Onödigt försvarstal, Rossander!

UPPDATERAD. Trond Sefastsson är stjärnjournalisten och juristen som tidigare fått fängelsedömda friade genom avslöjanden i TV4:s Kalla Fakta. Förra året hamnade han själv i klammeri med rättvisan sedan han sålt sina tjänster åt en fängelsedömd knarkhandlare. Uppdraget var att ta fram uppgifter som kunde leda till en omprövning av domen och ersättningen betalades kontant utan kvitto vid snabba möten på stan.

Sefastsson petades från TV4, misstänks för brott (förundersökning pågår) och fick löpa gatlopp i media. Det är dessa händelser som Olle Rossander nu granskar i en egen “vitbok”. Finansieringen kommer delvis från stiftelsen Den nya välfärden med Aktietorgets vd Patrik Engellau som drivande kraft.

Olle Rossanders text handlar om etik och moral inom journalistkåren, om onyanserade drev och rättvisans långsamt malande maskineri. Allt detta är förtjänstfullt att granska om det inte vore för att Olle Rossander själv går i sin egen fälla.

Olle Rossander lyckas nämligen själv sprida en hel del lösa och dåligt underbyggda påståenden. Detta trots att det är just sådana metoder som han anklagar researchteamet som avslöjade Sefastssons affärer för att använda. Rossander kritiserar också TV8 och Aftonbladet som först publicerade uppgifterna.

Ett exempel är när Rossander refererar rykten om att en av personerna bakom avslöjandet själv har agerat betaljournalist. Ett annat den anmärkningsvärda uppgiften om att TV4 krävdes på 1 miljon kronor för att stoppa avslöjandet. Detta samtidigt som de inblandade förnekar det hela eller bara har vaga minnesbilder av vad som faktiskt har sagts.

De lösa påståendena gäller också den något oväntade utskåpningen av landets ekonomijournalister som plötsligt dyker upp i vitboken. Olle Rossander försöker leda i bevis att Trond Sefastsson inte är den enda journalist som blandar ihop olika uppdrag.

Olle Rossander:

“En stor del av börsföretagens årsredovisningar skrivs av extraknäckande journalister.”

“Ansedda ekonomijournalister anlitas ofta av företag som vill få sin historia skriven och som betalar, till skillnad från de flesta redaktioner, rejäla arvoden.”

“Kanske kan en driven ekonomijournalist både skriva texter till företagens årsredovisningar, kundtidningar och hyllningsböcker och samtidigt leverera kloka analyser till den oberoende kritiskt granskande redaktionen.”

Om det hade varit sant hade det varit ett riktigt scoop. Jag skulle vilja se den reporter eller redaktör på en affärstidning som kan försvara ett uppdrag som spökskrivare åt ett börsföretag. Men det är inte sant. Olle Rossander har åtminstone inte tillgång till några bevis.

När jag ringer upp och ber honom nämna några journalister på affärstidningarna som skriver årsredovisningar åt börsbolag kan han inte nämna ett enda namn. I själva verket säger han att det nog inte alls är så vanligt utan mer handlar om anställda på konsultbyråer eller egenföretagare i skribentsvängen, varav vissa tidigare arbetat som ekonomijournalister.

Trots att det alltså inte finns någon täckning använder Rossander ändå detta påstående som ett bevis för den korrumperade ekonomijournalistiken i Sverige. Det är tråkigt, inte minst som Olle Rossander har en bakgrund som chefredaktör på Affärsvärlden.

För mig som journalist är det här som pudelns kärna ligger i Sefastsson-affären. I de dubbla uppdragen. Det handlar inte så mycket om hur det hela avslöjades eller vem som har påstått vad. Det centrala är hur Trond Sefastsson så totalt kunnat missa att hans olika uppdrag inte var kompatibla.

Det är naivt att tro att man kan vara grävande reporter på Kalla fakta samtidigt som ens tjänster köps av knarkdömda. Man kan tycka att det är oetiskt att ta moderatoruppdrag som känd journalist (vanligt på TV4 och ett annat exempel som Rossander använder för att visa på mediernas omoral) men Trond Sefastsson har trots allt gått ett par steg längre.

Hela skandalen hade kunnat undvikas om Sefastsson hade deklarerat att journaliståren var över och att han nu enbart jobbade som jurist. Enkelt, klart och tydligt för alla.

På denna punkt har Olle Rossander helt rätt i sin analys av konsekvensen av att ha dubbla roller som journalist:

“Sker det i det fördolda och t.ex. blir känt genom ett ‘avslöjande’ lär det ändå skada både journalistens och redaktions förtroende hos läsarna. Öppet kända bindningar och beroenden skapar däremot sällan problem. Det eventuella etikbrottet styrs alltså av vad läsarna/tittarna respektive arbetsgivare och kollegor på redaktionen tror om journalistens och redaktionens roll.”

Därmed sammanfattar han på pricken den situation som Trond Sefastsson försatt sig själv i. TV4 och Trond Sefastsson kunde inte på något trovärdigt sätt förklara situationen när den väl avslöjades. Det var ohållbart.

Mot den bakgrunden är det oklart varför den välrenommerade journalisten och författaren Olle Rossander anser sig behöva skriva en vitbok med flera dåligt underbyggda påståenden som ett försvarstal för sin vän Trond Sefastsson. Vissa saker bör kanske inte försvaras.

Tillägg efter Olle Rossanders kommentar:
Den som läser Olle Rossanders vitbok och hans kommentar nedan kan konstatera att det inte finns belägg för uppgifterna att ekonomijournalister och andra “extraknäckande journalister” i stor omfattning skriver årsredovisningar och andra texter åt börsbolagen parallellt med sina vanliga jobb.

Den person som Olle Rossander kunde namnge handlar om en skribent och författare med en omfattande bokproduktion bakom sig. Personen tillhör mig veterligen inte någon nyhetsredaktion. Oavsett vilket kan inte detta exempel ligga till grund för Rossanders svepande kritik mot att journalister på ekonomiområdet ofta blandar samman sina roller. /Per Agerman