Mysteriet Åsa Romson

Vad som helst med Åsa Romson i rubriken blir ett garanterat klickmonster”, sa chefen på en nyhetssajt i somras som svar på frågan vad läsarna var mest intresserade av. ”De verkar inte kunna få nog av henne.”

Svaret förvånade mig. Inte så mycket för att det kontrasterade mot att väljarnas förtroende för Miljöpartiets språkrör då var så anmärkningsvärt lågt, som för att sagespersonen var redaktör på affärssajten di.se.

I denna redaktionella miljö av kvartalsrapporter, börsklipp, räntebesked från Riksbanken samt en och annan budgetproposition var alltså miljöministern, tillika vice statsministern, ett slags superstjärna som bara genom att nämnas genererade fina annonspengar till Bonnier-koncernen.

Jag måste medge att det på sitt sätt är fascinerande för en kallhamrad och krass civilekonom att få en inblick i Åsa Romsons tankevärld, som den beskrivs i intervjun på sid 22. Det gäller i första hand när hon pratar om ämnen som jag tror att jag begriper, som synen på tillväxt som något i grunden ohållbart (om jag förstår henne rätt) och att hon så uppenbart vill att de statliga företagen, som Vattenfall och SJ, ska användas för politiska syften, trots att de verkar på en konkurrensutsatt marknad.

Det är också intressant att hon så uttalat tar vänster­fållan om hon tvingas välja på en traditionell höger-vänster-skala. Det hade jag trott var tabu i ett parti som rimligen vill hålla möjligheterna öppna åt båda håll i riksdagen. Men där någonstans finns kanske förklaringen till att namnet Romson ger så många klick. Hon lyckas ständigt överraska.

Sista spiken i hoppets kista

Just som det mörknar för Sverige på alla fronter (se sid 9) lottas vi mot Danmark i playoff till sommarens fotbolls-EM. God natt!