Näringslivets dolda rum

Bakom en diskret port på Arsenalsgatan i centrala Stockholm ligger den prestigefyllda herrklubben Sällskapet. I de pampiga salongerna har under flera århundraden näringslivets toppar umgåtts och byggt upp ovärderliga nätverk.

Säg den direktör som inte ätit lunch under de stora kristallkronorna på den anrika klubben. Näringslivstoppar som Stefan Persson, Bo Rydin, Claes Dahlbäck, Tom Hedelius, Salvatore Grimaldi och Anders Wall syns där med ojämna mellanrum.

Sällskapet är, vid sidan av The Royal Bachelor’s Club i Göteborg, en av landets allra finaste prestigeklubbar för en utvald grupp näringslivstoppar. För att bli ledamot i Sällskapet krävs att tre personer rekommenderar dig att bli invald i klubben. På grund av det snäva urvalskriterierna känner de flesta på klubben varandra på ett eller annat sätt.

Sällskapet i Stockholm och Bachelor’s Club i Göteborg beskriver sig själva som mötesplatser för socialt umgänge. Den som vill kan slinka in och äta lunch med någon bekant. Samtidigt är herrklubbarna även ypperliga platser för att knyta nya affärskontakter. Där kan man stöta på den där personen som man kanske inte annars skulle möta och som kan leda till nya affärsmöjligheter.

– Det är väldigt vanligt att våra ledamöter har med sig affärskontakter. Vi erbjuder en viss anonymitet och diskretion jämfört om några affärsbekanta går ut på krogen. Flera toppchefer äter med jämna mellanrum lunch här, säger Tomas Risbecker, vd för Sällskapet.

Nätverksbyggande tillhör det mer viktiga inom näringslivet. Med hjälp av sitt nätverk går det att skapa nya affärsmöjligheter som kan vara till nytta för den enskilde personen eller det företag han eller hon arbetar på.

För att kunna bygga de här väsentliga nätverken är mötesplatserna bortom den egna kretsen och företaget centrala. Herrklubbar som Sällskapet och Bachelor’s fyller alltså en funktion. Än viktigare är kanske halvt informella mötesplatser som Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, eller Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, eller de lokala handelskamrarna som finns runt om i landet, samt Stockholms Köpmansklubb.

Dessa är uttalat till för att människor i näringslivet ska träffa varandra, knyta kontakter och bygga nätverk, men fungerar också som en brygga till andra samhällsområden, både politiker och universitetsmänniskor är med i flera av de här nätverken.

Vid en granskning av medlemsförteckningarna, en slags vem är vem i näringslivet, visar det sig att i princip alla av dignitet i näringslivet är med i en eller flera av sammanslutningarna. Det tycks helt enkelt vara svårt att stå utanför för dem som vill kvala in i näringslivet toppskikt, på vd- eller styrelsenivå.

– Eftersom så många näringslivstoppar är med på våra möten så är det ingen som vill missa dem. Det gör att de blir välbesökta och många känner att det är ett informellt sätt att umgås i och med att vi bjuder in de främsta inom näringsliv, politik, forskning och fackföreningsrörelsen. De får tid att träffa människor de annars inte hade haft möjlighet att träffa, säger Hans Tson Söderström, vd för SNS, om organisationens årligen återkommande tvådagarsmöte i Tylösand där cirka 150 personer från de olika områdena möts kring ett aktuellt ämne.

De föreningar, klubbar och sammanslutningar som finns fyller naturligtvis olika funktioner och kan delas in i olika kategorier. Alla ordnar mer eller mindre regelbundet frukost-, lunch- och middagsmöten för sina medlemmar. Oftast bjuds någon intressant föredragshållare in eller så presenteras någon rapport om ett aktuellt ämne. Syftet är naturligtvis att bilda medlemmarna, men i slutändan fungerar sammankomsterna som stora mötesplatser där alla har möjlighet att knyta nya kontakter.

– Det är alltid lättare att göra affärer med människor man känner och som man kan lita på. Affärer bygger i slutändan på förtroende. När man är på olika träffar får man möjligheten att skapa kontakter som sedan kan leda fram till affärer. Mötesplatserna är en grund för ett kontaktskapande bland människor som kanske annars inte hade träffats, säger Clas Reuterskiöld, tidigare vd för Industrivärden.

Även Sören Gyll, ordförande i Svenskt Näringsliv och vice ordförande i Stockholms Köpmansklubb, tidigare koncernchef för Volvo och Pharmacia, tycker också att den här sortens mötesplatser fyller en viktig funktion.

– Det är ett utmärkt sätt att få chansen att tala med varandra på ett otvunget sätt. Man får möjligheten att boka upp möten med människor man kanske inte annars hade träffat. Andra viktiga mötesplatser är naturligvits styrelser där man träffar människor från andra företag, säger han.

Intresset för den här sortens arrangemang ser ut att vara stort. Sammankomsterna drar i många fall till sig hundratals deltagare.

– Det är inga problem att få människor att komma till våra möten, de måste anse att det är värt det. De genererar ett starkt nätverk mellan olika företag och discipliner, mellan akademi och näringsliv, säger Lena Torell, vd för IVA och även styrelsemedlem i Ericsson.

– Jag har exempel på många möten som har lett till affärer och det är klart att människor tycker att det är bra att få en chans att träffa varandra bortanför kontorsmiljöerna, konstaterar Peter Egart, vd för Stockholms handelskammare.

De etablerade organisationerna, föreningarna och klubbarna har en tendens att dra till sig något äldre människor. Som en reaktion mot detta startades för cirka 20 år sedan föreningen Young Presidents’ Organization, YPO, en förgrening till den amerikanska moderorganisationen, i Stockholm. Det är en liten skara människor som blivit invalda, cirka 45 stycken. Kravet för att få komma med är att dman ska vara vd eller styrelseledamot för ett noterat eller onoterat bolag samt vara under 44 år.

– De möten vi har är ovärderliga, det är mycket värdefullt att kunna utbyta erfarenheter med andra personer och på så sätt bli bättre chefer. Den här föreningen har hjälpt mig oerhört, säger Per E Larsson, vd för OM och styrelseordförande för den svenska grenen av YPO.

Klart är i alla fall att inte alla är roade av att vara med i det kotteri som förenings- och klubblivet också innebär. Lars-Johan Jarnheimer, vd för Tele2, går mot strömmen och skulle aldrig vilja bli medlem i någon av nämnda sammanslutningar.

– Jag är allergisk mot allt sådant. I Sverige måste man tillhöra vissa klubbar, som exempelvis IVA och Handelskammaren, och det tycker jag är trist. Sverige är för mycket av en ankdamm. Man blir för mycket kompis med dem som man träffar i sådana sammanhang och det går inte att vara tuff mot dem i affärer, i stället blir det lätt att man tar för mycket hänsyn. Är man grym mot någon i affärer så får man inte vara med på nästa jakt, säger han.

– Jag vill inte att mina chefer är med i olika sammanslutningar. Frågan är om vi har tid, vi är en så slimmad organisation. Dessutom är de flesta av våra kunder inte med i den sortens sammanslutningar och då ska inte vi vara det heller, fortsätter Jarnheimer.

Lars-Johan Jarnheimer får medhåll av Sven Hagströmer, ordförande i Öresund:

– Jag är inte mycket för den där typen av sammankomster. Jag ägnar mig åt företaget och familjen. Jag gillar inte att klia någon på ryggen. Det är svårt att sedan vara tuff mot den personen i en affärssituation, säger han.

Nätverksbyggande pågår naturligtvis inte enbart i de etablerade klubbarna utan helt informellt också. Roger Holtback, tidigare vd för Bure och med ett förflutet på både SEB och Volvo, poängterar att det inte minst i Göteborg är viktigt med de informella träffarna över gränserna, mellan exempelvis näringsliv, kultur, politik och idrott. Ett exempel på dem är familjen Holtbacks årligen återkommande privata glöggfester. På en mycket välbesökt tillställning samlas framträdande personer från näringsliv, kultur, media, politik och idrott. Omkring 250 personer minglar under en hel eftermiddag och kväll runt i salongerna i Roger Holtbacks villa.

– Våra glöggaftnar har säkerligen lett till att flera affärer mellan gästerna blivit till, säger han.