Nya höjder i börsbråket

Det var en stor dag i börskoncernen OMX historia. Det var måndagen den 12 juni 2006 och bolaget hade fått finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg att ta sig ända ut till huvudkontoret i frihamnen, norr om Stockholms city, för att han skulle inviga OMX:s nya nordiska lista för småbolag – Firsth North.

Trots att det egentligen handlade om marknadsföring av ett privat bolags produkt – låt vara att staten är delägare med 6,7 procent i OMX – ställde alltså ministern upp i egen hög person. Sven-Erik Österberg, även kommunminister, hade haft svårt att profilera sig på finansmarknaden och hade några månader tidigare plockat upp den bleknade visionen “finansplats Stockholm”. Tanken på en nordisk börs för småbolag, ledd från Sverige, doftade både finansplats och hjälp för entreprenörer, varför det här var ett utmärkt tillfälle att visa att han gjorde någonting.

– Att starta den här börsen ligger helt i linje med vad jag vill se – högre aktivitet och ökad verksamhet i Sverige och Norden, sa Sven-Erik Österberg, enligt Dagens Industri, medan han och OMX-chefen Magnus Böcker andäktigt iakttog tavlan i taket där First North-handeln drog i gång.

Det fanns bara ett problem. First North var ingen “börs” enligt de lagar som Österbergs egen regering drivit igenom några år tidigare och som ställer stränga krav på övervakning och information från bolagen. OMX vanliga listor är en börs. Alternativet NGM:s vanliga lista är också en börs. Till och med skandaldrabbade Aktietorget har högre status – den är en auktoriserad marknadsplats. Men inte First North, som mer fungerar som en fotbollsplan utan domare och där i praktiken vilket lag som helst får spela, och där varje klubbledning sköter övervakningen.

På OMX hemsida beskrivs marknadsplatsen så här:

“First North är en del av den nordiska börsen OMX. Det innebär att företagen som är listade på First North har samma möjligheter som de stora företagen, men regelverket är mindre avancerat. Och när bolaget är redo för den nordiska listan är steget mycket kortare, eftersom man i princip redan är där.”

Formuleringen får Mats Wilhelmsson, NGM:s chef för marknadsövervakning och tidigare chef för kursövervakningen på OMX, att se rött.

– Det är ungefär som att säga att ett fotbollslag på korpnivå nästan platsar i Royal League. Tidigare har man försökt hålla Nya Marknaden på avstånd, precis som vi håller isär NGM-börsen och vår inoficiella lista Nordic OTC. Men nu har man valt att låta det se ut som om First North i princip är samma sak som Stockholmbörsen.

Kombinationen OMX/Stockholmsbörsens status och få eller inga regler har visat sig vara ett succédrag. Sedan årsskiftet har First North fått 19 nya bolag, vilket kan jämföras med de tio nya bolag som listan fick förra året (då den var bara svensk och gick under namnet Nya Marknaden). 14 av 19 bolag listades under de annars så döda sommarmånaderna. Dessutom är åtminstone ytterligare tre bolag klara för First North. Däribland finansmannen Melker Schörlings bolag Melker Schörling AB.

Samtidigt som First North-listan firar framgångar går det sämre för konkurrenterna. Marknadsplatsen Aktietorget, som fick ett drygt tiotal nya bolag bara under december månad förra året – precis innan prospektkraven skärptes – har netto tappat ett bolag sedan årsskiftet. Alla utom ett bolag som lämnat marknadsplatsen, har gått till First North. Även för NGM-börsen går det trögt.

Själva förklarar OMX framgången med att First North är en “internationell” alternativ marknadsplats.

– Den ger tillgång till placerare, inte bara i Sverige utan också i Norden och internationellt, och vi har ett regelverk som håller väldigt hög standard internationellt, säger Jenny Rosberg, Nordenchef för noteringar och bolag på OMX.

“Falsk marknadsföring”, säger konkurrenterna.

– Låter vackert. Funkar i teorin men inte i praktiken för dessa små bolag. Dessutom kallar OMX sina bolag på First North för “noterade” på vissa ställen på sin hemsida, när de de facto är onoterade. Det är falsk marknadsföring. Man ska kalla saker för vad de är, säger Fredrik Ljung, noteringsansvarig på NGM.

Och Mats Wilhelmsson är inte imponerad av regelverket som ska hålla “hög standard”.

– Det behövs inget prospekt för att notera sig, det kan vara väldigt få aktieägare, det räcker med att rapportera varje halvår, det finns inga insiderregler, utom att bolaget måste ändra på hemsidan, det finns inga flaggningsregler och det finns inga budpliktsregler. Dessutom har de lättat på kravet på ägarspridning och kräver inte längre att 10 procent av aktierna är i allmän ägo om bolaget har en likviditetsgarant.

Det faktum att First North lättat på kraven på ägarspridning är anmärkningsvärt, enligt Mats Wilhelmsson.

– Man kan alltså lista ett bolag där det finns rätt till tvångsinlösen enligt aktiebolagslagen, det vill säga att storägaren kan tvångsinlösa alternativt att de små ägarna kan kräva att storägaren tvångsinlöser resterande aktier.

Att övervakningen av bolagen på First North inte sköts av en börs utan av enskilda värdepappersbolag eller fondkommissionärer – sponsorer – är också ytterst diskutabelt, enligt Mats Wilhelmsson.

– Problemet är att du får värdepappersbolag som hamnar i konstanta intressekonflikter. Bolagen har dem som rådgivare i noteringsprocessen, som likviditetsgaranter och ibland som hyggligt stora ägare i bolagen samtidigt som värdepappersbolagen alltså ska fungera som övervakare. På vilken stol ska de olika personerna i värdepappersbolagen sitta?

Gunnar Ek, chef för Aktiespararnas bolagsbevakning, har sedan länge påtalat problemet med mäklarfirmor som övervakare på icke auktoriserade marknadsplatser.

I Dagens Industri kritiserade han mäklarfirman Remium som är sponsor för nästan hälften av First Norths drygt 50 bolag. I samband med att Remium fungerade som rådgivare och skötte listningen av företaget Värmekyl Grossisten, VKG, fick Remiums huvudägare möjlighet att köpa 1 miljon aktier till kursen 5 kronor efter listningen. Aktierna, motsvarande 9,4 procent av bolaget, köptes genom huvudägarna Robert och Peter Ahldins gemensamma bolag Ahldin Networks. Men enligt Robert Ahldin, storägare, vd och styrelseledamot i Remium, är problemet ur världen.

– Vi håller på att avveckla Ahldin Networks och de innehav som legat där är utdelade till aktieägarna, det vill säga till mig och min bror Peter. Det är Peter som äger aktierna i VKG, och jag har inget intresse i bolaget.

Men Peter är fortfarande ägare i Remium. Existerar inga intressekonflikter enligt din mening?
– Det är jag som är majoritetsägare, Peter är minoritetsägare med drygt 30 procent av aktierna. Peter sitter dessutom inte längre i styrelsen och är inte operativ i Remium. Jag kan inte se hur det skulle kunna finnas intressekonflikter, säger Robert Ahldin.

– Och faktum är att det aldrig har existerat ett formellt problem. När det gäller ägande av aktier ställer First North ett enda krav, och det är att personer som är direkt involverade i övervakningen av bolaget inte får äga aktier.

I affärspressen uppmärksammades också att en ledamot i Remiums styrelse, Nils Ljung, även var ordförande i VKG. Inga problem, anser man på First North. Det enda som regleras av First North är att personer med direkta övervakningsuppdrag inte får sitta som styrelseordförande i det bolag han eller hon bevakar. Däremot går det bra att vara vanlig styrelseledamot.

Utöver listans egna regler har sponsorerna ofta satt upp en egen, intern policy vilket leder till att olika regler gäller för olika bolag. Det gäller till exempel Mangold Fondkommission, som vid sidan av Remium är en mycket flitig sponsor med ansvar för ett tiotal bolag på First North. Per-Anders Tammerlöv, tf vd på Mangold, hävdar att han för egen del aldrig skulle kunna tänka sig att sitta i styrelsen för ett bolag som Mangold samtidigt är sponsor för.

Varför?
– Därför att jag inte tycker att det är lämpligt.

Skulle du kunna tänka dig att äga, antingen direkt eller genom bolag, aktier i något bolag som Mangold är sponsor för?
– Nej, vi följer de handelsregler som gäller, säger Per-Anders Tammerlöv.

Men, vilket redan klarlagts, Per-Anders Tammerlöv kan visst äga aktier i bolag som Mangold samtidigt är sponsor för, även om han följer handelsreglerna.

Det är något som bland andra Tom Dinkelspiel utnyttjat. Öhman Fondkommission är sponsor för First North-listade Ruric, Russian Real Estate Investment Company, där Tom Dinkelspiel är mindre aktieägare och styrelseledamot. Samtidigt är Tom Dinkelspiel vd både för familjen Dinkelspiels privatägda Öhman J:or AB och för dotterbolaget Öhman Fondkommission, där han också sitter i styrelsen. Som grädde på moset är Öhman J:or AB dessutom en av storägarna i Ruric med 24 procent av rösterna och 6 procent av kapitalet. Enligt Tom Dinkelspiel handlar det om ett långsiktigt innehav.

Ser du ingen intressekonflikt?
– Vi har varit helt transparenta och jag är ju inte med och sköter det dagliga övervakningsarbetet av bolagen på First North. Men om det kommer upp en fråga om exempelvis finansiella rådgivare så deltar jag inte i det beslutet på Rurics styrelsemöten, säger Tom Dinkelspiel.

Men Aktiespararnas Gunnar Ek håller inte med.

– Som sponsor får fondkommissionären reda på all väsentlig information kring bolagen innan resten av marknaden får det, och det får inte ens finnas en misstanke om att någon kan gynna sig själv. Jag tycker det är olämpligt att Öhman Fondkommission är sponsor för Ruric, särskilt som moderbolaget har en så pass stor andel röster.

– Om du har den informationen kan det vara lätt att falla för frestelsen att utnyttja informationsövertaget. Det gäller inte minst risken för insiderhandel. Sedan kan man prata kinesiska murar hur mycket man vill. De där kinesiska murarna har ofta visat sig vara japanska rispappersväggar, säger Mats Wilhelmsson.

Men att moderbolaget till sponsorn Öhman Fondkommission äger 6 procent av kapitalet och 24 procent av rösterna i Ruric är inte något problem, att döma av regelverket på First North. Det enda som regleras är att sponsorn, i det här fallet Öhman Fondkommission, inte får äga mer än 10 procent av aktierna eller rösterna i ett bolag som den ger råd till.

På Stockholmsbörsen ska bolagen publicera kvartalsrapporter. På First North räcker det med halvårsrapporter som ska innehålla bland annat resultaträkning, balansräkning och kassaflödesanalys. Men inte ens det fungerar alltid som det ska. Det ovan nämnda bolaget Värmekylgrossisten, VKG, lämnade i maj en minst sagt bristfällig delårsrapport.

– Ja, vi hade glömt ett par sådana här bilagor, förklarar vd Hagge Rilegård för Affärsvärlden.

Ni hade bland annat glömt en resultaträkning och en balansräkning.
– Just det.

Hur kommer det sig?
– Det måste man säga var ett rent förbiseende. Vi hade inte bifogat dem till den release som gick ut.

– Så fort vi blev medvetna om missen skrev vi ett argt brev till bolaget och hotade med att kasta ut dem om de inte återkom med en komplett delårsrapport, förklarar Robert Ahldin på Remium.

Men någon reprimand från börsens egen övervakningsfunktion, som ansvarar för att kontrollera att både bolag och sponsorer lever upp till regelverket på First North, blev det inte med anledning av “misstaget”, enligt Robert Ahldin.

– Inte vad jag känner till i alla fall.