Morgan Stanley: Detta mildrar de långvariga effekterna av pandemin

En recession brukar leda till långvariga effekter på ekonomin. Efter krisen 2008 återhämtade sig exempelvis inte produktionen i Europa till fullo, vilket mycket hade att göra med de långvariga effekterna på arbetsmarknaden, skriver Morgan Stanley, men påminner även att effekterna såg väldigt olika ut för olika delar av Europa.

Denna gång ser dock Morgan Stanley betydligt mindre långvariga effekter som dessutom kommer att vara mer jämnt fördelade över Europa.

Detta dels på grund av att recessionen som skapats av pandemin som, trots att den varit djup, inte ser ut att bli lika varaktig som vid exempelvis finanskrisen. En tung, men kort recession skapar inte lika långvariga effekter som en mer utdragen recession.

Dels verkar krisen inte slå lika hårt mot arbetsmarknaden på lång sikt, då krisen främst slagit mot sektorer såsom turism, hotell- och restaurangbranschen, där långvarig arbetslöshet inte drabbar yrkesfärdigheter på samma sätt som inom exempelvis teknologisektorn. Dessutom har kraftiga åtgärder satts in för att dämpa skadorna på arbetsmarknaden.

Men den viktigaste anledningen enligt Morgan Stanley är de starka stöttande åtgärder som sattes in tidigt och mot samtliga delar av eurozonen.

Morgan Stanley pekar även på IMF:s prognoser under oktober 2019 och oktober 2020. Produktionen under 2024 väntas nu ligga 3,5% under prognosen 2029, men siffrorna ser betydligt bättre ut än de gjorde för motsvarande period under eurokrisen. Dessutom ser konsekvenserna ut att vara likartade för de olika delarna av Europa. Morgan Stanley anser att denna prognos, som i mycket följer de prognoser som gjorts av OECD och den europeiska kommissionen, ser rimlig ut.