Nördarnas revansch

Av ett sammanträffande råkade rubrikerna om General Motors stundande kollaps dyka upp samma dag som komikern Jay Leno firade av sina 17 år som värd för USA:s mest populära tv-talkshow.

Både Leno och General Motors är stora, starka symboler för Amerika. Men kanske främst för 1900-talets Amerika.

Det känns talande att Jay Lenos stora passion i livet är vackra, gamla bilar – han har fyllt en hel flyghangar med sin samling på mer än 100 exklusiva bilar (se på www.jaylenosgarage.com!).

I avskedshyllningarna till såväl Leno som General Motors talades det lite nostalgiskt om ett USA som håller på att försvinna. I en av kabelnyheternas morgonsoffor kallades Leno för “den där arbetarkillen du har som granne, som alltid kommer förbi på grillfesten och drar härliga skämt”.

Det amerikanska uttrycket “blue collar” dök ständigt upp när det pratades om Leno. Han har inte mycket gemensamt med sin ersättare: den excentris-ka, intellektuella, Harvardutbildade Conan O’Brien. Det är nog inte långsökt

att se maktskiftet mellan Leno och Conan som underhållningsbranschens sätt att acceptera att informationssamhället har ersatt industrisamhället.

På samma sätt som opretentiösa Leno ersätts av en snobbig nörd som Conan verkar General Motors image som Amerikas Viktigaste Företag också redo att hitta en ersättare: Google. Fabriksarbetarna får ge plats åt nördarna.

Det har förstås skrivits om “nördarnas revansch” i många decennier, inom såväl popkulturen som näringslivet. Det handlar egentligen om att den globala, teknologiska utvecklingen har gjort “nördiga” färdigheter mer eftertraktade än de tekniska färdigheter som förknippades med industrisamhället. Conan har blivit hetare än Leno.

Medan Leno onekligen är den granne du skulle knacka på hos om du ville ha tips om hur man monterar upp kolgrillen så ser O’Brien snarare ut som någon man ringer när wi-fi-nätet strular.

Samma dynamik präglade även fjolårets presidentval. Medan Barack Obama var en symbol för det nya, nördigare USA (hans internetdrivna kampanj, hans initierade kunskaper om serietidningar, hans akademiska jargong) så stod John McCain för ett äldre, rejälare USA, med Beach Boys-låtar, hjätemodiga Vietnamberättelser och en och annan sexistisk kommentar om sin fru.

Hela Obamaadministrationen domineras även av den typ av briljanta nördar som man kan föreställa sig fnissa åt en Star Trek-referens på Conan O’Briens talkshow. Obamas val av domare till Högsta domstolen, puertoricanska Sonia Sotomayor, är också en tvättäkta nörd vars intresse för juridik föddes av närsynt läsning av Nancy Drew-detektivböckerna i barndomen.

Men klyftan mellan Conans nördar och Lenos arbetargrabbar är inte bara symbolisk. Den ekonomiska krisen har gjort det alltför tydligt hur brutalt det är att tillhöra fel sida av utvecklingen i 2000-talets USA. I många av norra USA:s fabriksstäder är arbetslösheten bland unga män 20-25 procent och den totalkraschade bilindustrin kommer knappast öka deras chanser att få jobb.

Det kommer att krävas många dyra åtgärder – omskolning, infrastrukturprojekt, gröna industrijobb – för att förhindra fortsatt massarbetslöshet bland lågutbildade män i USA.

Så när amerikanerna nu tar farväl av såväl GM som Jay Leno (även om han redan fått en ny talkshow, lite tidigare på kvällen, för de äldre tittarna) tar de även farväl av en livsstil som dominerade 1900-talets USA: Kärnfamiljen där en man med fabriksjobb, exempelvis på just GM, försörjde hela hushållet och där väguppfarten alltid pryddes av en skinande ny bil, tillverkad i Michigan.