Oljebolag med hävstång

KÖP Råvarufamiljen Lundin har genom åren tagit en uppsjö av sfärbolag till svenska börslistor. Ett lite bortglömt case som Affärsvärlden inte synat sedan nr 47/2011 är oljebolaget Blackpearl Resources, verksamt i Kanadas västra oljesandregion.

I slutet av 2011 kostade nord­amerikansk WTI-råolja runt 100 dollar fatet. Blackpearl hade potential att tiodubbla produktionen från runt 10 000 fat oljeekvivalenter per dag. Uppköpsspekulationerna kulminerade när kinesiska CNOOC svalde Nexen, en storspelare inom kanadensisk oljesand. Blackpearl toppade på 56,75 kronor, eller 16 miljarder kronor i börsvärde.

Mellan sommaren 2014 och tidigt 2016 rasade WTI-priset med ungefär 75 procent till som lägst 26 dollar fatet. Blackpearls kassaflöde skrumpnade och aktien bottnade kring 3 kronor. Från bottnen har råoljepriset nu på mindre än två år snabbt stigit 150 procent. I kronor har Blackpearls aktie studsat upp ungefär lika mycket, till dryga 8 kronor. Börsvärdet är nu 3 miljarder ­kronor.

Blackpearl producerar fort­farande runt 10 000 fat per dag. Tre nyckelområden är Onion Lake, vars tjockolja står för en ökande huvuddel av produktionen, Mooney samt Blackrod, där det sistnämna är i testfas.

Bolaget har redan färdig­finansierat och slutfört det mesta av andra fasen av Onion Lakes termiska utbyggnad. Projektet ökar Blackpearls produktion till 15 000–16 000 fat i snitt för 2019, och tekniken med ånginjektion ger lägre kostnad och ökad vinstmarginal per fat.

Med en till stor del känd ­produktion samt investeringsbehov litar branschanalytiker på bolagets guidning för den närmaste tiden. Affärsvärlden justerar upp intäkts- och kassaflödesestimaten i Factsets konsensus utifrån dagens pris för Western Canadian Select (WCS), den tjockoljekvalitet som ligger närmast det Blackpearl pumpar upp. Då nära fördubblar Onion Lake det operationella kassa­flödet, ocf, inom två år. Blackpearls värdering faller från ev/ocf 11 för 2017 till mycket låga ev/ocf 6 för 2019.

Onion Lake har över 20 års ekonomisk livslängd, men räkna inte med utdelningar för den ­sakens skull. Blackpearls strategi är att delfinansiera stegvis utbyggnad via kassaflödet.

Samtidigt har Blackrod skjutits på framtiden. Denna jättefyndighet har regulatoriska och miljömässiga godkännanden för 80 000 fat per dag, en liknande mångdubblarpotential för bolaget som tidigare. Problemet är att projektets oljesand kräver WTI-priser stadigt norr om 55 dollar för att fungera ekonomiskt. Om inte priserna stiger markant, eller rätt partner dyker upp, är den nya arbetshypotesen att Blackrod får ligga i malpåse till runt år 2023 – Blackpearl har ändå att göra med Onion Lake.

Föga oväntat är aktiens största hot – och möjlighet – oljeprisets bana. Kraschar WTI återigen till 26 dollar fatet borgar dagens förutsättningar inte för en kassaflödespositiv tjockoljeaffär. Att priset kan falla så djupt i en global konjunkturnedgång är inte långsökt, och då kan investerare som blir fast i aktien bara lita på att Blackpearl kan övervintra precis som 2008–2009.

Förr eller senare kommer ­fallande kostnader för förnybar energi att ta bort ekonomin ur oljeutvinning. Inleds en sådan prispress redan de närmaste åren är det god natt för Blackpearl, större delen av oljeindustrin och berörda oljeländer.

Realisten ser till trögrörliga efterfråge- och utbudsprognoser för olja samt oljans roll i världsekonomin. Då är Blackpearls växande och lågvärderade kassaflöden en attraktiv placering. På köpet fås Blackrod som en gigantisk hävstångs­option på högre oljepris.

För den som vill äga olja ser Affärsvärlden köpläge i Blackpearl, med brasklappen att risken är hög.