”Nu ska det levereras”

Länge var Christer Gardell kontroversiell i svenskt näringsliv när han försökte skapa värden som så kallad bolagsaktivist, att genom opinionsbildning sätta ett yttre tryck på en ledning och/eller styrelse att förändra ett företag i önskvärd riktning. Numera är arbetarkillen Gardell inte bara miljardär utan hans och affärspartnern Lars Förbergs aktivistfond Cevian är väl etablerad.

Fonden har just nu bara ett innehav i Sverige: börsnoterade AB Volvo. Men det är å andra sidan en tung post, värd nästan nio miljarder kronor, vilket gör Cevian till näst största ägare efter Industrivärden, mätt i röststyrka. För Christer Gardell och Lars Förberg är det därmed centralt att fordonskonglomeratet Volvo lyckas få upp vinstmarginalerna så att aktiekursen tar fart.

Det råder samtidigt en viss förvirring om exakt hur Volvos mål ser ut. En del analytiker och ekonomijournalister har trott att rekordåret 2011 varit utgångspunkten när Volvos ledning i två års tid talat om målet på 3 procentenheter högre rörelsemarginal. Det skulle betyda en rörelsemarginal på nästan 12 procent. Men vid presentationen av halvårsrapporten i somras förklarade Volvos vd Olof Persson att det betydligt svagare 2012 är jämförelseår, vilket skulle ge en rörelsemarginal på under 9 procent när målen nåtts.

Det här har skapat en viss irritation hos en del marknadsaktörer. Christer Gardell tvekar inte om hur han ser på saken.

– Marginalerna ska vara dubbelsiffriga nästa år. Det spelar ingen roll vad man räknar ifrån. Det finns inga ursäkter.

Volvos halvårsrapport, som publicerades 18 juli, var en besvikelse. Rörelsemarginalen var 5 procent, exklusive omstruktureringskostnader. Men inte heller de svaga siffrorna för årets första sex månader är skäl nog att vika från målet, enligt Gardell.

– Det var ingen höjdare, men vi har visst tålamod under det här året. Men när bolaget väl lämnar 2014 ska det vara uppe i en takt som möjliggör dubbelsiffriga marginaler i genomsnitt på helåret nästa år.

Hur länge får Olof Persson sitta kvar om han inte lyckas?

– Jag spekulerar inte. Jag utgår från att Olof Persson och ordförande Carl-Henric Svanberg klarar det här. Nästa år blir konjunkturmässigt bättre än i år. De får en viss draghjälp.

Cevian har varit delägare i Volvo sedan år 2006. Då aktivisten klev in i det anrika Göteborgsbolaget för åtta år sedan blev det svarta rubriker. Flera institutionella ägare var rasande och blockerade Christer Gardell från att komma in i bolagets styrelse. Där har Cevian fortfarande ingen representant, även om Lars Förberg sitter i valberedningen. Men numera är aktivistbolaget betydligt mer etablerat.

– Vi och Industrivärden har köpt aktier i bolaget under de lite tuffa åren. Vi har sagt att vårt ägande är långsiktigt och nu är vi där. Nu ska det levereras. Vi och Industrivärden är helt eniga om det.

Det har spekulerats i att fordonskoncernen överväger att sälja entreprenadmaskinerna i Volvo Construction Equipment (VCE) och it-delen Volvo IT. Exakt vad AB Volvo borde göra för att få upp marginalerna vill dock inte Christer Gardell gå in på. Rent generellt är han dock emot stora kolosser och tror att företag mår bättre av att fokusera på en affär.

– För vem är de här jättebolagen bra? Inte för aktieägarna. För företagsledningen? Sannolikt. Den bygger en egen maktbas.

Själv gjorde han tidigt sig känd för att före­språka en uppdelning av spretiga bolag och på så sätt ta fram dolda värden. När han i slutet av 1990-talet var vd för Mats ­Qvibergs och Sven Hagströmers noterade investmentbolag Custos blev det liv i luckan. Många näringslivstoppar blev upprörda när Gardell & co la sig i hur bolagen skulle skötas.

– Jag tror att det kommer en trend där bolag klyver sig själva, drar ner alla de här centrala staberna och skapar mer fokuserade affärsenheter.

Det andra av Cevians nuvarande tre stora innehav, Danske Bank, ser betydligt bättre ut än Volvo. Bankens aktie har studsat tillbaka upp efter finanskrisen.

– Vi gick inte in när det såg som värst ut, utan när problemen var hanterbara. Detsamma gällde i Swedbank. Vi skulle inte ha vågat gå in när Anders Sundström gick in. Det var en extrem risk.

Christer Gardell syftar på när Folksams dåvarande vd Anders Sundström år 2008 riskerade det kundägda försäkringsbolagets pengar för att rädda Swedbank. Banken var ytterst nära att falla i finanskrisen efter en vidlyftig expansion i Baltikum. Om staten tagit över hade aktieägarna inte fått ett öre. I stället räddades Swedbank av en massiv men indirekt statlig aktion, tillsammans med två nyemissioner. Aktieägarna behöll sina tillgångar. Även Danske Bank låg pyrt till.

Christer Gardell väntade med att köpa aktierna i Danske Bank och Swedbank tills de två finanshusen fått situationen under kontroll. Det kunde Cevian kosta på sig efter­som aktiekurserna fortfarande var nedtryckta.

– Paniken hos kortsiktiga investerare ligger alltid kvar lite för länge och präglar aktie­kursen. Det gör att vi kan gå in till ett bra pris och en låg risknivå.

Det tyska industrikonglomeratet Thyssen Krupp, Cevians tredje tunga innehav, är ett liknande köp.

– Alla kortsiktiga investerare, och de flesta investerare är kortsiktiga, blir livrädda av ett negativt nyhetsflöde och överdriver problemen. Det möjliggör för oss att gå in på en låg nivå. Det gäller både Thyssen och Danske.

I Thyssen Krupp ställde Cevian upp i en nyemission där huvudägaren, Kruppstiftelsen, inte hade råd att vara med.

– Hade inte vi gått in som ankare hade det varit rätt tufft.

Christer Gardell vill inte kommentera vad han tycker om spelet då Försvarets materielverk lät Saab ta över svensk ubåtstillverkning genom att dribbla bort Kockums dåvarande ägare Thyssen Krupp (se Affärsvärlden nummer 26/2014).

– Den affären är så liten. Ur ett värdeperspektiv är den närmare noll. Det har varit en del märkliga turer.

Mer vill han inte säga.

Christer Gardell pratar engagerat och låter bestämd, men är annars nästan semesterlugn. Han har förändrats. Visserligen ser företagsaktivisten som vanligt solbränd och vältränad ut efter en sommar med tennis i Båstad, men han är mer avspänd än för några år sedan. Kanske beror det på att han inte längre har lika mycket att bevisa. Vinnarskallen blir bara synbart upprörd när han talar om hur han åkte ut ur veteran-SM i tennis i sommar – något han hade tränat hårt inför. Tennis är som bekant hans passion. På vintrarna spelar han i Kungliga Tennishallen nästan varje lunch och skippar ”affärsluncher med bearnaise”.

Christer Gardell har ingen styrelseplats i Cevians tre tyngsta innehav. Han sitter endast i två styrelser, det finländska verkstadsbolaget Metso och det brittiska verkstadsbolaget Vesuvius.

– Två är betungande. Det tar jättemycket tid. Tallriken är full. Jag beundrar dem som har kapacitet att sitta i sju styrelser.

Har någon det?

– Nej. Det är ingen som kan sköta sju bolag effektivt. Det är för mycket.

Christer Gardell påpekar att han talar av egen erfarenhet. När han var vd för Custos satt han själv i sju styrelser. Om det är en medveten passning eller inte är oklart, men i maktsfären kring Industrivärden, Volvos största ägare, sitter flera av topparna just i sex-sju tunga styrelser. Det gäller exempelvis Industrivärdens vd Anders Nyrén, ordföranden Sverker Martin-Löf och Lundbergs vd Fredrik Lundberg.

När det gäller börsen har den tidigare McKinseykonsulten – som vanligt – sin analys klar.

– Den tyska tioåriga obligationsräntan gick under 1 procent i år, den svenska tioåringen ligger på 1,4 procent och den schweiziska på 0,5 procent. Aktiemarknaden är otroligt mycket billigare än obligationsmarknaden. Vi är inne i en miljö med låga räntor under många år framöver.

Därför går det inte att jämföra dagens aktie­kurser med historiska kurser som funnits då räntorna varit höga, anser han. Dagens vinstmultiplar kan därmed vara mycket högre än gårdagens.

– Det är första gången man ska prissätta börsen när räntan i princip är noll. Man kan inte titta på historien. Man måste sätta in aktiemarknaden i rätt perspektiv. De slarviga historiska analyser som gjorts i tidningarna är på tok för grova.

I det korta perspektivet, 24 månader, justeras aktiemarknaden uppåt medan obligationsmarknaden inte rör sig nämnvärt, spår Christer Gardell.

Han tror att bolag som levererar avkastning värderas upp eftersom efterfrågan på avkastning är ”enorm”. Som exempel nämner han den nordiska sakförsäkringsbranschen som ger höga utdelningar.

Brukar du inte alltid säga att börsen ska gå upp?

– Den ska ju nästan alltid gå upp också, ­säger han med ett skratt.

Annars ser han att företagsaffärer tar fart, men att de blir mer komplicerade historier som kräver godkännande av konkurrensmyndigheter, eftersom ”de lätta affärerna redan är gjorda”.

– Det blir högre budpremier än tidigare på grund av att ränteläget gör att köparen kan betala mera och ändå få en positiv effekt på vinst per aktie.

Något som kan sätta käppar i hjulet för stora affärer är dock att den nationella protektionismen har ökat de senaste åren.

– Jag läste att Peter Norman (moderat finansmarknadsminister, reds anm) vill höja rösträttsdifferentieringen ytterligare. I Frankrike ser vi reaktionerna på att General Electric ville köpa Alstom och den brittiska regeringen la sig i när Pfizer skulle köpa Astra Zeneca. I Finland var SSAB:s bud på Rautaruukki ett wake up-call.

Dessutom noterar han att länder ”pratar tullar hit och dit”.

– Det där är orosmoln för ett litet land som Sverige som är helt beroende av öppna handels­gränser.

Vem tycker du ska ha makten, stor­företagen eller politikerna?

– Företagen är inte demokratier och de får inte bli för dominerande. Det är klart att det måste finnas en vettig balans.

Just nu är det mycket fokus på politiken i Sverige. Christer Gardell tror att det kan bli rörigt med regeringsbildningen efter valet, men att förändringarna inte blir så stora. Hur än regeringen ser ut förblir Sverige en liten marknad.

– Vi kan inte leva avskärmade från resten av världen och rätt mycket dirigeras utifrån. Partierna kan ha stora ambitioner i valrörelsen, men efter valet kommer verkligheten in. Oavsett regering måste Sverige göra sig attraktivt för företagen.

Han vill inte berätta vilket parti han ska rösta på men spår att det kommer att bli en del proteströster i kommunalvalen i Nacka – som Alliansen styr – och Värmdö – som styrs av en koalition av tre Allianspartier och Miljö­partiet – eftersom många ogillar förslaget till ombyggnad av Slussen.

Själv bor han i en villa i Saltsjöbaden i just Nacka, närmare bestämt på Solsidan. När han kör bil till kontoret på Engelbrektsgatan vid Humlegården, nära Stureplan, i Stockholm passerar han Slussen.

– De nuvarande politikerna har varit oacceptabelt passiva.

Christer ­Gardell

Ålder: 53 år.

Bor: På Solsidan i Saltsjö­baden, sydöst om Stockholm.

Familj: Fru och tre döttrar, varav två flyttat hemifrån.

Karriär: Toppstudent på Handelshögskolan i Stockholm, McKinseykonsult, en kort sejour på riskkapitalbolaget Nordic Capital, vd för investment­bolaget Custos. Sedan år 2001 på aktivistfonden Cevian, som han startade tillsammans med kompanjonen Lars Förberg. Starten blev dramatisk. I samma ögonblick som han och Lars Förberg skulle få den första investeraren att skriva på flög terroristerna in flygplanen i World Trade Center. Namnteckningarna hamnade på kontraktet, men eftersom marknaden frös till is tog det lång tid innan duon lyckades sy upp fler investerare.

Resor: Han reser mycket i jobbet eftersom Cevian har innehav i Storbritannien, Tyskland, Schweiz, Danmark och Finland. Att vara på kontoret varje dag tycker han är överskattat. Han kan jobba varifrån som helst och en tennismatch kan han alltid klämma in.

Om att åka ur veteran-SM i tennis i somras: ”Jag vann första matchen men i ­andra matchen hade jag tufft motstånd och när det började regna så flyttade vi in och då hittade jag ingen tajming. Jag var inte förberedd på att spela inne. Det var enda dan i ­sommar när det var dåligt väder.”

Cevian

Fonden har investerat cirka 90 miljarder kronor.

Innehav: Volvo, Danske Bank, Metso, Valmet, Tieto, Panalpina, Thyssen Krupp, Bilfinger Berger, Vesuvius, Alent, Royal Sun ­Alliance (RSA), Wolseley, G4S och några till som fonden inte har flaggat upp i.