Merita-Nordbanken: En region, en bank

Vågen av bankaffärer rullar vidare. Trenden mot större enheter i den europeiska banksektorn blir allt tydligare. Knappt hade Merita-Nordbanken och Unidanmark basunerat ut budskapet om att de går samman, så kom besked om att en ännu större affär var på gång. Denna gång i Tyskland, där jättarna Deutsche Bank och Dresdner Bank bekräftade att de satt i långt framskridna fusionssamtal.

Men medan den senare nyheten drog upp kurserna på bankaktier i Frankfurt, fick Merita-Nordbankens affär med Unidanmark ett väsentligt svalare mottagande på Stockholmsbörsen. Det kan bli tufft för bankledningen att övertyga aktiemarknaden om affärens förtjänster, i synnerhet som intresset för bankaktier är svagt för närvarande. Det krävs inte enbart att ledningen kan leverera utlovade samordningsvinster, utan troligen också en förändring av koncernstrukturen. Mer om detta senare.

För Merita-Nordbanken innebär affären att den tar ett stort steg på väg mot att förverkliga den ursprungliga visionen, som går ut på att skapa en verkligt stor finanskoncern i Norden och Östersjöområdet. Strategin förutsätter i praktiken att banken får med sig en större universalbank i vardera Danmark och Norge. Idealet är ett bra lokalt varumärke, hyggligt stora marknadsandelar och en stor kundbas.

Det gör att de möjliga kandidaterna inte egentligen är särskilt många. Men både Unidanmark och norska Kreditkassen, som Merita-Nordbanken också vill köpa, uppfyller dessa krav. Unidanmark har genom dotterbolaget Unibank, Danmarks näst största bank, en total andel av bankmarknaden på 25 procent. För Kreditkassen, som är Norges näst största bank, är motsvarande andel av hemmamarknaden 10 procent.

Bara Norge fattas

Till detta kommer att Merita Bank har ungefär 40 procent i Finland och Nordbanken 20 procent i Sverige. Dessutom har Merita-Nordbanken expanderat i Baltikum, senast genom att köpa franska Société Générales verksamhet där. I dag finns banken i Estland, Lettland och Litauen med marknadsandelar på några procent, men med klara ambitioner att växa snabbt. Slutligen finns banken även i Polen, vilket för övrigt även Unidanmark gör.

Det som är på god väg att ta form är med andra ord den nordeuropeiska hemmamarknad som Merita-Nordbankens chef Hans Dalborg länge talat om. Lyckas detta har styrelsen och ledningen skapat en stark finanskoncern som skulle kunna bli en intressant partner för någon av de europeiska bankjättarna på några års sikt.

Det är inte heller långsökt att tänka sig att den nya större Merita-Nordbanken (namnet ska bytas) i någon form ger sig ut i övriga Europa, i så fall troligen genom att utnyttja internetbankskonceptet. Att ledningen faktiskt lyft blicken mot Europa framgår av att den i de finansiella målen för den nya koncernen inte längre vill mäta sig med nordiska banker utan med europeiska sådana.

Men för att lyckas med ambitionen i Norden krävs alltså att banken når framgång i Norge. I höstas lade den ett kontantbud på Christiania Bank og Kreditkasse, en affär värd drygt 25 miljarder kronor. Budet har stöd av Kreditkassens ledning och styrelse, men det är i praktiken politikerna som bestämmer. Norska staten äger 35 procent av bankens aktier.

Hittills har den officiella norska uppfattningen varit att de två största bankerna ska behållas under inhemsk kontroll, men en omprövning av bankpolitiken håller på att ske i Stortinget. Vad resultatet av detta blir är fortfarande osäkert och under tiden har Merita-Nordbanken förlängt sitt bud, senast till den 31 mars. Nyligen har även konkurrenten Den norske Bank flaggat upp i Kreditkassen, men det är en åtgärd som den inte verkar få något vidare politiskt stöd för.

Det ledningen för Merita-Nordbanken nu hoppas på är att affären med Unidanmark ska göra det lättare att få ett genombrott i Norge.

När det gäller Danmark är saken av allt döma klar. För drygt 40 miljarder kronor övertar i praktiken Merita-Nordbanken Unibank genom ett aktiebyte, där varje aktie i den danska banken byts mot 12,7 i Nordic Baltic Holding, som är Merita-Nordbankens ägarbolag. Det ger danskarna 30 procent av den nya koncernen.

Det innebär att Merita-Nordbanken för andra gången på några år ska gå igenom en fusionsprocess. Givetvis är det en fördel att ledningen varit med om det en gång tidigare. Gränsöverskridande fusioner av det här slaget är både enklare och svårare att genomföra än rent inhemska affärer, till exempel Föreningssparbankens.

Risk för kulturkrock

Det är enklare därför att man inte slår ihop de lokala rörelserna, utan dessa arbetar vidare med sina gamla namn. Överlappningarna blir relativt få, huvudsakligen på huvudkontoren och i de centrala affärsområdena. Det är därför som övertaligheten väntas bli så pass liten som 800 personer, vilket inte är mycket i en organisation med 33.000 anställda.

Å andra sidan kan det mycket väl vara en komplikation att det är personer av olika nationalitet som ska samverka – inte minst på chefsnivå – med de kulturskillnader och den språkförbistring som det kan föra med sig. Så länge det endast har varit finländare och svenskar inblandade tycks detta ha gått bättre än vad som kunde befaras.

Ett skäl är nog den respekt för sina finskspråkiga medarbetare som koncernchefen Hans Dalborg visat. Hur många i hans ställning skulle ha gjort sig besväret att ta en kurs i finska? Det återstår att se om Thorleif Krarup, Unidanmarks nuvarande chef, visar samma goda handlag när han efterträder Dalborg nästa år.

Engelska arbetsspråk

Riskerna för att det ska uppstå komplikationer växer när fler nu ansluter sig till detta exempel på praktisk nordism. Det är inte för inte som det har beslutats att engelska i fortsättningen blir arbetsspråket på ledningsnivå. Men det är inte enbart fråga om kultur- och språkskillnader. Faran med den här sortens vänskapliga samgåenden är att de kan komma att alltför mycket präglas av kompromissvilja för att få alla med på vagnen. I värsta fall leder det till att nationalitetstillhörighet blir viktigare än kompetens.

Affären skapar Nordens i särklass största bank med en utlåning på uppemot 900 miljarder kronor och en balansomslutning på nära 1.600 miljarder kronor. Den nya koncernen får en kundbas bestående av 8,5 miljoner privatkunder och 450.000 företag.

Det är inte säkert att en bank behöver vara så stor för att klara lönsamheten. Handelsbankens ledning brukar exempelvis hävda att dess goda kostnadsläge jämfört med de kontinentala bjässarna bevisar att storleken inte betyder allt. Däremot är det viktigt för en bank att vara stor inom de områden där det verkligen finns stordriftsfördelar, till exempel kapitalförvaltning, som också är en tillväxtmarknad. Ledningen för den nya bankkoncernen har understrukit att ökade provisionsintäkter blir viktiga för vinsttillväxten i framtiden.

Allt större vikt får också tekniken. Det går knappast att överskatta betydelsen av den snabba utvecklingen av internet, mobiltelefoni etc. För att en bank ska bli stor på detta område krävs betydande inves-

teringar och höga transaktionsvolymer, vilket i sin tur kräver en stor kundbas. Merita-Nordbanken har uttryckligen ambitionen att vilja ta ledningen när det gäller att utveckla nya finansiella internettjänster.

Banken är redan i dag stor på detta område. Över en miljon kunder är anslutna till internettjänsterna och antalet väntas fördubblas på ett år. Unibank har också satsat en hel del på tekniken, men tycks inte ha kommit lika långt. Antalet anslutna kunder uppgår till ca 200.000. Noteras kan att över en tredjedel av de privata aktiekundernas affärer går över nätet i den danska banken.

Teknikens betydelse ökar

Tekniken kommer att få allt större betydelse för lönsamheten. Tekniken har den intressanta egenskapen att den kan leda både till kostnadsbesparingar i flera led och till intäktsökningar. Det senare genom att internetkunderna tenderar att göra fler affärer, men också genom att nya tjänster och därmed nya intäktskällor skapas. Som Affärsvärlden tidigare nämnt har ledningen i Merita-Nordbanken skattat det möjliga årliga resultattillskottet till 2-2,5 miljarder kronor i ett treårsperspektiv – förutsatt att potentialen verkligen realiseras.

Den nya koncernen blir den starkaste i Norden på många områden, men det finns svagheter i koncernstrukturen. Merita-Nordbankens ledning har målmedvetet arbetat på att renodla koncernen genom utförsäljning av tillgångar som inte tillhör kärnverksamheten. Nu uppstår nya frågor.

Unidanmark påminner egentligen mest om SEB-koncernen efter köpet av Trygg-Hansa med dess stora sakförsäkringsrörelse. Den danska koncernen består nämligen av två delar. Den ena är Unibank, som i Sverige mest är känd som ägare av fondkommissionären Aros Securities och kapitalförvaltren Trevise Private Banking. Den andra delen är Tryg-Baltica, som är Danmarks största sakförsäkrare med en marknadsandel på 22 procent. Efter köpet av norska Vesta i slutet av förra året har koncernen dessutom en andel i Norge på 19 procent av sakförsäkringsmarknaden.

Ledningen har deklarerat att avsikten är att utveckla en sakaffär även i Sverige och Finland. Frågan är om sista ordet är sagt. SEB sålde av sin sakrörelse för att renodla verksamheten. Aktiemarknaden uppskattar inte sakförsäkring, som är ett område utan tillväxt och med lönsamhetsproblem. Det är också diskutabelt hur stora fördelarna är med att sälja sakförsäkringar i bank. Här går Unidanmark mot strömmen, i varje fall i Norden. Bevisbördan kommer att vila tungt på ledningen, i synnerhet på Thorleif Krarup som uppenbarligen tror på idén.

Sakförsäkring blir ett av sex resultatansvariga affärsområden. Det största av dessa är Retail Banking med Lars G Nordström som ansvarig i verkställande ledningen. Verksamheten, det vill säga affärerna med privatkunder och mindre företag, kommer att drivas av tre nationella enheter – i Sverige Nordbanken – samt av en regionbank för Baltikum och Polen.

Retail Banking störst

Detta blir en tungviktare i koncernen. Av tillgängliga uppgifter framgår att Retail Banking svarar för inte fullt 40 procent av de intäkter affärsområdena genererar. Men tungt väger också de båda affärsområdena för försäkringar. Livförsäkringar och pensioner, där koncernen är stor framför allt i Finland, står för över en fjärdedel av intäkterna och sakförsäkringar för nära 20 procent. I verkställande ledningen blir det Hugo Andersen, Unidanmarks vice koncernchef, som blir ansvarig för hela försäkringsrörelsen. Denne kommer följaktligen att tillsammans med Nordström ansvara för lejonparten av koncernens intäktsgenerering.

Bland de övriga tre affärsområdena finns kapitalförvaltning, där inte minst Unidanmark vuxit snabbt. Totalt får den nya koncernen 845 miljarder kronor under förvaltning. Det gör att den utmanar SEB om ledarskapet i Norden på detta område.

När det gäller Investment Banking, blir nya Merita-Nordbanken ganska stor i Danmark och Finland. Marknadsandelen (av aktiehandeln) anges för båda länderna till 20 procent, medan den i Sverige endast uppgår till fem procent. Det är en svaghet med tanke på att Sverige är den överlägset största marknaden i Norden. Det är Nordbankens historiskt låga profil på detta område som återspeglas här. För att kunna utmana de nordiska marknadsledarna – Enskilda, Alfred Berg och Carnegie – måste den nya koncernen bli större i Sverige.

Det sjätte affärsområdet, slutligen, kallas Corporate and Institutional Banking, vilket omfattar bankens affärer med 500 stora företag och institutionella kunder i Norden och Östersjöområdet. En stor del av samordningsvinsterna väntas uppstå just här, liksom i kapitalförvaltningen.

De finansiella målen för den nya koncernen överensstämmer i princip med dem som gäller för Merita-Nordbanken, men med den skillnaden att den, som ovan nämnts, kommer att jämföra sig med de bästa bankerna i Europa, mot tidigare i Norden. Det övergripande målet är att skapa aktieägarvärde genom värdetillväxt och utdelningar. Eftersom den nya koncernen blir överkapitaliserad finns redan ett förslag om återköp av tio procent av aktierna.

Ledningen utlovar att samgåendet leder till att vinsten per aktie för både Baltic Nordic Holdings och Unidanmarks aktieägare ökar om man tar hänsyn till synergieffekter. Detta även efter goodwillavskrivningar.

Stora löften att infria

För att genomföra affären räknar ledningen med omstruktureringskostnader på 1,7 miljarder kronor. Dessutom uppstår goodwill på omkring 7,6 miljarder kronor, som skrivs av under tjugo år.

De årliga synergierna, eller samordningsvinsterna, beräknas till 1,7 miljarder kronor före skatt. Detta ska uppnås inom en treårsperiod. Dessutom förväntas ytterligare vinster från samgåendet även därefter, men storleken av dessa har inte preciserats.

Det är svårt att värdera realismen i beräkningarna, som omfattar både kostnadsbesparingar och intäktsökningar. Men det råder inget tvivel om att det är just precis sådana löften och utfästelser som ledningen måste kunna infria om den ska få marknadens förtroende.