Några ord till AKB

KRÖNIKA. I dessa konspirationstider är det är lika bra att säga det med en gång. Jag umgås inte med Anna Kinberg Batra. Vi har inte gått i samma skolor, och eftersom jag inte varit med i något ungdomsförbund har vi inte träffats i ett sådant heller. Så jag känner mig fri att dela ut några råd.

När Annie Lööf i SvD:s Ledarintervju den 4 mars får frågan om hur hon ser på att M tappar väljare till C svarar hon: ”Jag är glad över att fler uppskattar vår tydlighet i viktiga frågor.”

På det språk som talas i det politiska noll­summe­spelet säger hon: Anna Kinberg Batra är otydlig. Det vinner vi på.

Annie Lööf har förstått värdet av en tydlig kommunikationsstil. Hon har tränat upp den.

Råd 1. Var tydlig. Strunta i om dina unga medarbetare tycker saker funkar. Titta igenom dina senaste tio tv-framträdanden tillsammans med en tal-coach. Detta kommer att vara din snabbaste väg att signalera att du och M gått in i valrörelsen.

När DI den 20 mars redovisar en opinionsundersökning gjord av Ipsos, visar den att 34 procent av 2 000 tillfrågade chefer i närings­livet anser att M ska samarbeta med SD – och att 34 procent anser att M ska samarbeta med S. Resultatet av undersökningen kan därmed inte ligga till grund för politik och pekar åt samma håll som många andra signaler. De talar för att Moderaterna snabbt som ögat måste skaffa sig en politik som leder. Leder ett delat näringsliv, leder ett delat Sverige.

Ett tips. Premiärminister Rutte i Nederländerna gav omdömet om sin motståndare Wilders att denne stod för ”fel sorts populism”. Kopiera. För dem som vill regera är jakten på den rätta populismen vardagsmat. Rutte har genom sin triangulering visat hur du kan hantera SD.

Råd 2. Skaffa fram ditt politiska program. Be det förrförra moderatgardet om hjälp att definiera god populism av i dag. Politiken är ingen tankesmedja. Men partier behöver några få socialt mogna idéer, med komplexitet nog att bli ledande och kommunikationspotential att bli förstådda. (Kom ihåg att Reinfeldt tog in Bildt.)

Det är naturligtvis inget problem att du bestämt att M ska föra samtal med SD. Det är så politik bedrivs. Så låna gärna en strategi från Annie Lööf, från tiden innan hon tog röster från dig, när hon var utsatt för drev: ”Det skadade partiet kortsiktigt, men diskussionen blev en plattform för att förtydliga vår politik. Sen växte vi. Det blev vändpunkt för hur andra såg på mitt ledarskap. I drevet fick jag ett sms från Carl Bildt. Han sa: Det folk minns är det som står kvar, så stå pall.”

Jag antar att Carl Bildt redan har lutat sig över dig och sagt: ”Stå pall.” Nu är det svårare att luta sig över dig, än över många andra. Men han har rätt.

Råd 3. Stå pall. Låt ung­domarna twittra. Ditt trick ska vara att lyfta blicken och berätta vad du ser där borta.

Sen kan det vara så att C gått bra mycket längre i ett tänkt blocköverskridande än de ger uttryck för. Naturligtvis både kan, och i sina egna ögon, bör C samtidigt säga ”allians” och planera för blocköverskridande. Små partier som regerar med stora krymper. Det vet C, L och KD. Ett parti har skyldighet att med alla tillgängliga medel försöka överleva, helst både på kort och lång sikt. Den nu avgångne partiledaren gjorde intryck på mig den gången hen sa: ”Frågan är alltid, vilka vallöften man ska svika.” Om detta är politikens väsen, och det är det, kan ingen som intresserar sig för politik låtsas bort att C kommer att laga efter läge. Vad som gäller är att se till att C får rätt läge att laga efter.

Varför ger jag dessa råd till en partiledare, trots att jag inte har någon? För att valrörelsen börjar nu. Och för att vi behöver en fungerande opposition.

Dikt och verklighet

Ja, rubriken är en parafras på Anna Maria Lenngrens dikt Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon (1798):

Med läsning öd ej tiden bort – Vårt kön så föga det behöfver, Och skall du läsa, gör det kort.Att såsen ej må fräsa öfver!

Om detta var satir eller inte har diskuterats. Texten gör ju en milsvid skillnad om den läses som satir – eller välment råd. Så svårt har vi att bedöma historien. Och ibland är det lika svårt med samtiden. Helt klart är att de allra flesta politiker behöver fler böcker. Och färre möten.