Nytt från sofflocket

Många icke-väljare som egentligen hade tänkt välja aktiefonder till sin premiepension, men av olika anledningar lät bli hösten 2000, känner sig i dag förhållandevis nöjda över att ha låtit saken bero. Med börsfacit i hand, och med de egna pensionspengarna i den breda Premiesparfonden, visade sig sofflocket vara ett hyggligt val för 1,8 miljoner människor. Visserligen har värdet minskat med 20 procent sedan fondstarten hösten 2000, men det är ändå mindre än vad många andra aktiefondsportföljer fallit.

Ett av fondens mål är att avkastningen över en femårsperiod ska motsvara den genomsnittliga avkastningen för alla PPM-fonder, men till lägre risk. I enlighet med detta ökade fonden också sitt aktieinnehav från 80 till 90 procent i somras, något som skapade oväntat få sura reaktioner med tanke på det dystra börsklimatet.

Mot hedgefonder

Med hänsyn tagen till dessa mål finns det fortfarande utrymme för en mer effektiv kapitalförvaltning. De förhållandevis fria placeringsregler som Sjunde AP-fonden har att hålla sig till gör det exempelvis möjligt för fonden att jobba mer aktivt med finansiella instrument. Enligt gällande placeringsregler får fonden placera 5 procent av förmögenheten i onoterade papper.

Sjunde AP-fonden undersöker möjligheten att från och med den första april placera 4 procent av premiesparfondens fondförmögenhet i “private equity”-fonder som placerar i onoterade bolag, och 4 procent av förmögenheten i hedgefonder. Som rådgivare använder sig fonden av den amerikanska investeringskonsulten NEPC, New England Pension Consultant.

– Private equity som sparform har hög förväntad avkastning och hög risk. Den typen av sparande passar bra för placeringar på lång sikt, och det passar oss eftersom vår placeringshorisont är 17 år. Den höga risken gör det särskilt lämpligt att kombinera detta med hedgefonder som minskar den totala risken, säger Peter Norman.

Nu är det inte enstaka hedgefonder eller private equity-fonder som det är fråga om, utan fond-i-fondlösningar, där varje fond i sin tur placerar i 30-40 andra fonder, något som ytterligare minskar risken.

Fara i överutbud

För gemene man kan det låta konstigt att pensionsförvaltare agerar som riskkapitalister i onoterade bolag, genom indirekt ägande via andra fondbolag. Det sker dock med politikernas goda minne. Inom ramen för pensionsuppgörelsen fanns en uttalad önskan om att förse spirande företagsamhet med riskkapital.

Nu kan man verkligen fråga sig om det behövs. Det lär knappast råda brist på riskkapital under de kommande åren, då det växande pensionskapitalet i hela västvärlden måste ta vägen någonstans. Det finns en fara i det överutbud av riskkapital som riskerar att bidra till uppblåsta värden på börser värden över.

Institutioner, företrädesvis fondbolag, har heller inte kunnat visa att de är lämpliga som ägare i tillväxtföretag, då de alltid förbehåller sig rätten att rösta med fötterna.