Motvind för snabbväxare

Hemtextil- och modeföretaget Lexington gjorde entré på First North i mitten av februari. Noteringen blev en succé där aktien raskt steg till drygt 60 kronor från noteringskursen på 40 kronor.

En förklaring till kursrusningen var att väldigt få aktier såldes vid noteringen, totalt bara drygt 10 procent av aktierna. Efter noteringen innehar grundaren och vd:n Kristina Lindhe tillsammans med sin make, styrelseordförande Tommy Lindhe, drygt 39 procent av aktierna. Därefter följer finansmannen Staffan Persson med 32 procent av aktierna.

Efter starten 1997 växte Lexington snabbt inom hem­textilområdets premiumsegment med sin klassiska design inspirerad av den amerikanska östkusten. Från 1999 till 2007 ökade omsättningen med nästan 40 procent per år, men då givetvis från låga nivåer. Sedan 2007 har tillväxten legat på drygt 13 procent i genomsnitt – lägre, men alltjämt fina tillväxtsiffror.

Under den senare perioden har affärsområdet kläder, som lanserades 2008, blivit allt viktigare för tillväxten. I fjol stod hemtextilier för 62 procent av försäljningen och kläder för resterande 38 procent. Utifrån dessa siffror kan man utläsa att hemtextilverksamheten sedan 2007 växt med cirka 5 procent per år, en betydligt mer modest nivå.

Lexingtons affärsmodell påminner mer om den som varumärkesbolag som Björn Borg, Odd Molly och Wesc har, än butikskedjor som MQ och Kapp­ahl. I Lexingtons fall sker försäljningen genom fyra ­kanaler: återförsäljare, egna butiker, franchisebutiker samt e-handel. Produkterna säljs i dag på 20 marknader, däribland i Kina via franchise och i USA via egna ­butiker. Knappt hälften av omsättningen hämtas alltjämt i Sverige och ytterligare 35 procent i övriga Norden.

En lärdom från ovan nämnda varumärkesbolag är att den här typen av bolag kan utvecklas otroligt starkt när produkterna är heta, men att konsumenternas intresse förr eller senare svalnar. Då gäller det att få fart på tillväxten på nya marknader, vilket är lättare sagt än gjort. Björn Borg, Odd Molly och Wesc var alla kurskometer med kursuppgångar på flera hundra procent, som därefter tappade stilen och rasat rejält från toppnivåerna.

Tjusningen i en kapitalsnål ­affärsmodell utan egen produktion och med få egna butiker är att det går att expandera snabbt. Infinner sig tillväxten kan skalbarheten samtidigt ge bra utdelning på lönsamheten. Problemet är naturligtvis att fler aktörer lockas av modellen och att inträdesbarriärerna är låga, vilket gör konkurrensen mycket tuff. Det är också svårt att ta steget från ett trendvarumärke till ett som håller över tid.

Ur det perspektivet ter sig Lexington något mindre riskfyllt med sitt klassiska mode. Sam­tidigt är det ett segment där det redan finns starka aktörer såsom svenska Gant, uppköpt av schweiziska Maus Frères 2008, samt välkända amerikanska aktörer som Ralph Lauren och Tommy Hilfiger. I våra ögon ter det sig också riskabelt att lilla Lexington valt att öppna egna butiker såväl i USA som i Tyskland.

Innevarande år har inte inletts särskilt bra för Lexington. Förstärkningen av dollarn i kombination med ökad reaförsäljning har pressat bruttomarginalen. Tillväxten har dock hållits uppe ganska väl med en tillväxt på nära 11 procent. Bolaget specificerar inte någon valutajusterad tillväxtsiffra, men rimligen är den något lägre givet den svenska kronans försvagning.

Lexington, som sitter på en liten nettokassa, handlas nu till ev/ebit 13 justerat för introduktionskostnaderna, på rullande tolv månader. Det är inte attraktivt för ett bolag som möter viss motvind på kort sikt. Lönsamheten har samtidigt varit väldigt slagig över tid, om än alltid positiv. Vi vågar inte chansa på att svackan är tillfällig, utan avvaktar.