Only in America, eller?

Som redaktör för ett svenskt affärsmagasin är det lätt att bli avundsjuk på amerikanska kollegor. Nu tänker jag inte i första hand på att deras marknad är stor som en fotbollsplan – om den svenska är ett pingisbord – eller på skillnaden i resurser (amerikanska redaktioner är stora nog att invadera ett medelstort land med).

Jag tänker på att det finns så många häpnadsväckande stories i USA. När man läser om fondbluffen Bernie Madoff eller om mannen som kallade sig Rockefeller och lurade omvärlden eller om en blodig arvstvist efter någon industrimagnat eller om Enron eller Lehman Brothers, så tänker man: Only in America.

Och när man hör om färgstarka entreprenörer och finansfurstar som blir kopiöst rika, sedan utblottade och sedan rika igen och som bor i vulgära palats med garage för tolv bilar, så är det lätt för en redaktör att tänka: Vad mycket lättare jobbet skulle vara om vi hade såna karaktärer här också!

Men den tidningsmakare som tänker så har fel. För även om vi i Sverige är hederligare och beskedligare och mindre skrytsamma än många andra av jordens folk, så har vi vår marknadsandel av märkliga, otroliga eller rentav bisarra händelser, också i näringslivet och på börsen.

Ibland i stora bolag, som Skandia och Trustor. Ofta i små, som alla de företag med osannolika eller ljusskygga affärer på Aktietorget och andra smålistor som Affärsvärlden har granskat genom åren.

Men frågan är om inte historien om White Shark, som berättas för bolagets aktieägare och andra i sin helhet för första gången på sidan 20, är en av de märkvärdigaste. Det är så man undrar om den inte till och med skulle platsa i ett amerikanskt affärsmagasin.

—

Apropå…

Arbetsduglig: Svenskarna vill att kungen sitter kvar, trots att han når pensionsålder 2011. Klart han ska! Det är ju arbetslinjen som gäller.