Pengar är inte allt

Härom dagen åt jag lunch med en hög tjänsteman i SAS (nej, inte den högste). Mitt sällskap ägnade en inte obetydlig del av samtalet åt att beklaga den prisdumpning som Norwegian och andra uppstickare i branschen ägnar sig åt. Han missade inte heller tillfället att peka på de stora problem som norrmännen har med sina långdistansplan eller nämna att amerikanska luftfartsmyndigheter hotar dra in Norwegians tillstånd att flyga på USA.

Jag kan inte säga att konversationen skilde sig så mycket från den jag brukar ha med folk från, säg, skogs­branschen eller rederinäringen. Det står så att säga på menyn att kverulera över affärsbetingelserna och kasta skit på oppositionen. Ändå tyckte jag att den var ovanligt inressant. Varför? Svaret är förstås att bolaget SAS är så mycket större än sitt börsvärde på 4 miljarder. Vad jag vet finns inget index över hur mycket medial uppmärksamhet ett noterat bolag får i förhållande till marknads­värdet, men om det funnes ett är jag rätt säker på att SAS skulle toppa listan. Bolaget transporterar 80 000 människor varje dag, de flesta är kunder där emellanåt och har därför en relation till bolaget som är mycket starkare än dess intjäningsförmåga. Något liknande kan sägas om biltillverkaren Saab, numera Nevs. Företaget är i princip värdelöst men upphör inte att fånga medias och allmänhetens intresse, så indextalet skulle bli skyhögt.

Både SAS och Saab fortsätter att fascinera, trots att inget av dem är någon framgångssaga. Allt är tydligen inte pengar. Inte ens i affärslivet.

Läs intervjun med SAS vd Rickard Gustafson på sid 22 och berättelsen om Nevs vägran att dö på sidan 14.

Pyrrhusseger

Piloterna på Air France strejkade nyligen i protest mot ledningens outsourcingplaner. De vann striden, men det är svårt att se hur de gamla statliga flygjättarna i längden ska kunna vinna kriget mot globaliseringen. Det gäller såklart även SAS.