Offensiva inkassokungar

När Intrum Justitias vd Mikael Ericson och Lindorffs vd Klaus-Anders Nysteen förra måndagen annonserade att de ska slå sina påsar ihop, var det en av de mer självklara affärerna på svensk finansmarknad. Företagen håller på med samma sak, de är stora, men inte enorma inom sina områden och de kompletterar varandra väl geografiskt.

– Affären är nästan helt kompletterande. Det är det som är så fascinerande, säger Intrum Justitias vd Mikael Ericson.

Nordic Capital uppges ha tagit initiativ till affären denna gång, men den har identifierats av i princip ”varenda corpare” i hela stan. Och parterna har hållit ett öga på varandra i minst ett decennium. Hittills har det dock aldrig utmynnat i några mer konkreta planer. Det kan tyckas märkligt. Inte minst mot bakgrund av att Lindorff de senaste åren bollats mellan olika ägare och så sent som sommaren 2014 såldes av Altor och Investor till Nordic Capital. Märkligt nog var Intrum Justitia inte den självklara köparen redan då.

Kredithanteringsföretaget Lindorff var en av Altors allra första affärer. Private Equity-bolaget stängde sin första fond i juni 2003 och gick tidigt ut med att drömprojektet var att hitta ett nytt Intrum Justitia. Grundaren Harald Mix hade följt IK-ägda Intrum Justitas resa på nära håll under sin tid som partner där och kunde konstatera att det var en mycket lukrativ affär. Bara några månader senare köpte Altor Lindorff av norska Gjensidige Nor Forsikring. Lindorff hade då en omsättning på 1,2 miljarder norska kronor och värderades till 1,7 miljarder. Altors tanke var att konsolidera den nordiska kredithanteringsmarknaden, med Lindorff som bas. Bolaget skulle fördubblas i storlek på tre till fem år och sedan säljas vidare till högstbjudande.

Det dröjde inte länge innan Lindorff gjorde sina första tilläggsförvärv. På bara ett par år skedde en sammanslagning med finska Contant, ett köp av Adviso och ett övertagande av Nordeas och Föreningssparbankens svenska inkassohantering. Lindorffs omsättning var år 2005 upp i över 2 miljarder kronor. Den positiva utvecklingen gjorde att Lindorff år 2007 beslutade utveckla sin europeiska verksamhet.

– 2004, när vi köpte företaget, hade vi som mål att bli ledande i Norden inom fem år. Nu kan vi snabbare förstärka vår satsning i Centraleuropa, sa Hugo Maurstad, ordförande i Lindorffgruppen till DI i oktober 2007.

Lindorff var helt klart på krigsstigen.

Ungefär samtidigt passerade Lindorff Intrum Justitia som största inkassobolaget i Sverige, omsättningen uppgick till 625 miljoner kronor jämfört med Intrum Justitias 519 miljoner. Lindorff Group växte året efter om Intrum Justitia- koncernen. Intrum som fem år tidigare hade varit dubbelt så stort som Lindorff, fick alltså plötsligt finna sig i att vara lillebror.

För Altor var det dags att plocka hem en del av vinsten. Sommaren 2008 såldes 50 procent av bolaget till Wallenbergägda investmentbolaget Investor, för 3,6 miljarder kronor. För Investors del kom möjligheten att köpa Lindorff lämpligt. De hade strax innan visat intresse för Intrum Justitia, men planerna skrinlades för att priset var för högt, enligt DI. Istället blev Investor alltså ägare till halva Lindorff.

Tajmingen för Lindorff-köpet var långt ifrån perfekt. Bara några månader senare kraschade Lehman Brothers och finanskrisen var ett faktum. Man kan förvisso säga att är det någon business man ska äga när det är lågkonjunktur är det inkassobolag. De tjänar nästan lite mycket pengar i nedgång som i uppgång, eftersom antalet obetalda krediter ökar när konjunkturen är dålig. Det är som ett finansiellt jordbruk, som en person beskrev det för Affärsvärlden i förra veckan.

Men åren efter finanskrisen var tuffa år. Samtidigt uppstod nya möjligheter. För det ska sägas att Intrum Justitia vid det laget var långt mer än ett inkassobolag. Minst lika viktig var den verksamhetsgren som höll på med köp av fordringar. Marknaden för sådana portföljer växte betydligt efter finanskrisen, särskilt i länder som Italien, Spanien och England. Det beror inte minst på att nya regelverk gjort det olönsamt för storbankerna att ha den typen av tillgångar i balansräkningen. Dåliga lån måste täckas med hög andel eget kapital, vilket sänker avkastningen för banken.

För inkassobolag blev det dock ett nytt sätt att tjäna pengar och det får ses som den stora vinstdrivaren i dagens inkassokoncerner.

När tiderna ljusnade ville både Altor och Investor ur sin investering. För Altor handlade det framför allt om att realisera vinster efter att ha ägt Lindorff i cirka 10 år. Investor hade beslutat att inte samäga bolag med andra. I juni 2013 berättade så Altors vd Harald Mix att Lindorff skulle till börsen. Ett säkert sätt att locka till sig allsköns potentiella köpare.

– När man går ut med att bolaget ska noteras, är det ju för att man vill få ut information till andra potentiella köpare, säger en finansiell rådgivare.

Ett gyllene tillfälle för Intrum Justitia att slå till, men så blev det alltså inte.

– Det är klart att de tittade på alla saker på menyn. En IPO, strategiska förvärv och förvärv av PE-bolag. För stunden var ett samgående med Intrum inte optimalt, säger en person med viss insyn i den processen.

Det var heller inte en IPO. Istället var det Nordic Capital som köpte bolaget till en skuldfri värdering om 2,1 miljarder euro. Bolaget var nu alltså värt mer än 10 gånger så mycket som när Altor köpte det 2003.

Vad var då bakgrunden till att affären inte var optimal så sent som för två år sedan. Förklaringarna är flera. Tajmingen var dålig, eftersom Intrum Justitia under lång tid haft lönsamhetsproblem i den brittiska verksamheten. En annan förklaring som nämns är att Lindorff inte var samma bolag som det är i dag. Under Nordic Capitals två år som ägare har Lindorff vuxit kraftigt. Men en annan förklaring som Affärsvärlden får höra är att Lars Wollung närmade sig affärer med viss försiktighet.

– Lars är mycket begåvad, men han hade sin bakgrund som konsult. Han ville ha hängslen och livrem innan han gjorde en affär, och grottade ibland ner sig i sina spread sheets i stället för att chansa. Det gjorde att han gick miste om en del affärer, säger en person som jobbat nära Intrum Justitia.

En annan person som också arbetat nära Lars Wollung tillägger att han hade stort fokus på att Intrum skulle växa.

– Men han drog sig för att ta stora risker.

Hur långt in i processen Intrum Justitia var år 2014 har Affärsvärlden inte kunnat fastställa. Men resultatet, ur Intrum Justitas perspektiv, blev att storkonkurrenten Lindorff hamnade i händerna på ett offensivt Nordic Capital, som knappast hade för avsikt att låta Lindorff bli omsprungna av konkurrenter. Tvärtom har Lindorff i Nordic Capitals regi fortsatt att ta mark,

För Intrums del hårdnade konkurrensen även på andra håll. I början på 2015 sattes Hoist på börsen. Ett bolag som då var fyra gånger mindre än Intrum, sett till börsvärdet, men som var aggressivt när det kom till köp av fordringar. Bolagets portfölj var 39 procent större än Intrums. Även Collector var verksamma på området.

– Man kan konstatera att Intrum var mindre aggressiva när det kom till debt purchase. Medan företag som Lindorff och Hoist tog marknadsandelar, säger en person i finansbranschen som arbetat nära flera av företagen i branschen.

Ett drygt år senare fick Lars Wollung lämna Intrum Justitia. Han sparkades med omedelbar verkan. ”Det finns olika uppfattningar mellan vd och styrelse���, stod det att läsa i pressmeddelandet.

Marknaden var chockad. Lars Wollung hade under sina sju år levererat mer än man kunde begära. Omsättningen klättrade från 3,8 till 5,2 miljarder kronor. Vinsten efter skatt fördubblades till drygt en miljard kronor och rörelseresultatet det tredje kvartalet 2015, som presenterades i samband med att han fick gå, var det högsta i bolagets historia. Samtidigt hade aktien haft en raketartad utveckling, med en total uppgång på nästan 330 procent. Och Intrum Justitias ordförande hade inte många negativa ord att säga om den sparkade vd:n.

– Det är mycket tack vare hans (Lars Wollungs) förtjänst som vi i dag har ett så framgångsrikt och fint bolag. Så det finns ingenting i historiken som föranledde detta beslut, utan det är vägen framåt, sa Lars Lundquist till Di då.

Vad exakt de var oense om är ännu höljt i dunkel. Det talas om oenighet när det gällde strategin. Men eftersom den ligger fast, kan man dra slutsatsen att det handlade om tillväxttakten. Kanske gick Wollung miste om köp av skuldportföljer, kanske handlade det om uteblivna förvärv utomlands. Eller så fördes rent av diskussioner med Lindorff redan då.

Klart är att den nya vd:n Mikael Ericson har en mer expansiv approach. De senaste tolv månaderna hade Intrum Justitia en investeringsnivå inom köpte fordringar som uppgick till 3,1 miljarder kronor, att jämföra med 1,8 miljarder kronor för samma period föregående år. För två veckor sedan köpte Intrum 1st Credit i Storbritannien, verksamt inom köpta fordringar, för 130 miljoner pund, motsvarande 1,5 miljarder kronor.

Och i förra veckan presenterades alltså storaffären. Tillsammans blir de en jätte med ett börsvärde om närmare 40 miljarder kronor.