Övervintra till 2010!

För affärsidkarna i Norrland ser årets julhandel ut att bli mindre eländig än för deras kolleger i övriga landet. Invånarna i norra Sverige väntas nämligen julhandla för hela 5 640 kronor per person, 9 procent mer än riksgenomsnittet, enligt en undersökning av Nordea. Det är en av flera indikationer på välståndet i de forna avfolkningslänen. Bakgrunden är förstås de senaste årens boom för råvaror och basindustri.

Men den boomen är över. Industrikonjunkturen gick in i väggen i oktober. Till och med så välskötta bolag som Atlas Copco, Sandvik och SSAB har varslat tusentals anställda. Skiftet från hygglig konjunktur till kollaps i efterfrågan gick på bara något kvartal, den snabbaste nedgången under efterkrigstiden. Än värre är det i andra näringsgrenar.

– Hälften av mina vänner i finanssektorn har förlorat jobbet. Många funderar på att lämna branschen helt och hållet, säger private banking-chefen på en av de största svenska mäklarfirmorna.

Finanssektorn är särskilt utsatt, men andra kvalificerade tjänstenäringar påverkas också. Enligt Lena Hagman, chefekonom på Almega, genererar varje industrijobb i snitt 0,6 arbetstillfällen i tjänstesektorn. Många av dem är välbetalda, har hög kompetensprofil och stort samhällsekonomiskt värde. 2007 arbetade nästan en halv miljon svenskar (493 000) med så kallade företagstjänster, en ökning med 70 procent sedan 1995. Det rör sig om branscher som it, juridik, finanser, forskning, konsultverksamhet, arkitektur och bemanning. Troligtvis försvinner här tiotusentals arbetstillfällen, inte minst i bolag med kunder inom fordonsindustrin.

Över huvud taget blir 2009 ett år då företagen och hushållen ligger lågt. Investeringarna dras ner så mycket det går och konsumtionen minskar. USA går i praktiken ner för räkning, liksom Storbritannien. Flera bedömare, bland dem Stephen Roach, Asienchef på Morgan Stanley, och Anders Ekernäs, stjärnförvaltare på Wall Street, spår en flerårig fas med mycket blygsam tillväxt under vilken de amerikanska hushållen amorterar av sina skulder.

USA är inte ensamt. Hela världsekonomin stannar av. Globaliseringen går nu i retur och det är inte bara tillväxtimpulser som sprids över världen utan också ekonomisk stagnation. Aktieplacerare finner att teorierna om riskspridning visat sig värdelösa. De flesta börser har ju gått ner ungefär lika mycket.

– Vi får en synkroniserad uppgång i arbetslösheten. Deflationskrafterna i världsekonomin är tydliga. Konjunkturen pressar priser och löner, råvarupriserna faller, tillgångspriserna likaså där husen i USA rasar med 35-40 procent från toppen och till detta kommer ett desinflationstryck från Asien, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB.

Ändå blir det inte någon depression. Nedgången ser ut att bli brant men det mesta tyder på att det vänder uppåt 2010. Orsakerna är flera.

* För det första är de statliga stimulanspaketen och räntesänkningarna inte bara kraftfulla. De är också väl koordinerade och har till exempel redan lett till att riskpremien för företagsobligationer har gått ner väsentligt.

* För det andra, vilket är lätt att glömma, började USA:s konjunktur gå nedåt redan i slutet av 2006. Ett normalt förlopp i en konjunkturnedgång är fallande tillgångspriser, följt av investeringsstopp, följt av ökad arbetslöshet, följt av obefintlig framtidstro bland konsumenterna. Den amerikanska ekonomin är redan igenom en stor del av detta, vilket banar väg för en uppgång så småningom – sannolikt i slutet av 2009.

* För det tredje fortsätter Asien att växa, även om tillväxttakten saktar in. Lägre råvarupriser innebär en rejäl lättnad för regionen. Viktigare är dock att miljontals människor fortsätter att flytta in till städerna, vilket är en inneboende drivkraft i ekonomin.

Allt detta talar för att den globala nedgången, trots allt, inte behöver bli så utdragen. Global nolltillväxt är inte trolig 2009. Däremot blir det en kraftig inbromsning i “världs-BNP” från 3 procent 2008 till 0,5-1 procent 2009. För 2010 lyder konsensusprognoserna på 2,3 procents tillväxt för världsekonomin i dess helhet. När det gäller svensk ekonomi råder stor osäkerhet. SEB spår en tillväxt 2010 på blygsamma 0,9 procent medan Riksbanken räknar med hela 2,2 procent. Något som talar för den högre siffran är att regeringen lär göra en hel del för att spä på efterfrågan inför 2010 års val. Om raset på exportmarknaderna håller i sig lär vändningen däremot dröja. Mer om detta längre fram.

Givetvis klarar sig Sverige bättre än under de mörka åren i början av 1990-talet, då vi ju genomlevde tre år av fallande BNP. En mer relevant jämförelse är med början av 1970-talet. Tillväxten var medioker efter att finansminister Gunnar Sträng strypt krediterna med “idiotstoppet” 1970. Ekonomin var mycket mer reglerad då, men förloppet har ändå vissa likheter med läget i dag. Då som nu ökade arbetslösheten snabbt, inte minst bland akademiker, och investeringarna minskade kraftigt. I den ekonomiska debatten talades det då om Sveriges “förlorade år”. Först efter att staten släppt pengar som tvångsförvaltats i investeringsfonder kom investeringarna i gång 1972-1973 och därmed också tillväxten.

Hösten 2008 diskuteras också statligt initierade investeringar av olika slag för att hålla uppe den ekonomiska aktiviteten. Men det gäller, som alltid, att få tajmingen rätt. Återhämtningen 1973 följdes snart av en sanslös råvaruboom. 1974-1975 hade Sverige hög inflation och fick dyra löneavtal som följdes av industridöd och devalveringar. Någon repris på detta är inte trolig. Någon global boom liknande den 1973-1974 (eller 2004-2007) är ju inte att vänta de närmaste åren, främst för att det kommer att ta sådan tid att beta av skuldberget i den amerikanska ekonomin.

Allvarligare är om Sverige inte klarar att hänga med när världskonjunkturen så småningom vänder uppåt. Exporten motsvarar över 50 procent av BNP och svarar för hela 60 procent av BNP-tillväxten och har alltid varit styrkebältet i ekonomin. Exportindustrin drog Sverige ur recessionerna 1982, 1993 och 2003. Frågan är om vi kan få en repris på det 2009-2010. En svag krona hjälper till, men frågan är hur mycket.

– Den svaga kronan kan till en del bli en buffert som motverkar nedgången i den svenska ekonomin. Hur stor effekten blir i det här turbulenta läget är svårt att säga. Men den bör verka åt rätt håll, alltså i stimulerande riktning, säger Irma Rosenberg, vice riksbankschef.

Ett bekymmer är dock att Sverige har tappat marknadsandelar på senare år, främst i Asien. SEB:s ekonomer spår att svensk export faller med 3,5 procent 2009 medan Danmark och Finland bara väntas tappa 2,2 respektive 0,9 procent. Exportrådet gör en likartad bedömning.

– Förklaringen är att vår export har en annan mix. Den danska exporten domineras till exempel av livsmedel och läkemedel. De varorna är inte lika konjunkturkänsliga som de svenska, säger Mauro Gozzo, chefekonom på Exportrådet.

Vi har ett mycket större inslag av investeringsvaror i vår export. Det har varit en stor fördel under det senaste decenniet, då tillväxtekonomierna i stor skala importerat just maskiner, lastbilar, telekommunikationsutrustning med mera. Men låt oss anta att uppsvinget i Asien blir svagt. I så fall är det mycket möjligt att efterfrågan på svenska exportvaror inte blir så stor och att utrikeshandeln inte kan ge något särskilt stort bidrag till återhämtningen i svensk ekonomi. Det vore ett mycket dystert scenario.