Ödestid för Nokias nät

Sammanslagningen av Nokias och Siemens nätverksdivisioner hör nog till de affärer som Nokia i efterhand ångrar. Rationaliteten i affären var riktig men Nokia drogs snabbt in i muthärvan kring Siemens företagsledning, vilket försenade sammanslagningen och störde affärerna. Det är dags att återigen se över den grundläggande strategin. Den mest logiska lösningen är att Nokia tvingar Siemens att betala en slant till Nokia för att Nokia helt ska ta över verksamheten.

Som liten aktör på en hårt konkurrensutsatt marknad måste man spela sina kort väl. Det är närmast omöjligt att bryta sig in när det finns en etablerad standard. Men om man som liten spelare blir först och bäst vid ett teknikskifte, finns möjlighet att snabbt surfa med när operatörer runt om i världen byter teknik. Den som inte lyckas placera sig som nummer ett eller två i sektorn tappar snabbt marknad.

Nokia tog tidigt flera viktiga kontrakt inom GSM. Men profilmässigt tog det riktig fart först när GSM även utvecklades för det högre frekvensbandet 1800 MHz. Tekniskt är det egentligen en försämring men Nokia var smarta, tog en rövare, satsade hårt på standarden och lyckades profilera den som en turbovariant av GSM.

Nästa försök att rida på ett tekniksteg inleddes 2000-2002 när Nokia satsade på att lansera mobilsystem som byggde helt på IP i stället för en blandning av ATM och IP. Men denna gång var Nokia ute minst fem år för tidigt. Felsatsningen innebar bland annat att cheferna Sari Baldauf och J T Bergqvist 2004 lämnade företaget.

Nu har Nokia-Siemens Networks, NSN, återigen möjligheten att växa när den fjärde generationens mobiltelefonnät, LTE, ska rullas ut. När Telia Sonera i mitten av januari valde leverantörer till testnät i Stockholm och Oslo delades den initiala ordern mellan Ericsson och Huawei. Till stor förvåning lämnades NSN helt utan kontrakt, trots att Nokia är ett mycket populärt företag inom Telia Sonera. Men enligt källor valdes NSN bort redan i ett tidigt skede då utvecklingsplanen för LTE var alldeles för sen för Telia Soneras aggressiva utrullning.

Det är lätt att tänka att det alltid går att komma igen i nästa vända. Den attityden kan Nokia ha inom mobiltelefonsidan, där bolaget är en klar ledare. Som uppstickare, under hård press från Ericsson, Alcatel-Lucent, Huawei och ZTE, finns inga ursäkter. NSN är varken störst inom mobilsidan eller nätverkssidan, vilket gör dem sårbara för konkurrenterna.

NSN:s rörelsemarginal balanserar kring 5 procent. Hade bolaget inte haft betydande intäkter från network management, service och konsultverksamhet så utgår Affärsvärlden ifrån att resultatet egentligen hade varit negativt.

NSN har länge klagat på att Ericsson dumpar priserna i marknaden och att de själva har upphört att sälja utrustning med förlust. Flera vittnesmål från marknaden bekräftar nu att Nokia faktiskt har börjat följa denna plan, till priset av tappade affärer. Det finns dock två marknader där NSN fortsatt är mycket aggressiva prismässigt och det är i Kina och USA, där bolaget inte har råd att tappa mer mark.

När världen nu drabbas av finansfrossa hör telekom till de minst utsatta sektorerna. Operatörer som drabbas är de högst belånade. Många av dessa operatörer är kunder till NSN varför vi förväntar oss en viss finansiell press på bolaget framöver. I det läget är det olyckligt att NSN ägs till lika delar av Nokia och Siemens, fastän det är Nokia som konsoliderar bolaget.

Sedan Siemens sålde sin mobiltelefonverksamhet till Benq finns det inte längre några samarbetsfördelar med NSN. Siemens är ett spretigt konglomerat och så sent som i förra veckan meddelades att företaget säljer sin 34-procentiga andel i kärnkraftsföretaget Areva NP till franska Areva. Orsaken är att Siemens, som minoritetsägare, “hade för lite manöverutrymme som entreprenör”. Siemens fick betalt efter vad som stod i det ursprungliga avtalet mellan parterna.

Vi känner inte till något om avtalet mellan Nokia och Siemens men har förstått att det löper till år 2013. När Nokias vd Olli-Pekka Kallasvuo för drygt ett år sedan fick frågan om det inte var dags för Nokia att köpa loss Siemens andel, hämtade han andan i minst tio sekunder innan han lämnade det officiella svaret att samarbetet gick bra. När följdfrågan kom om det inte vore läge att erbjuda Siemens 1 euro för verksamheten, skrattade han bara. Frågan var alldeles för kontroversiell att diskutera närmare.

I dagsläget behöver NSN mer resurser ifrån ägarna eller ett partnerskap med någon annan stor leverantör.

När NSN skapades, i juni 2006, fanns det analytiker som ansåg att bolaget var värt 25 miljarder euro. Baserat på Siemens försäljningspris av Areva NP skulle Siemens kunna räkna med 15 miljarder euro för sin andel av NSN. Det rätta värdet bör dock ligga närmare 4 miljarder euro för samma enhet om man räknar på andel av rörelseresultat och marknadsvärde för Nokia totalt.

Vår uppfattning är dock att när man på toppen av en superkonjunktur endast når 5 procents rörelsemarginal, får man utgå från att bolaget kommer att behöva kapitaltillskott de närmaste åren. Det är svårt för Siemens att hävda att de ska få kunna få någon större ersättning för verksamheten i dag. Det är med andra ord ett bra tillfälle för Nokia att köpa ut Nokia-Siemens för 1 euro. En indikation på det låga värdet för nätverksbolag är att Nortels verksamhet inom fasta nät varit ute till försäljning sedan förra hösten för uppskattningsvis 1 miljard US-dollar. Detta trots att flera viktiga kontrakt med stora operatörer skulle ingå i affären liksom en av marknadens vassaste produktportföljer.