdet på livbolagets nettotillgångar dividerat medlivbolagets åtagande mot försäkringstagarna (både garanteratbelopp och allokerad återbäring).

Skandia Liv vill sänka konsolideringsnivån från dagens 121procent till 110 procent vid kommande årsskifte. En hög kvotinnebär reserver som ökar chansen att klara de garanteradebeloppen om det blir dåliga tider, men samtidigt betyder det attnya kunder kan köpa in sig med hög rabatt. En kvot under 100procent innebär å andra sidan att nya kunder gör en förlust ochatt livbolaget kan få svårt att klara framtida garantier.Skandia Liv har tagit ett steg åt rätt håll. Men egentligenborde livförsäkringsbolagen vara ännu tydligare och samtidigtöppet redovisa att extra hög återbäring bara kan ske om detfinns ett upparbetat, icke utdelat kapital tillgängligt.Livbolagen har blivit bättre, men de är fortfarande intesärskilt bra på att tala om för sina kunder precis hur sparandetoch förmögenhetsuppbyggnaden går till och vilka avgifter som tasut.

Det är i detta sammanhang man kan rikta kritik mot Skandia Livsinitiativ. Det är nämligen tveksamt att använda iögonfallandehöga återbäringsräntor som reklamargument. Pensionssparande ärextremt långsiktigt, men livbolagen bestämmer bara sinåterbäringsränta en månad i taget. Om räntorna skulle stigakraftigt och börskurserna rasar, så kan Skandia Liv redan i junisänka återbäringsräntan till strax över noll.

Dessutom beror alltså den höga återbäringen på gynnsam historiskavkastning, på grund av skickliga förvaltare eller en allmäntgod värdeutveckling på de aktier, obligationer och fastighetersom bolagen har sin förmögenhet placerad i. Det hade varit enfördel om Skandia Liv redovisat på ett tydligare sätt i sininformation att man knappast kommer att ge en lika bravärdeutveckling de följande åren.

Kunderna borde också få veta mer om kostnaderna i livbolaget (sePrivata Placeringar i afv 47/96). Livbolagen skulle även kunnage utförligare information om hur de vill förvalta sinaportföljer under kommande år. Kunderna skulle ha lättare attvälja förvaltare om de fick veta mer om respektive bolagsinriktning mot geografiska marknader, val av tillgångsslag,riskprofil, och så vidare.

TRYGGS METOD SÄMRETrygg-Hansa annonserade med stora helsidor i januari när dehöjde sin återbäringsränta till 13,5 procent per år. Det varinga problem eftersom konsolideringen var över 123 procent.Trygg Liv använde 1980-talsmetoden att locka nya kunder med degamla kundernas pengar. Dessutom stod ingenting i annonsen omatt räntan bara gäller en månad i taget.

Lars Lundquist, finansdirektör på Trygg-Hansa, säger att SkandiaLiv valt en vettig lösning och att något liknande kommer attdiskuteras på Trygg Livs styrelsemöte i april.

Men egentligen är det bara en nödlösning. Grundproblemet är attlivbolagen är en konstruktion från före datorernas tidevarv.Idag skulle det inte vara något större problem att med hjälp avdatorer hålla reda på exakt när varje kund har satt in pengaroch exakt hur stor avkastning det ger rätt till. Det är precisdet fonder gör, genom att sälja andelar som alltid värderas till100 procent av fondens förmögenhet dividerat med det totalaantalet andelar. När kommer lagstiftning så att livbolagen kanlämna stenåldern?