NY DATALAG: Föråldrad från början

Svensk datalagstiftning är en av de bästa i Europa, men ändåredan helt föråldrad. Förslaget till ny lag är inte stort bättre.Tankegångarna bakom lagförslaget styrs av EU:s direktiv, som isin tur i stora stycken är baserade på den svenska synen från1970-talet som då präglades av den tidens stordatorteknik.Sentida påfund som Internet och e-post har nästan spårlöst gåttEU förbi. Det är alltså inte så konstigt som det kan verka attDatalagstiftningskomittén själv i mångt och mycket tar avståndfrån de förslag den lägger fram.

Få lagar har skapat så många brottslingar som dagens datalag.Snart sagt varenda företag och tusentals privatpersoner bryterdagligen mot reglerna för dataregister. Utredningen uppskattaratt det finns minst en halv miljon olagliga register i riket.Den logiska följden av detta skulle kunna vara att byta principoch avstå från att försöka lagstifta om hur personuppgifter fårhanteras. I stället kunde lagen reglera vad som är missbruk ochsätta stopp för det. Men så vill EU inte ha det. Ännu. Samtidigtsom utredningen alltså inser att den tid är förbi när man kundei detalj reglera hur känsliga personuppgifter på data ska fåanvändas, tvingas den till just det. Eftersom det med dagensteknik inte är möjligt att i detalj reglera hur datoruppgifterlagras, bearbetas och förmedlas blir det nödvändigt med en löstskriven ramlag som kommer att skapa rader av tolkningstvister.

Grundregeln i förslaget är att personuppgifter bara fårbehandlas om den registrerade har gett sitt samtycke. Menundantagen från denna lika enkla som omöjliga regel måste blirminst sagt svårtolkade. Vad är t.ex. allmänt intresse och hurgörs en rättvis intresseavvägning mellan den registrerade ochdet företag eller myndighet som vill lägga in uppgifter idatorn? Hur ser de viktiga allmänna intressen ut som kan fåregeringen (inte riksdagen) att tillåta dataregistrering avkänsliga personuppgifter? Till förslagets fördelar hör att detkan bli lättare för allmänhet, journalister och företag att fåut allmänna uppgifter direkt i elektronisk form och också få dembearbetade på olika sätt. Hur det rent praktiskt ska gå till ochvad det får kosta är dock, som så mycket annat, oklart.

Att Sverige nu riskerar få en datalagstiftning som är obetydligtbättre än den vi har, och som bör bytas ut så snart som möjligt,beror till stor del på att vi var först med en datalagstiftningsyftande till skydd för den personliga integriteten. För andraEU-länder kan direktivet och därmed den nationella lagen bli ettstort steg framåt.

Men frågan inställer sig då om det alltid ligger i Sverigesintresse att till punkt och pricka följa alla EU-direktiv; ocksåde som är föråldrade.

Som så ofta i internationella sammanhang visar Sverige en i ochför sig lovvärd ambition att ständigt vara bäst i klassen. Menom ingen annan bryr sig om regelverket kan det bli både dyrt,opraktiskt och politiskt påfrestande att vara den ende som går itakt.Kanske vore det bättre att hoppa över ett led, avstå frånatt pilla i grundlagen, och i stället lägga kraft på en förframtiden hållbar lagstiftning.