Krönika Nyemission
Ofsén: Så ska förhoppningsbolagen lösa kapitalbehovet
Det finns närmare 700 bolag noterade på First North, Spotlight och NGM. Flertalet är förhoppningsbolag. När de noterades tog få av dem in tillräckligt mycket pengar för att det skulle räcka till dess de blev lönsamma. I stället har det varit återkommande nyemissioner. Av olika skäl har det dock varit svårt – om inte omöjligt – att under senare tid fylla på kassan i önskvärd omfattning.
Bolag som ska göra en emission – för de mindre förhoppningsbolagen är det oftast en företrädesemission – anlitar vanligen en finansiell rådgivare. Denne hjälper bland till med att ordna garanter, vilka verkar anses nödvändiga i de flesta fall. Tillsammans tar man fram ett förslag till villkor och presenterar dem för de tilltänkta garanterna. Under senare tid har det inte varit ovanligt att villkoren inte ansetts vara tillräckligt attraktiva, utan de har omförhandlats till att ge högre garantiersättning, större utspädning för aktieägarna och lägre säkerställandegrad/garanterat belopp via garantin.
Inget större värde kvar för aktieägarna
Villkoren för befintliga aktieägare har således blivit mer och mer ogynnsamma. Investerarna har naturligtvis noterat detta, och många skyr bolag som har förväntade nyemissioner framför sig. Det har bidragit till att värderingarna i många mindre förhoppningsbolag blivit pressade redan före ett eventuellt emissionsbesked. Sedan har emissionen genomförts med kraftig rabatt på den redan nedtryckta kursen. Med efterföljande större utförsäljningar från garanter har det sedan inte blivit kvar något större värde för de aktieägare som hållit fast vid sina innehav.
Kursutvecklingen för förhoppningsbolag har varit riktigt usel under senare år. Många aktier har dragits med i nedgången även om företaget inte släppt några dåliga nyheter. Därmed finns det också enligt min mening väldigt hög potential i ett flertal bolag givet att de lyckas. För det krävs det ofta ytterligare finansiering, så frågan om hur detta ska lösas är viktig.
Åtgärder som bör vidtas
Man vet naturligtvis inte i förväg vilka bolag som kommer att bli framgångsrika, men det vore ytterst olyckligt att dessa skulle slås ut på grund av bristande finansiering. Därför tycker jag det är ytterst angeläget att åtgärder vidtas och att man inte bara kör på som vanligt och hoppas att allt ska bli bättre ”av sig själv”.
Även om läget är tufft finns det några åtgärder som kan förbättra läget. De presenteras nedan utan inbördes ordning:
- Inkludera fördelaktiga optioner
Företrädesemissioner i förhoppningsbolag sker ofta i form av units med såväl aktier som teckningsoptioner (”TO”). En vanlig TO-variant, som ger rätt att under en specificerad period teckna nya aktier till runt 30% rabatt mot den då gällande börskursen, är inte populär.
Jag har kommit på ett alternativ för att verkligen locka placerare: I stället för att kunna utnyttjas under en viss period, kan TO:n användas efter en specifik och viktig händelse eller ett uppnått mål. Idealexemplet är ett bioteknikföretag som genomför en avgörande klinisk studie. Teckningsperioden löper då efter att studieresultatet presenterats men till kursen som gällde före offentliggörandet (och gärna dessutom med lite rabatt). Så om studien lyckas kan TO-ägaren komma in till en mycket fördelaktig kurs och i ett bolag som då har betydligt lägre risk i verksamheten. Innan dess kan man om man så vill sälja de aktier man fått ”på köpet” i emissionen.
För att ytterligare öka intresset bör TO:n inte noteras förrän under dess lösenperiod. Ska man äga TO:n måste man således i princip vara med i den emission som görs nu.
- Gör emissionsvillkoren mer aptitliga för befintliga ägare
Jag menar att garanterna biter sig själva i svansen när de kräver alltför ”förmånliga” villkor (se ovan). Anta att börskursen är 10 kr och att bolagets rådgivare föreslår en emission till kursen 4 kr med 12% ersättning till garanterna, som ska säkerställa att 70% av emissionen tecknas. Men garanterna förhandlar om villkoren så att emissionskursen blir 2 kr, ersättningen 15 % och säkerställandegraden 50%. Hur reagerar aktieägarna på sådana emissionsvillkor? Jag tror att många blir besvikna. De kan tycka att om bolaget inte lyckats ordna transaktionen på ett för aktieägarna bättre sätt, är nog aktien inte något att ha. Det kan också tänkas att deras innehav blir värt så lite att det inte är lönt att behålla det. Så de säljer sina innehav i stället för att delta i emissionen.
Slutresultatet kan mycket väl bli att garanterna, efter att ha sålt det de blivit påtecknade, kommer ur transaktionen med ett sämre resultat än om de accepterat de ursprungliga villkoren. Dessutom försämras intresset överlag för förhoppningsbolag.
- Var ute i god tid och minska om möjligt emissionsbehovet
En del bolag tenderar att vänta med emissioner i hopp om att marknaden ska bli bättre om några månader eller ett halvår. Själv tror jag tyvärr snarare att det blir värre innan det blir bättre. Därför är det bra att vara ute i god tid med att införskaffa det kapital man ser att man kommer att behöva. Man bör också inse att marknaden är väldigt tuff och därför genomföra besparingsåtgärder som kan minska det framtida kapitalbehovet.
Det finns förstås andra potentiella finansieringsmöjligheter som kan vara bättre än företrädesemissioner, till exempel riktade emissioner. Däremot bör den så kallade dödsspiralfinansiering, som ett antal bolag blev ”pålurade” för flera år sedan, absolut inte komma tillbaka.
Göran Ofsén, tidigare analytiker samt författare till boken ”Börsens framtida guldägg”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
