Oddsen talar emot dollarn

Sedan toppen på omkring 8 kronor för en dollar vid årsskiftet är dollarn när det här skrivs nere i runt 7,30. Bäst att tillägga är väl att den stora rörelsen i dollarn knappast beror på kronan utan på att dollarn främst har rört sig mot den nya världsvalutan, euron. För på det stora valutahavet är kronan fortfarande en förhållandevis liten fisk, snarast att likna vid en pilotfisk till euron.

Kan då dollarn falla ytterligare? De flesta bedömare är ense om att den ska ner. En genomsnittsprognos ligger i dag på att en dollar ska kosta en bra bit under sju kronor en bit in på nästa år. Valutaprognoser är vanskliga, ofta slår de fel. Den här gången är dock argumenten för en ytterligare dollarförsvagning synnerligen starka.

Den amerikanska dollarns revansch under fjolåret berodde i hög grad på att centralbanken höjde räntorna i snabb takt och därmed vidgade räntegapet mot andra stora valutablock som Euroland och Japan. I år ser det ut att bli tvärtom. Den europeiska centralbanken flaggar för tämligen aggressiva räntehöjningar för att hålla inflationen i schack. I USA står centralbanken i valet och kvalet mellan att höja räntan ytterligare eller att faktiskt börja sänka. Då blir det inte längre samma goda affär att låna billigt utomlands för att placera pengarna i ?säkra? amerikanska räntepapper. Inte minst om ­valutarisken ska räknas in i kalkylen.

Nästan lika viktigt är det hur centralbankerna agerar också i övrigt. Japan har börjat skruva åt de tidigare vidöppna kranarna av billiga yen nu när ekonomin går bättre. Mycket av de här pengarna har på omvägar hamnat i USA och därmed i dollar. Flera andra centralbanker har dessutom en ny policy att diversifiera sina valutaportföljer i syfte att begränsa dollarinnehavet. Dit hör exempelvis stora dollarinnehavare som Kina och Ryssland.

Och om amerikansk ekonomi har överraskat negativt så här långt in på 2006 så har Europa och Asien i sin tur överraskat positivt i konjunkturhänseende. Det betyder att världen inte längre är lika beroende av USA eller av dollar som ekonomisk motor. Aptiten på dollar riskerar därmed att minska.

Men visst finns det positiva faktorer. En sådan är att den amerikanska handelsbalansen har förbättrats något. Men underskottet är fortfarande stort och uppgår till en bra bit över 60 miljarder dollar per månad eller runt 7?8 procent av BNP. Och det minskade underskottet ska nog i huvudsak tolkas som ytterligare ett bevis på att den amerikanska ekonomin är på väg in i en lugnare fas.

Affärsvärldens säkraste indikator på att dollarn ska falla ytterligare är dock den amerikanska finansministern John Snows uttalanden. Han har återigen börjat pumpa på med mantrat att en stark dollar ligger i USA:s intresse. De senaste gångerna han varit lika intensiv i sitt försvar av dollarn har det definitivt gått åt andra hållet. Första gången var i slutet av 2002 när dollarn stod i 8,50 kronor. Ett par månader senare handlades den för 7,20. Nästa gång var det hösten 2003 när dollarn stod i 7,90 kronor per dollar för att bara några månader sedan handlas till nivåer nära 7 kronor.

Ska det här mönstret ­fortsätta att upprepas så talar vi om en dollarkurs på kanske neråt 6 kronor redan mot slutet av det här året.