Nyrika ministrar

Vad ska ni göra med de 15 miljarder kronor ni får frånförsäljningen av aktierna i Pharmacia & Upjohn? Det harjournalister frågat politiker under veckan. Statsråden ochföreträdare för stödpartierna ger, som vanligt, en provkarta påolika åsikter.Finansminister Erik Åsbrink vill amortera statsskulden,näringsminister Björn Rosenberg vill använda pengarna för attöka tillväxten, vad som nu ligger i detta, medan statsministerGöran Persson kan tänka sig att (i stället?) sänka skatterna.Vänsterpartiets Lars Orly tycker att hälften av pengarna ska gåtill glesbygden och miljöpartiets Birger Schlaug vill meraallmänt öka de offentliga utgifterna.

Uppåt väggarna

Att politiker inte alltid är så hemmastadda i nationalekonomiskaresonemang är kanske inte något att förvånas över. Men i det härfallet är även den naiva analogi med privatekonomi som ofta görsuppåt väggarna. Ingen blir väl rikare av att sälja sina aktier.Den direkta effekten av statens aktieförsäljning blir snararelägre framtida inkomster, eftersom en högavkastande tillgång ibästa fall byts mot amortering av de billigaste lånen på densvenska marknaden. Staten behöver ju bara betala 3-4 procent iränta.Hur kan man överhuvud taget komma på tanken att staten får rådmed högre utgifter för att den byter en tillgång mot en annan?Äntligen har vi blivit av med de där tråkiga aktierna och kangöra något skojigt!Skämt åsido, man har väl mera anledning att bli orolig över attvåra förtroendemän i så hög grad låter den bokföringsmässigafixeringen vid budgetunderskottet styra politiken. Statensaktieförsäljning kan inte rimligen ses som ett skäl till att denekonomiska politiken bör bli mer expansiv. Om det finns utrymmeför en extra stimulans, till exempel skattesänkningar, beror deti så fall på att man nu kan börja tro att Sverige verkligen haretablerat en trovärdig låg inflationsnivå och att man kan varanågot mer optimistisk om den framtida lönebildningen.En välvillig tolkning av statsrådens uttalanden skulle därförkunna vara att de tidigare bundit sig vid ett mål ombudgetöverskott som inte längre ter sig lika motiverat. Eftersomförtroendet inte tilllåter att man ruckar på det uppsatta målettillgriper man ett bokföringstrick, i hopp om attfinansmarknaden inte begriper bättre.

Inflationsrisken avgör

Statsbudgetens saldo kan i sig knappast ses som en restriktionmot skattesänkningar. Sverige har för övrigt överskott. Denoffentliga nettoskulden är en av de lägsta blandindustriländerna och väntas i år motsvara 16,5 procent av BNP.Bland tillgångarna inräknas här bara räntebärande värdepapper,inte aktier eller materiella tillgångar. Med de överskott somregeringen planerar kommer nettoskulden att vara borta år 2005.Liksom för övrigt Göran Persson. Då blir det kanske dags attbyta argument.Det som avgör möjligheten att sänka skatterna är helt och hålletutsikterna till bevarad låg inflation. Stora budgetunderskottkan vara förebud om ökad inflation, om de innebär en omotiveradexpansiv politik. Men i dag skulle man faktiskt kunna driva enmer expansiv politik utan underskott. Att vi nu har överskottbetyder samtidigt inte att faran är över.Det finns skäl att i dag driva en försiktig finanspolitik, trotsöverskott i budgeten, eftersom en alltför snabb ökning avkonsumtion och sysselsättning kan skapa inflationsimpulser. Detfinns redan tendenser till flaskhalsar på arbetsmarknaden.Finansmarknaden är också misstänksam mot den nuvaranderegeringskonstellationen. En mer expansiv politik kan leda tillen ny förtroendekris, med valutautflöde och stigande räntor somföljd. Att vi tros stå nära ett EMU-inträde har samtidigt ökatmarginalen, vilket faktiskt kan skapa större utrymme för denekonomiska politiken.Troligen är det ändå nödvändigt med strukturella reformer påfrämst arbetsmarknaden och för företagandet innan man kan förenasnabbare tillväxt med bibehållen låg inflation. Kanske man börinvänta mer spontana tillväxtimpulser i form av optimism omframtiden och ökad vilja till företagande och investeringar somkommer av ett bättre företagsklimat genom regelförändringar ochinte från en mer expansiv politik. Den främsta vinsten medskattesänkningar blir inte om efterfrågan ökar, utan omarbetsvilja och företagande stimuleras.

BILDTEXT: Ingen blir rikare av att sälja sina aktier. Ändå verkar vissatro det.