Näringslivets nya maktcentra

Valberedningarna var tidigare rätt stillsamma klubbar – oftast kallade nomineringskommittéer. En liten krets invigda träffades över en kopp kaffe och enades om hur styrelsen i det aktuella bolaget skulle bemannas. Det håller på att förändras. Beredningarna har blivit språngbrädor till makten för det nya, otåliga och kortsiktiga fondkapitalet.

Den mest uppmärksammade händelsen under 2006 var när fonderna Cevian och Parvus kuppade åt sig en plats i Volvos valberedning för att få in finansmannen Christer Gardell i bolagets styrelse. Agerandet väckte stor irritation hos de stora institutionella ägarna och i Handelsbanksfären, som har en stark ställning i Volvo. Men trots krismöten och en ändlös rad telefonsamtal mellan oroliga institutionella förvaltare fick Cevians Lars Förberg till slut plats i beredningen.

Cevians nästa byte blev Telia Sonera. Där gick det lättare och snart kickades större delen av styrelsen med vice ordföranden Carl Bennet i spetsen. De ersattes av bland andra Conny Karlsson, som har aktivistfondernas förtroende. I Swedish Match drev Parvus via valberedningen en hel agenda med återköpsprogram och ersättningar till styrelse och ledning.

Men aktivisternas och hedgefondernas intåg i valberedningar och styrelserum kritiseras från flera håll. Till exempel i en rapport sammanställd av revisionsfirman Öhrlings Coopers & Lybrand, där bland andra styrelseproffset Rune Brandinger och finansmännen Gustaf Douglas och Patrik Tigerschiöld har medverkat.

“Nu köper riskkapitalet en begränsad ägarandel, och med denna billiga entrébiljett tar det sig in till positioner som i praktiken underminerar sittande styrelses auktoritet”, skrev Ulla Reinius, ansvarig för rapporten och själv styrelseproffs, i en debattartikel i Dagens Industri i oktober.

Även Aktiespararna ifrågasätter systemet och föreslår att valberedningarna ska tillsättas vid bolagsstämmorna och sedan inte ändras under året.

Men oavsett vad man tycker om saken så har valberedningarnas fått en ny och större roll.

– Arbetet med valberedningar har blivit mer krävande och mer komplext än vi hade tänkt oss, men det är meningsfullt och ett tecken på att valberedningarna fungerar, säger Sara McPhee, chef för kapitalförvaltningen i AMF Pension, den femte största ägaren på Stockholmsbörsen.

AMF Pension tog i år plats i 20 valberedningar, Robur i 49 stycken och Alecta i 21. Och det är bara några exempel på institutioner som har fullt upp i arbetet att finna lämpliga styrelseledamöter. Institutionerna själva är på det hela taget nöjda med att ha makt över styrelsetillsättningar och flera talar om vikten av att ta sitt ägaransvar.

– Det fungerar bra. Det är ett sätt för ägarna att förbereda sig och det har utvecklats väl, säger Ramsay Brufer, ansvarig för ägarfrågor på Alecta.

Men institutionernas dominans i beredningarna kritiseras från andra håll i näringslivet. Att tjänstemän som inte själva har investerat pengar eller som inte har något tydligt mandat i ägarfrågor från sina sparare, sitter på så stor makt över tillsättningarna kan diskuteras.

I en uppsats från Uppsala universitet intervjuades flera tunga näringslivspersoner såsom Marcus Wallenberg, Michael Treschow, Stefan Persson, Sven Hagströmer, Olof Stenhammar och Monica Caneman. Bilden av beredningarnas arbete är samstämmig.

“Valberedningarna i bolag med institutionellt ägande bemannas ofta av tjänstemän eller andra personer utan tillräcklig kompetens, erfarenhet och förståelse för bolagets situation”, heter det i studien.

Från näringslivets håll ifrågasätter man också om pluralismen verkligen har blivit större. Med stort institutionellt ägande i hart när varje svenskt bolag finns risken att samma personer sitter runt många bord.

– Nu finns nya ryggar att klia om man vill ta sig fram i svenskt näringsliv, säger en cynisk röst.

En annan farhåga som blivit vanligare är att valberedningarna diskuterar mer än bara styrelsens sammansättning. För att finna lämpliga kandidater till en styrelse blir det lätt bli så att man glider in på verksamhetsnära frågor.

“De nya ägarnas strategier ska ju konfronteras med de gamlas, och insiderinformation om detaljer i affärsplaner, konkurrenssituation, prognoser etcetera ska upp på bordet. Det handlar om mer än att välja in några nya styrelseledamöter”, skriver Ulla Reinius i sin debattartikel.

Institutionella ägare som Marianne Nilsson på Robur och Caroline af Ugglas på Skandia Liv poängterar vikten av att man begränsar samtalet till det som det ska handla om – nomineringar.

– Det viktiga är att valberedningen inte blir ett nytt bolagsorgan. Bolagsstämman är det högsta suveräna organet. För att förbereda en bra årsstämma säger koden att det ska finnas en valberedning, men den får inte styra utan enbart ha en förberedande roll. Det finns två helt olika skolor. Den vi förfäktar i Norden och Sverige, där äganderätten är stark, innebär att de stora ägarna bestämmer sammansättningen av valberedningen, säger styrelseproffset Hans Dalborg.

Kampen om makten över valberedningarna kommer hur som helst att intensifieras under nästa år. Den spådomen är det tämligen låga odds på. För där ska man sitta om man vill vara med och bestämma.

______________________________________

Hetast 2007?

Atlas Copco

Boliden

Nordea

OMX

SCA

Skanska

SKF

SSAB

Stora Enso

Volvo