Mirakelbudget i mirakelekonomi

Så kallad benchmarking, att jämföra sig med den bäste, är någotsom de flesta framgångsrika bolag ägnar sig åt. Metoden kan äventillämpas på nationer. Och föredömet bland i stort sett allaekonomer och politiker i Europa är just nu Storbritannien, somhaft ett 1990-tal med stark tillväxt inom produktion,sysselsättning, konsumtion och investeringar.

Halva skatten för de svaga

Det är mot den bakgrunden Labourregeringens nya budget ses.Finansminister Gordon Brown stimulerar ekonomin med ytterligaresänkningar av det redan tidigare låga skattetrycket. De sämstställda får statsskatten sänkt från 20 till 10 procent. Dengenomsnittliga inkomstskattesatsen sjunker från 19,5 till 19,3procent. Även bolagsskatten reduceras, till 30 procent (och till10 procent för nystartade småföretag).I gengäld höjs punktskatten på bensin och tobak och vissa avdragslopas, som de för gifta par och för bostadsräntor. Denbrittiska staten sparar också pengar på låg inflation ochfallande räntor. Generellt sett är budgeten klart generös, detvill säga den ger mer än den tar.Den expansiva budgeten är delvis ett svar på att den brittiskakonjunkturen gick in i en svagare fas redan för cirka ett årsedan, på grund av det starka pundet och höjda räntor. Sedandess har läget stabiliserats och någon kris är det inte. BNPväntas öka med knappt en procent i år och arbetslösheten är nerei amerikanska nivåer, 4,6 procent.Det finns även en strukturell orsak till att Gordon Brown kanstimulera med sänkta skatter. Den handlar om ekonominsfunktionssätt. När Margaret Thatcher och John Major styrdenationen under åren 1979-97 genomförde de en räcka avregleringarav arbetsmarknaden, bostadssektorn och näringslivet. Priset blevökade sociala skillnader. Men klyftorna växer även i de länder iEuropa som satsar mest på utjämning. Och vad vill man helst ha?Ökade sociala klyftor med tillväxt – eller ökade sociala klyftorutan tillväxt?

Välsmort maskineri

Den konsekventa avregleringspolitiken har gjort att detbrittiska ekonomiska maskineriet är välsmort. Några återställarehar det inte varit fråga om när Labour kom till makten i maj1997. Vissa reformer har genomförts. Bank of England har fåttfull frihet att bestämma räntepolitiken, utbildningssbudgetenhar spätts på och socialbidragstagarna får mer stöd för atthitta jobb.Men dessa reformer har inte gjort Storbritannien mindreattraktivt som produktionsbas. Snarare tvärtom. Landet har ännubättre förutsättningar än tidigare, även om det förståsfortfarande finns problem (infrastrukturen är nedsliten,hierarkierna dominerar i företag och myndigheter, den generellautbildningsnivån är låg). Från en finansministers horisont finnsdock inte mycket att önska. Den brittiska ekonomin går – precissom den amerikanska – att driva i ganska högt tempo utan attlönekraven eskalerar och inflation hotar.

BILDTEXT: Väskan med Gordon Browns mirakelbudget.