Miljö: Överdrivna miljöhot

Björn Lomborg, 34 år, och lektor i statistik vid Århusuniversitet har rört om ordentligt i den danska miljödebattengenom en rad artiklar i tidningen Politiken och en bok somnyligen kommit ut, Verdens sande tilstand, (Världens sannatillstånd) utgiven av Jyllands-Postens förlag Centrum. Han görett frontalangrepp på miljödebattens domedagsprofeter. Sakernastillstånd i världen är inte alls så eländigt som det sägs.Det finns en rad påståenden som många uppfattar som mer ellermindre sanning: Att råvarorna håller på att ta slut. Att detblir allt fler människor på jorden och maten inte kommer atträcka till. Att luft och vatten blir alltmer förstörda. Atttiotusentals arter utrotas varje år. Att skogarna försvinner pågrund av avverkning eller försurning. Att fisket håller på attbryta samman. Att naturen ödeläggs.Lomborg har gått till källorna och kollat om allt detta stämmer.Det gör det inte. Lomborg har använt de offentliga källor som deflesta utnyttjar, alltså FN-organ som FAO (jordbruk), WHO(hälsa), UNDP (utveckling), UNEP (miljö), IPCC (klimat),Världsbanken, IMF, OECD, EU etc. Han finner att statistikenmissbrukats och feltolkats. Larmrapporter baseras på kortatidsserier, och händelser sätts inte in i ett större sammanhang.Ofta ställs inte frågorna: Hur allvarligt är detta problem? Ochhur stort är det i förhållande till andra problem? Även påmiljöområdet lever vi i en ständig prioriteringsprocess därinsatserna måste sättas in där de gör störst nytta.Lomborg använder sig av globala tal och ser på tendenser överlånga tidsperioder. Därmed kommer han till helt andra slutsatserän de organ som brukar larma om tillståndet i världen:Worldwatch Institute, Greenpeace, Världsnaturfonden och andra.

Kritiserar Worldwatch

Han har ett särskilt ont öga till Lester Brown, chef förWorldwatch Institute. Det är ett institut som fått en gottanseende både bland miljöorganisationer och näringsliv. Varje årkommer en rapport om tillståndet i världen. I Sverige harrapporten fått en halvofficiell prägel genom att den ges ut avstatliga naturvårdsverket. I senaste rapporten Tillståndet ivärlden “99 målas som vanligt en ganska dyster bild. Människanlever på marginalen av vad vår planet kan klara av, våragemensamma resursbaser håller på att ta slut, vi måste lämna denvästerländska modellen, heter det bland annat.Björn Lomborg visar att Lester Brown haft fel så många gånger isina prognoser att hans anseende borde vara devalverat vid dethär laget. Han har länge hävdat att råvarorna kommer att taslut, och han har förutspått livsmedelsbrist och stigande prisersedan början av 1970-talet. Men detta har inte inträffat. Istället fortsätter priserna på både livsmedel och råvaror attminska, samtidigt som produktionen ökar! Förklaringen är dentekniska utvecklingen. Den gröna revolutionen har lett tillenorma produktivitetslyft inom jordbruket genom att effektivaregrödor kommit fram. Det sker heller inte någon resursuttömningav råvaror eftersom teknikutvecklingen gör det lönsamt att letanya fyndigheter eller använda dem som finns effektivare.I Lomborgs bok finns en rad genomgångar av olika problem somvisar hur fel många påståenden om tillståndet i världen är. Härär några exempel:Lester Brown påstår att produktionen av spannmål sedan 1984 inteökar längre, räknat per invånare och att detta blir ett problempå sikt. Men Lomborg visar att man inte alls kan dra denslutsatsen och plockar fram sina statistiska kunskaper. Bryterman ner FAO-statistiken så framgår att produktionen per invånarei i-länderna inte ökar, vilket har en naturlig förklaring.Invånarna i de rika länderna kan helt enkelt inte äta mer. Iu-länderna ökar däremot produktionen. Räknat per invånare harökningen varit 40 procent sedan början av 1960-talet. Det finnsalltså ingen anledning att ringa i larmklockorna.

Klyftorna inte så stora

Det hävdas att klyftorna mellan fattiga och rika i världen ökar.Inte heller det stämmer om man mäter på ett relevant sätt,nämligen med så kallade köpkraftspariteter, alltså vad manreellt kan köpa för sina pengar. Lomborg visar att avståndetmellan de 20 procent rikaste länderna i världen och de 20procent fattigaste inte ökat sedan 1960. Vi ser en robustutveckling för den svagare delen av världen mot större materiellvälfärd, menar han. FN har visserligen hävdat att klyftornaökar. Men då beaktas inte problemen med att jämföra olikavalutor. Om den etiopiska valutan räknas om till dollar sägerdet något om vad etiopiern kan köpa i USA, inget om köpkraften ihemlandet. Det finns heller ingen grund för påståendet att antaletfattiga i världen ökar. Mer än två tredjedelar av u-länderna, och trefjärdedelar av jordens befolkning, har upplevt envälståndstillväxt som gör att de aldrig varit så rika som nu,enligt Lomborg. Det finns några undantag, alltså länder som gåttbakåt: det tidigare östblocket, latinamerikanska länder (utomChile), många oljeländer samt afrikanska länder söker om Sahara.I samtliga fall rör det sig om strukturella problem, som följdav en misslyckad ekonomisk politik.

Skogen inte så hotad

Många bekymrar sig över avskogningen. Hur allvarlig är denegentligen? Med globala glasögon verkar det inte vara någotstort hot. Skogsarealen på jorden har sedan 1961 minskat från32,66 procent av landarealen till 32,22 procent, alltså 0,44procentenheter på drygt 30 år, enligt tillgänglig FAO-statistik.Urskogarna då? Enligt FAO har avskogningen i tropikerna varit0,8 procent om året under 1980-talet och 0,7 procent under1990-talet, alltså en viss nedgång. Och Brasilien, som har entredjedel av den samlade tropikskogen, ligger på 0,5 procent perår.Lomborg har anklagat Världsnaturfonden, som länge kommit medlarmrapporter om skogen, för att missbruka statistik. Fondenpåstås bland annat använda siffermaterial som inte går attkontrollera.På 1980-talet var försurningen ett hett ämne. Stora delar avEuropas skogar ansågs hotade. Det talades om ett ekologisktHiroshima. Det har visat sig vara våldsamma överdrifter.Skogsdöden nådde inte mer än 0,5 procent av beståndet, menlokalt blev det stora skador i främst Tjeckien och Bayern, ihuvudsak dock beroende på lokala föroreningar och inte dengränsöverskridande försurningen. Skogstillväxten har heller integått tillbaka som förutspåddes på 1980-talet.

Arterna inte så hotade

Artutrotningen har länge oroat många. Vi förlorar minst 40.000arter på jorden varje år, 109 om dagen. Denna siffra harcirkulerat runt sedan 1979 då den första gången dök upp. Få harifrågasatt uppgiften. Lomborg försöker hitta källan. Det finnsingen! Siffran har tagits fram genom en rad antaganden om hurmånga arter som kan finnas. Om detta vet man dock ganska lite,särskilt för de mindre djuren. Det kan finnas mellan 10 och 80miljoner arter. Och 95 procent av dem är insekter, bakterier ochvirus. Det är nog inte dem man tänker på när artutrotningendiskuteras.

Gifterna är naturliga

Kemikalieanvändningen anses också vara ett stort hot. Lomborgpåminner om att 99,9 procent av alla gifter finns i naturen.Endast 0,01 procent är syntetiska, gjorda av människan. Detberor på att plantor inte kan skydda sig genom att fly, somdjur. De måste klara fienden med egentillverkade gifter. Ikaffet lär finnas 1.000 kemikalier. 26 av dem är testade och 19har befunnits vara cancerframkallande på möss och råttor. Denmat och dryck vi sätter i oss är alltså mångdubbelt farligare ände eventuella kemikalierester som kan medfölja.

Växthuseffekten också naturlig

Tidens stora ångest gäller växthuseffekten, som får skulden förmånga naturkatastrofer. Men sambanden är oklara. Temperaturenhar varierat genom århundradena på ett till synes slumpmässigtsätt och det verkar finnas en samvariation med solfläckarnasintensitet. När vikingarna härjade var det varmt. Därför fickGrönland sitt idag obegripliga namn. Och på 1600-talet när KarlX Gustav tågade över Stora Bält var det mycket kallt. Vad gällerden senaste tidens extrema vädersituationer, som oroatförsäkringsbolagen, är det inte säkert att det rör sig om en nytrend. Det finns exempelvis undersökningar som visar attmaxhastigheten i nordatlantiska orkaner minskat underefterkrigstiden.

Heltäckande bok

Björn Lomborg kommer egentligen inte med så mycket nytt ommiljöhoten. Andra har framfört liknande kritik vad gällerenskildheter. Men han har gjort en imponerande översikt och gåttigenom alla miljö- och hälsoproblem. Hans bok är lättläst, trotsdanskan, och väl dokumenterad med 1.500 källhänvisningar till ca600 böcker och rapporter. Den intresserade kan kolla var han fårsina uppgifter i från. Det verkar finnas vattentäta skott mellanSverige och Danmark. Få i Sverige känner till Lomborg. OchLomborg har nästan inga referenser till Sverige i sin bok. Dettaär märkligt med tanke på att de två länderna anses tillhöra deledande vad gäller ambitioner och konkret arbete påmiljöområdet.

BILDTEXT: En av vår tids stora tvistefrågor är om växthuseffekten ärnaturlig eller skapad av människan. Lomborg pekar påsamvariation mellan temperaturen och solfläckarnas intensitet.

Larmrapporterna har varit många om försurning,gifter och växande klyftor mellan fattiga och rika. Den danskestatistikern Björn Lomborg visar att många av dem varitöverdrivna.