Önskekraschen

Efterkrigstidens längsta och mest ihållande börsuppgång ficksitt slut i oktober 1997. Enligt fondförvaltaren Templeton iEdinburgh varade haussen i världsbörsindex i hela 84 månader.Turbulensen varade några veckor och kulminerade i ettsjuprocentigt ras i New York den 27 oktober. Sedan dess haråterhämtningen gått snabbt. De flesta bedömare verkar mena attfaran nu är över. Den första novemberveckan har inletts medstadigt stigande kurser på de flesta börser. När detta skrivs påmåndagen förefaller framtidstron obruten.

Det är inte så konstigt. Ty bakslaget på aktiemarknaderna underoktober var idealiskt i ett antal olika avseenden. För detförsta innebar det inte något misstroende mot ekonomiskafundamenta i USA och Europa. Det som satte igång förloppet varju obalanser i uppspekulerade ekonomier och börser i Asien. Omen börsnedgång utlöses av något som ligger i periferin av detfinansiella systemet har marknaden det lättare att skaka av sigoron än om aktiekurserna hade satts i gungning av något mernärliggande.

För det andra skedde rekylen under ordnade former. Likviditetenhar visserligen tidvis varit dålig under oktober i thailändska,malaysiska och en del latinamerikanska aktier. Här hemma harflera av de nystartade internetmäklarna inte klarat att förmedlaaktieaffärer som de lovat.

Men det är allt. Inga mäklarhus eller depåbanker har kollapsat,ingen börs har tvingats slå igen och systemen för clearing ochadministration har fungerat klanderfritt även i de så kalladenya marknaderna i Asien och Latinamerika.

För det tredje har förlusterna såvitt vi kan se varit små ochbegränsade. En medelstor så kallad hedgefond i USA har kraschat.Självfallet finns det också i Sverige och andra länder placerareoch mellanhänder som förlorat pengar på sina positioner. Deverkliga förlorarna finns i huvudsak bland enskilda sparare ochinstitutioner i Asien, men det är inte något som stör deinternationella finansmarknaderna idag.

Att döma av den snabba återhämtningen på börserna har miljontalsinvesterare – varav många bara varit med under det glada 1990–talet – åter dragit slutsatsen att rekyler är lika medköptillfällen. Nu skall trenden tydligen fortsätta uppåt efterett litet hack i indexkurvan.

Visst har oktoberraset justerat värderingarna nedåt. Menbörserna står fortfarande cirka en fjärdedel högre än vad degjorde i början av året. Är det rimligt att tro att all denterräng som förlorats de senaste veckorna kan återtas? Det gårknappast att säga ja, så länge man utgår från en fundamentalanalys av relationerna mellan risk och avkastning på börser somde i New York och Stockholm.

Förutsättningarna för aktiemarknaden är generellt goda, medblygsam inflation och starkare tillväxt speciellt i Europa. Mendagens börsoptimism bygger mer på prognoser om kapitalflödet änpå fundamenta. Och flödena är svåra att följa till och med iefterhand. Inte ens de största investmentbankerna ochfondförvaltarna kan göra vettiga prognoser eller följakapitalströmmarna i realtid.

Det är därför som en amerikansk förvaltare nyligen besvaradefrågan om aktiemarknaden var övervärderad med orden: Med tankepå det inflöde som vi ser idag är alla värderingar tänkbara.Antagligen innebär händelserna under oktober att de positivanettoflödena till börserna från sparare och institutioner kanhålla i sig ännu ett tag. Många placerare verkar nu draslutsatsen att det inte lönar sig att ha annat än aktier iportföljen. En stor brittisk förvaltare, Scottish Widows, harbara 75 procent i aktier och anser att detta är en försiktigstrategi eftersom många andra institutioner i USA ochStorbritannien har hela 80-85 procent i aktier.

Oktoberraset skulle ha kunnat bli en varningssignal. Det skulleha kunnat mana placerare runtom i världen att ta time-out och seöver sina portföljer. Idag har de flesta som investerar påbörserna för ont om internationella papper. Amerikanerna hargenerellt för mycket aktier och för litet obligationer, medandet är tvärtom för placerarna i Europa utom Storbritannien. ISverige skulle antagligen många som sparar i aktier må bra avatt ta hem en del aktievinster och placera i obligationer – somger en riskfri avkastning på fyra procent – eller utländskaaktier. Men någon allmän höstöversyn blev det inte. Utfallet avbörsraset blev för bra.

Det bästa vore om de finansiella placerarna gjorde gradvisa ochvälövervägda omflyttningar i takt med svängningarna ikonjunkturen och tillgången på finansiellt kapital. Sådanalångsiktiga strategier är sällsynta idag, framför allt på grundav att institutionerna mäts mot varandra en gång i kvartalet ochibland till och med en gång i månaden. Den förvaltare som tartime-out blir lätt av med jobbet. Därför kommer antagligenrusningen mot toppen att ta fart igen.

Tyvärr innebär det nog att oddsen för att det blir en rejälkrasch på de internationella aktiemarknaderna snarare har ökatän minskat.

Just nu är det svårt att se vad som skulle kunna utlösa en sådankrasch. Men ett tänkbart scenario är en period av stark ochsamtidig tillväxt i USA, Europa och Japan, åtföljd avräntehöjningar. Ett sådant förlopp (tillsammans med kriget iKuwait) var det som satte abrupt stopp för det sena 1980-taletsbörshausse.