Napster slår an tonen

I förra veckan gjorde hårdrockbandet Metallica ett framträdande av det ovanligare slaget i San Mateo i Kalifornien. Tillsammans med sina advokater åkte bandet under ivrig mediabevakning till en 19-årig Metallicabeundrare och överlämnade 13 kartonger med 60.000 sidor juridiska dokument, en del av en stämning bandet riktar mot 19-åringen.

I onåd

Den beundrare som råkat så i onåd är naturligtvis inte vem som helst. Han heter Shawn Fanning och betraktas som både frälsare och förgörare för framtidens musikbransch. Fanning har nämligen byggt ett framgångsrikt företag runt sitt program Napster, som gjort det ännu enklare för musikintresserade att ladda ner Mp3-filer med musik. Det nya med Fannings program är att användaren inte bara kan ladda ner musik direkt i sin dator, utan också får tillgång till alla andra uppkopplade Napsteranvändares Mp3-filer. Starkt förenklat går det till så att användaren samlar alla sina Mp3-filer i en mapp på datorns hårddisk. När användaren sedan öppnar mappen letar programvaran rätt på alla andra uppkopplade Napsteranvändare, och plötsligt har alla tillgång till allas musikmappar. Utbudet växer alltså i takt med att fler ansluter sig.

En miljon användare

Intresset har varit enormt. Antalet anslutna till Napster uppskattas nu till över en miljon. Tillströmningen har gjort att Napster i vissa fall till och med haft tillgång till musik innan skivorna hunnit komma ut. Pojkbandet N’Sync råkade till exempel ut för att flera spår från deras nya skiva No Strings Attached fanns tillgängliga via Napster innan skivan fanns att köpa i butik. Allt som behövdes var att en förhands-cd kom på avvägar, kopierades och anslöts i form av Mp3-filer till Napster.

Skivbolag och artister betraktar av förklarliga skäl Napster som ett piratföretag, eftersom de inte får ett öre för den musik som sprids via företaget. Fanning har därför hamnat i en situation där han är stämd på mångmiljonbelopp av såväl Metallica som rapartisten Dr Dre och de fem största skivbolagen genom branschföreningen Recording Industry Association of America.

Inte ensam

Han är dock inte ensam om att ådra sig juridisk hetta från musikbranschen. Mp3.com, företaget som etablerade formatet som idag fungerar som ett slags inofficiell standard för digital musikdistribution via nätet, har också stämts för brott mot upphovsrättslagarna av RIAA. I förra veckan förlorade Mp3 det uppmärksammade målet, där RIAA krävt företaget på en verklig fantasisumma, 100 miljarder kronor. Nu undersöker parterna om det går att skapa någon form av licensavtal för den distribuerade musiken. Det skulle i så fall bli det första i sitt slag.

Fler bränner hemma

Men kanske är det en nödvändig väg att gå för båda parter. Frågan om hur man tar betalt för musik när den inte längre distribueras på cd-skivor blir bara aktuellare i takt med att piratkopiering ökar. Och det gör den. Enligt en undersökning som Temo nyligen gjort på uppdrag av skivbolagens intresseorganisation IPFI har antalet svenskar som bränner egna cd-kopior med hjälp av sina hemdatorer ökat väldigt snabbt. Enligt samma undersökning har var fjärde skivköpare i något sammanhang blivit erbjuden att köpa kopierade cd-skivor.

IPFI har också drivit ett svenskt parallellfall till händelserna i USA. En 17-åring från Skaraborg, som använt Mp3-filer för att länka musik via internet, frikändes av både tingsrätten och hovrätten från misstankar om att ha spridit musiken olagligt. Fallet ligger nu hos Högsta domstolen. Dom väntas i juni.

Enbart programvara

Fallet Napster är dock lite svårare. Rent tekniskt är det nämligen inte företaget Napster som vidarebefordrar musiken eller ens har musikfilerna lagrade på sina servrar. Företaget tillhandahåller bara programvaran; därefter är det de enskilda anslutna individerna som står för all aktivitet och skickar musiken mellan sina egna hårddiskar.

Men om musikbranschen vill vinna kampen mot piratkopiering borde den kanske koncentrera sig mindre på juridik och mer på hur de ska tackla en eventuell nedgång i cd-industrin i takt med att den digitala distributionen ökar.

Ett förekommande argument från skivbranschens sida är att piratkopiering och okontrollerad distribution via internet kan leda till att skivbranschen bara vågar satsa på säkra kort, som samlingsskivor. Det smalare, lokala musikutbudet skulle bli lidande. Det är nästan exakt samma argument som de traditionella bokförläggarna brukar ange för att motivera de höga bokpriserna – bästsäljarna måste kosta för de i sin tur betalar för utgivning av exempelvis debutanterna och smalare litteratur som lyrik.

Men argumentet är inte särskilt bra. Skivbolagens verksamhet kan koncentreras till fyra områden: De hittar nya artister, de spelar in skivor, de distribuerar skivorna och de marknadsför dem. Det som företag som Napster främst slår mot är enbart den traditionella distributionen. Den i sin tur står inte för så mycket av bolagens inkomster som man kan tro. Produktionskostnaderna är så pass stora att det krävs tämligen höga försäljningssiffror innan en cd-skiva går med vinst. I stället tjänar musikindustrin pengar på turnéinkomster, royalties från exempelvis radiospelningar och så förstås lukrativa reklam- och sponsoraffärer.

Utnyttja intresset

Det finns dessutom mängder av möjligheter för skivindustrin att leva i symbios med det som den idag upplever som ett hot. Internet är en gigantisk marknadsplats, och dessutom en marknadsplats där det går att få ner produktionskostnaderna maximalt. I stället för att riskera en flopp skulle skivbolaget kunna utnyttja det enorma musikintresse som ligger bakom Napster-fenomenet, för att snabbt och billigt komma åt en uppriktig testpublik, samtidigt som den eventuella hitlåten får en arena att synas på.

De största skivbolagen är heller inte dummare än att de inser möjligheterna. Chansen att bli störst inom internetdistribuerad musik var till exempel en av de drivande anledningarna bakom fusionen mellan världsdominanterna Time Warner (numera med AOL i ryggen) och EMI i januari.

Ytterligare en fördel för skivbolagen är faktiskt den nya tekniken i sig. Kan tekniken hitta vägar att distribuera musik via nätet, går det naturligtvis också att hitta vägar för att åtminstone begränsa piratkopieringen.

I slutänden skulle alltså teknik-en kunna bli en effektivare lans att dra än juridiken när det gäller skyddet av upphovsrätten i den digitala världen.