”Munch ligger mig varmt om hjärtat”

Det är hösten 1984. Iris Müller-Westermann är 29 år och kliver in i Konstföreningens konsthall i Hamburg. Hon studerar konstvetenskap vid universitet och har blivit inbjuden att titta in under installationen av en utställning med självporträtt av den norske konstnären Edvard Munch. Målningar som Inferno och Självporträtt mellan klockan och sängen träffar henne direkt i magen.

– Det var nästan som att jag tappade både andan och hakan. Jag blev tagen av dessa fantastiska verk som visade en modig konstnär som vågade blotta sina olika känslor. Efteråt letade jag på biblioteket efter en bok om Munchs självporträtt, men insåg att den inte fanns. Då bestämde jag mig för att skriva den själv, säger Iris Müller-Westermann.

Hon växte upp med sina två systrar i ett kulturellt hem. Hennes pappa och mamma hade träffats när de studerade på Konstakademin i Hamburg och de jobbade som arkitekt respektive inredare. I familjens lägenhet fick de ofta besök av föräldrarnas konstnärsvänner, och såväl samtal om konst som utställningar var en naturlig del av Iris Müller-Westermanns barndom. Efter studenten läste hon filosofi och konstvetenskap. Egentligen var hon mest intresserad av samtidskonst men efter att ha fängslats av Munch blev det honom hon kom att viga sin forskning åt. Hennes doktorsavhandling skulle bli den bok om Munchs självporträtt som hon saknade. Men för att kunna göra en djupdykning i konstnären behövde hon ta del av dennes dagböcker och anteckningar och se hans verk i original. Detta fanns på Munch-museet i Oslo. Så efter att ha tilldelats ett resestipendium bar det av till Norge. Där lärde hon sig norska på kvällarna och förkovrade sig i museets samlingar om dagarna. Hon såg det som ett privilegium att få fördjupa sig i Munchs nytänkande konstnärskap.

Han levde halva sitt liv i 1800-talet och halva i 1900-talet – under en tid då samhället förändrades på många sätt. Industrialiseringen bredde ut sig och kvinnorna började ta plats. Det kände Munch av och i hans bildvärld är mannen den svaga i relationen.

Parallellt med forskningsarbetet fick Iris Müller-Westermann jobb som utställningskurator, och efter att ha åkt tillbaka till Hamburg för att skriva klart avhandlingen återvände hon till en fast tjänst på Munch-museet. Där stannade hon till 1997 då hon rekryterades som intendent för internationell konst till Moderna museet i Stockholm. Under sina 22 år där kurerade hon några av museets mest uppmärksammade utställningar, bland annat I Have Been to Hell and Back med den franskfödda skulptören Louise Bourgeois, Abstrakt pionjär med den svenska målaren Himla af Klint – och så Munch själv med Munch.

– Jag hade drömt om att se min avhandling bli utställning. När jag fick jobbet i Stockholm var detta ett av flera hjärteprojekt. Utställningen öppnade 2005 och visades sedan på både Royal Academy i London och Munch-museet i Oslo. Det kändes fantastiskt.

Hösten 2016 tog hon steget från senior intendent till chef för Moderna museet i Malmö som i år firar tio år. Redan från början var idén att göra museets samling tillgänglig i Öresundsregionen och att nå ut till besöksgrupper med mindre museivana. Hon gillar utmaningen med att bredda publiken och att få jobba med både samlingen av 1900-talskonst och verk av samtida konstnärer. Att i framtiden söka sig till det nya Munch-museet som öppnar i Oslo nästa vår är ingen dröm. Hon trivs i Malmö med stadens mångkultur och aktiva kulturliv.

– Men det utesluter inte att jag gör någon utställning med verk av Munch igen. Han ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.