Moderbolagen – var är de?

När det talas om kvinnor i näringslivet brukar debatten handla om andelen kvinnliga vd:ar eller styrelseledamöter. Denna debatt förs antingen ur ett jämställdhetsperspektiv eller med fokus på att Sveriges näringsliv riskerar att gå miste om viktig kompetens när kvinnor inte släpps fram i bolagsledningar.

Men det finns ytterligare en grupp som har minst lika stor betydelse för svensk konkurrenskraft. Kvinnliga grundare av tillväxtbolag. Enligt en ny studie från entreprenörsnätverket Founders Alliance är färre än 4 procent av svenska stora och mellanstora bolag (här avses bolag med en omsättning på minst 100 miljoner kronor, ett resultat på minst 10 miljoner kronor och en stadig tillväxttakt) grundade av kvinnor. I denna procentsats räknas även medgrundare in, vilket innebär att andelen företag med enbart kvinnliga grundare är ännu mindre.

Är detta ett problem? Nej, inte om snedfördelningen kan förklaras av att, vilket en del debattörer gör gällande, kvinnor varken vill eller kan bygga stora företag. Stämmer det så är det knappast värt att lägga resurser på att främja kvinnligt storföretagande. Åtminstone inte sett ur ett strikt ekonomiskt perspektiv. Men om det föreligger strukturella hinder, om det är så att det faktiskt skulle byggas fler företag – med högre sysselsättning, mer skatteintäkter och andra positiva effekter som följd – ifall förutsättningarna för kvinnligt storföretagande förbättrades, ja då har vi ett problem. Och en bra samt en dålig nyhet. Den bra nyheten är att det finns en hel del tecken på att det är just företag som startas av kvinnor som har ljusast framtid. Den dåliga nyheten är att det lär ta lång tid, kanske upp mot tio, tjugo år innan det syns i genusstatistiken för storföretagsgrundare.

Förresten finns det kanske en dålig nyhet till, i alla fall enligt ett par personer som Affärsvärlden intervjuat. De insatser som görs för att främja kvinnligt företagande leder fel och är snarast kontraproduktiva, anser de.

Niclas Karlsson, vd på Founders Alliance, kommenterar studien.

– Det är väl självklart att det skulle vara bättre om fler kvinnor startade företag som växer sig stora. Inte minst som vi då skulle få ett stabilare näringsliv. Industrisektorn står och stampar generellt sett, det är knappast där Sverige har sin edge längre. Medan det finns en större tillväxtpotential inom tjänstsektorn, inklusive privata vårdföretag, och retail. Det är områden där det ofta är kvinnor som driver företag.

Han tror att det krävs en attitydförändring på bred front för att fler kvinnor ska kunna bygga stora och lönsamma företag.

– Alla system som har betydelse för företagande måste lära om en hel del. Som bolagsjurister, rådgivare, riskkapitalister till exempel. De är helt enkelt inte vana vid kvinnliga företagare.

Kan det inte vara en fördel att vara kvinna och företagare?

– Jo, så är det nog för många av dem som kommit över en viss gräns och bevisat att deras affärsidé verkligen fungerar. Då får en kvinna kanske lättare gehör eftersom hon avviker från “det gamla vanliga”.

Snedfördelningen bland större bolag verkar inte orsakas av att kvinnor låter bli att starta företag över huvud taget. Nästan fyra av tio företag som startades förra året har kvinnliga grundare. Varför växer inte deras företag lika mycket som företag med män som grundare?

Monica Renstig, debattör och vd på forskningsföretaget Wombri, där man gjort liknande studier med ungefär samma resultat, anser att snedfördelningen orsakas av vad som kanske skulle kunna kallas sektoriell ojämställdhet. Det är, enligt henne, svårare att starta och utveckla ett vårdföretag än ett verkstadsföretag.

– Fast det är fel att dra slutsatsen att kvinnor inte kan bygga tillväxtföretag. För det vet vi inte än. Att mäns företagande växt sig stort beror på att de haft många fler år på sig. Många familjeföretag startades på 1930- och 1940-talen, men kvinnorna kom ut i arbetskraften först på 1970-talen.

Förutom det sena inträdet på entreprenörsområdet finns det en annan viktig förklaring.

– Kvinnorna har inte fått lov att starta företag där de har sin kompetens. Och så är det fortfarande till viss del även om det blivit bättre. Kvinnors företagande inom vård och omsorg har trefaldigats från 1995 då de första privatiseringarna kom i gång.

– När kvinnor får knoppa av verksamheter från kommunala bolag, eller göra så kallade spinouts, alltså får ta tag i “överblivna” affärsidéer som inte kan eller får utvecklas

i offentlig regi, så blir det en enorm hävstångseffekt. Men det tar tid att bygga ett företag med en omsättning över 100 miljoner kronor.

– Vi får räkna med att det tar tio, tjugo år innan de här nya tjänsteföretagen växt sig så stora, säger Monica Renstig.

Nyföretagarstatistik stödjer tesen om att kvinnoföretag ligger mer rätt i tiden i dag än tidigare. Både antalet nystartade industriföretag och tjänsteföretag i kvinnlig regi har ökat stadigt under de senaste tio åren, med undantag för krisåren 2008 och 2009 (källa: ITPS/Tillväxtverket). Men ökningen är helt klart störst inom tjänstesektorn.

Harry Goldman, vd på Nyföretagarcentrum, delar Monica Renstigs syn på att andelen kvinnliga företagare växer.

– Visst är det märkligt att det fortfarande ser ut så här i Sverige. Men vår tradition av stora tillverkningsföretag har lett till just detta. Skulle vi haft en annan företagsstruktur – som andra länder – med mer handel och tjänsteföretag skulle det nog sett annorlunda ut.

Han låter dock långt mer optimistisk än Renstig vad gäller förändringstakten.

– Det finns faktiskt hopp om en bättre framtid. Det ser nämligen helt annorlunda ut i de nya företagen. I de nya företagen som får hjälp till start av Nyföretagarcentrum är en majoritet kvinnor. Många av dessa företag är visserligen fortfarande små – men vi vet att de växer snabbt.

Den som anser att snedfördelningen är ett problem kan knappast anklaga regeringen för att ha struntat i frågan. Under förra mandatperioden lade regeringen 100 miljoner kronor om året på insatser i syfte att främja kvinnligt företagande.

Största mottagare av dessa pengar är organisationer som Almi Företagspartners, Vinnova och Nyföretagarcentrum samt länsstyrelserna, som i sin tur delat ut pengar till olika projekt.

Monica Renstig tycker inte att pengarna gör någon större nytta.

– Det är jättedåligt, pengarna går bara till SCB för att de ska utveckla mer statistik om kvinnoföretagande, och så går de till Vinnova. Man kan säga att pengarna går till tjänstemännen, de som ska administrera data. Det är inte kvinnoföretagare som får pengar i kassan.

Pontus Braunerhjelm, entreprenörsforskare och professor vid KTH, är inne på samma spår.

– Bidrag verkar mest ha genererat krukmakerier och annan småskalig verksamhet.

I stället är det andra, mer komplexa insatser som krävs, tycker han.

– Den bästa skolan i hur man startar företag är just att starta företag. Det gäller därför att minska de negativa konsekvenserna av misslyckanden, både socialt och ekonomiskt, till exempel genom att förbättra möjligheterna till finansiering.

Hur ser det ut i andra länder?

I till exempel entreprenörsdrivna USA verkar det som att långt fler kvinnor lyckas bygga stora företag. Pontus Braunerhjelm refererar till forskning som tyder på att det finns utrymme att öka storföretagandet även bland svenska kvinnor.

– Mellan tummen och pekfingret tror jag att motsvarande siffra är någonstans mellan 15 och 20 procent för USA och också relativt hög i en del europeiska länder, som Frankrike. Finns inget rimligt skäl till att Sverige ska ligga så lågt, säger han.

– Jag tror att det här är en begåvningsreserv som är alldeles outnyttjad. Och som med all säkerhet skulle bidra till att stärka svensk konkurrenskraft och tillväxt.

“Jag tävlar med alla”

Helena Casserlöv-Kvist är en av Sveriges allra bästa kvinnliga företagsgrundare, sett till lönsamhet och tillväxttakt. Hennes Meritmind omsatte 156 miljoner kronor 2009 och firar 10-årsjubileum i år.

Helena Casserlöv-Kvist är en av de sex svenska kvinnor som lyckats bäst med att bygga företag, visar en studie av Founders Alliance som också rankade henne högst bland alla kvinnor i tävlingen Årets grundare.

Precis som många andra entreprenörer startade hon sitt bolag inom ett område där hon tyckte att det saknades bra erbjudanden.

– Jag tyckte att det fanns en klar brist på kvalificerade ekonomikonsulttjänster. Jag ville erbjuda operativt erfgarna ekonomer som kan driva projekt och gå in på interimsbasis som till exempel CFO.

I dag har Meritmind 150 medarbetare, varav 90 är anställda och övriga är associerade konsulter. Målgruppen är stora och medelstora bolag inom i stort sett alla branscher.

Helena Casserlöv-Kvist är inte en person som går i kvinnodemonstationer eller håller tal på Kvinnor Kan-mässor.

– Jag är kluven till det där med kvinnofrågan. För mig är det något av en icke-fråga, att jag råkar vara kvinna. Som grundare och vd så tävlar jag med allt och alla. Samtidigt minns jag att det var roligt att läsa om framgångsrika kvinnor när jag var ung.

Drivkrafterna bakom att starta och utveckla företag är desamma för både män och kvinnor, tycker Helena Casserlöv-Kvist. Därför kan hon bli lite trött när fokus hamnar på att hon är just en kvinnlig företagare. Bästa sättet att bemöta det är att visa bra verksamhetsresultat – och ibland att skämta om det.

– Jag satt på en middag och då kom det där med manligt och kvinnligt i näringslivet upp. Då sade jag till en person vid bordet: “Jasså, är du en manlig vd, vad intressant, berätta hur det är!”

Om det stämmer som många tycker och som bekräftas av viss forskning, att kvinnor är mindre riskbenägna än män, kan det faktiskt vara en fördel. Åtminstone var det så för Meritmind.

– Jag startade bolaget 2000, då var det väldigt mycket riskkapital ute på marknaden. Men jag ville bygga med lönsamhet, inte låna eller ta in finansiering utifrån.

Nu kan hon konstatera att strategin var lyckosam. Meritmind har inga skulder och visade en vinst på 18 miljoner kronor efter skatt förra året. Och tillväxten fortsätter.

– Kvinna eller inte kvinna. Vi har en tydlig tillväxtstrategi. De närmaste två åren vill vi fördubbla Meritminds omsättning och antal medarbetare. I?dag finns vi i Stockholm och Malmö med planer för expansion utomlands.

Ett systerbolag till Meritmind startar i början av november.

– Brightby heter det, och är ett bemanningsföretag som ska erbjuda bastjänsterna inom ekonomiområdet, det vill säga uthyrning ochrekrytering av bland annat ekonomiassistenter.

Planerna för Brightby är att nå 100 miljoner i omsättning om tre år.