Motviljan till vd-posten vände till chefsglädje

Det var inte oro för företagets lönsamhet eller tillväxt som fick henne att tveka när hon fick frågan. Munkforskoncernen är ett av Värmlands mest framgångsrika företag och omsätter 200 miljoner i år. Det var inte heller något okänt företag för Pernilla Melén, hennes farfar grundade det. Däremot var hon tveksam till om hon skulle klara av jobbet och hade dessutom inte precis någon förkärlek för produkten, sågblad.

– Sågblad, finns det något tristare? tyckte jag när jag var yngre, säger Pernilla Melén.

Strax före julen 2005 kallade hennes far, Jarl Hallberg, och farbrodern, Per-Olov Hallberg, in henne för att meddela två saker. Den dåvarande vd:n hade sagt upp sig efter tio år på företaget. Och Pernilla Melén var kandidat till vd-posten.

– Det var chockartat att få frågan. Jag hade inte alls tänkt mig att få en så framträdande roll, säger Pernilla Melén.

Sågblad var en tråkig produkt och inget som intresserade en ung tjej. Under många år hade Pernilla Melén inte en tanke på att börja i familjeföretaget. Efter gymnasiet och en kort period som reseledare började hon läsa ekonomi i Lund. Första anställningen blev på revisionsbyrån Arthur Andersen, som revisionsassistent. Efter tre år i Malmö flyttade hon till Chicago för ett jobb på huvudkontoret som senior revisor.

2001, efter tre år i USA, flyttade hon tillsammans med sin familj tillbaka till Sverige, till Uddeholm, ett par mil från Munkfors. Tanken var då att Pernilla Melén skulle börja arbeta på en revisionsbyrå med kontor i Värmland. Men i samband med att Munkforssågar köpte Swedev, underleverantör i tryckpressindustrin, blev hon i stället controller på det nya dotterbolaget och gick sedan vidare till att bli ekonomichef på moderbolaget.

Hon hade ett nära samarbete med den dåvarande vd:n för Munkforssågar, Per Galang, och blev alltmer insatt i strategiska frågor. Ändå såg Pernilla Melén sig inte som efterföljare när han valde att gå vidare och starkt förordade att hon skulle ta över.

Men i efterhand inser hon att Galangs inställning spelade en stor roll för hennes beslut att acceptera att ta över som vd.

– Det var väldigt viktigt för mig att den vd som lämnade företaget, och som visste vad som krävdes och vad jag gick för, trodde på mig. Och jag var ju den som kände till allt eftersom han hade bollat många frågor med mig.

Dessutom hörde han inte till familjen utan hade ett mer objektivt perspektiv. Det är alltid känsligt att bli vd i ett företag som grundats och ägs av den egna familjen, påpekar Pernilla Melén. Det är lätt hänt att andra gör antaganden om att det inte är kompetens utan bara blodsband som spelat in. I dag tycker hon att det är en stor fördel att ha växt upp med företaget och sett det “inifrån”. Det är en speciell känsla att vara vd på ett företag där man lekt som barn. När Pernilla Melén var liten gillade hon att göra paljetter av de små glittriga bitar som stansades ut från sågtänderna i fabriken och att åka omkring på palldragaren.

– Jag har så mycket bra kontakter, känner allt och alla. Många av de anställda känner jag sedan jag var barn. Fast det är ingen idé att ha någon prestige, det är ingen idé att gissa sig till saker, utan jag frågar alltid om jag inte vet. Siffrorna har jag rotat i i under flera år, men själva produktionen finns det andra som har mer erfarenhet av, säger Pernilla Melén.

Pernilla Melén tror att det upplevs som en trygghet för personalen att det är sondottern till grundaren som är vd.

– De vet att jag tar det seriöst. Personalen känner att jag är närvarande, jag styr inte från något annat land.

Uppväxten inom en företagarfamilj innebär också att hon har sett hur mycket jobb det inneburit för främst hennes far, farbror och farfar att driva företaget. För att möjliggöra ett bra liv hemma, med man och tre barn mellan två och sex år, var det viktigt att hitta en sätt att arbeta som passar hennes situation. Hon försöker vara ledig en vardag varje vecka och arbetar i stället ofta på kvällar, när barnen lagt sig. Munkforssågar är ett företag med 90 procents export men en stor del av utlandsresorna är delegerade till kollegorna.

– Det är ett mycket större företag i dag än när min farfar grundade Munkforssågar 1941 och när min pappa tog över 1980. Vi har växt med sju till åtta procent om året de senaste tjugo åren. När jag var mindre löstes alla problem vid familjens kaffebord. I dag är ansvaret mer delegerat.

I dag har Pernilla Melén helt ändrat inställning till jobbet. Sågtänder är visserligen fortfarande inte den roligaste produkten i världen.

– Men när man är inne i verksamheten så spelar det ingen roll vad det är man säljer, det är att driva företaget framåt och att få folk att tycka att det är kul att gå till jobbet som är roligt. Och att göra affärer. Dessutom har jag mycket mer koll på läget än vad jag trodde.

– Nu är utmaningen att fortsätta växa och att få folk att trivas här. Och att vi ska fortsätta att vara bäst på sågblad.Så övervann hon oviljan Stöd och råd från kollegor. Pernilla Melén hade god insyn i företagets ekonomi, men tyckte att hennes erfarenhet av tillverkningen var alltför kort. Det fick henne att aktivt söka stöd från vice vd och andra kollegor som jobbat länge med själva produktionen. * Anpassning till den egna situationen. Efter att ha sett både sin far och sin farfar jobba mycket hårt med familjeföretaget har Pernilla Melén skapat en arbetsstruktur som gör det lättare att kombinera vd-jobbet med ett liv med tre barn hemma. Flexibel arbetstid och färre resor än tidigare vd:ar var en förutsättning. * Det roliga är att göra affärer. Sågblad är fortfarande inte världens roligaste produkt, men i dag tycker Pernilla Melén att det viktiga är att kunna göra affärer – och tycka om att göra affärer.