Mer möda för lönen

Det fanns en tid då Handelshögskolans elever allra helst ville få in en fot på finansmarknaden, men de senaste åren har intresset svalnat. Förra året sökte sig dubbelt så många till managementkonsultbyråerna, 42 procent jämfört med 21 procent till finanssektorn. Förklaringarna är flera. Framväxten av entreprenörsföretag som möjliga arbetsgivare och det faktum att antalet kvinnor på Handelshögskolan har ökat. De har historiskt varit mindre intresserade av finansbranschen. Men framför allt har glansen som i många år karaktäriserat branschen falnat, något inte minst Lehman-kraschen, som synliggjorde fulspel och fick rättsliga efterspel, bidrog till. Numera förknippas sektorn mer med regelbördor än med mäklarbrickor, mer med Mifid än med bonus. Lägg därtill den skrala lönsamheten efter krisen och digitaliseringens framtvingade effektiviseringar, så förstår man att branschen inte är fullt så attraktiv som den en gång var.

Sedan toppåren 2011 och 2012 har antalet anställda i finansbranschen sjunkit. En uppmärksammad rapport från den amerikanska investmentbanken Citi från 2016 spådde att 1,8 miljoner jobb i bank- och finanssektorn skulle försvinna fram till 2025. Även investmentbankerna drabbas. En titt på de tre stora fristående investmentbankerna med verksamhet i Sverige, ABG Sundal Collier, Carnegie och Pareto, visar att alla har färre anställda i dag än de hade för 6–7 år sedan.

Lehman-kraschen resulterade i en rejäl diskussion om bonusarna. För en yrkesgrupp där de rörliga ersättningarna varit en stark drivkraft innebär det stora förändringar.

– Generellt kan man säga att strukturen ändrats till lägre och mer långsiktiga bonusar, säger Sean Cory, partner på konsultfirman Oliver Wyman.

Förändringarna är inget svenskt fenomen. Skiftet från rörlig till fast lön har skett i hela Europa. Enligt Jon Terry, global chef för personalfrågor i finansbranschen på PWC, har dock lägre vinster hos flera europiska banker haft större effekt på bonusarna än de ökade regleringarna.

– Men det finns också en politisk dimension, säger Terry. Olika intressenter, inte minst aktieägarna, kräver att personalen ska ha en mindre del av vinstkakan.

Det är enligt Jon Terry en tydlig trend som är relativt ny och inte bara gäller EU-länder som Storbritannien och Tyskland, utan också de schweiziska bankerna, som ju inte omfattas av EU-reglerna. Det beror inte bara på bankernas ökade kapitalkrav.

– Det finns en uppfattning att det inte är rättvist att de som anklagas för att orsaka finanskrisen ska ha fortsatt höga löner, säger han.

Det går dock knappast någon nöd på de som jobbar i finansbranschen – om det nu var någon som påstod det. Går man tillbaka till 1980-talet har finansbranschens löner stigit mer än andra branscher och det gäller alla typer av anställda, även vaktmästare och receptionister. Löneutvecklingen har varit extra stark sedan branschen avreglerades i början av 1990-talet. Det ökade efterfrågan på finansiella tjänster.

– Det finns inget stöd för att kompetenskraven blivit högre. Att vinsterna ökat beror snarare på att vinsterna i branschen ökat, säger Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan.

Men finansbranschens bonusfest med de absolut värsta excesserna fick trots allt ett abrupt slut i och med finanskrisen. Särskilt kraftig blev tvärniten för dem som hanterade stora risker.

– Reglerna har gått hårdare åt handlarna än för dem som jobbar med M&A, säger Sean Cory på Oliver Wyman.

Sedan 2010 får personer som påverkar risknivån högst 40 procent av bonusen utbetalad direkt, de resterande 60 procenten är frysta i tre år. De kan dessutom sänkas innan de betalas ut, om företagens resultat väsentligt försämras under de tre åren.

Enligt Lars Söderfjell, aktiechef på Ålandsbanken, är det inte bara bra.

– Det finns helt klart fördelar med hög rörlig del, men lagstiftningen är vad den är, säger han.

När han började arbeta i branschen på 1980-talet hade han en grundlön på ungefär 30 procent av den totala lönen.

Generellt har bankerna ändrat sina ersättningssystem till att bli mer långsiktiga. De är i större utsträckning baserade på kvalitativa mått än tidigare. Vinstandelsprogram, där alla anställda ingår och får lika mycket, har också blivit vanligare. Men det gäller inte alla.

På investmentbanken Pareto har utvecklingen gått åt motsatt håll. När Öhman Fondkommission köptes av Pareto hade de anställda höga fasta löner. Det ändrades till ett mer rörligt lönesystem som varit relativt konstant sedan 2012. Eftersom Paretos vinster har ökat sedan dess har de totala ersättningarna ökat. Lönesättningen skiljer sig beroende på vilken roll man har på banken, men gemensamt för alla är att samtliga har en rörlig del. Kriterierna för den rörliga ersättningen är en blandning av kvantitativa och kvalitativa mått.

– Det man kan säga generellt är att all lönesättning förstås är enligt reglerna och att vår personal sällan får mer än en årslön i rörlig ersättning, säger Fredric Blommé Sekund, chefsjurist på Pareto Securities.

Men trots de höga rörliga ersättningarna och de senaste årens höga vinster tror inte Fredrik Blommé Sekund att de anställda på Pareto har högre lön än kollegerna på storbankerna.

– På totalen och över tid tror jag vi ligger strax under, men fördelen med den höga andelen rörlig lön är att vi inte behöver göra oss av med folk om det kommer mindre bra år.

På Carnegie baseras den rörliga delen av lönen på resultatutvecklingen, relationen däremellan har legat konstant över tid. Precis som Pareto har Carnegie flera starka år bakom sig – och därmed har bonusarna blivit höga.

– Men den fasta delen är och har alltid varit basen i vår kompensationsmodell, säger Rickard Buch, kommunikationschef på Carnegie.

Den fasta lönen har enligt Rickard Buch stigit de senaste tio åren.

– Det är en effekt av de nya regelverken och har lett till kostnadsökningar i hela branschen.

***

Bonustaket är inte det enda som sätter press på lönerna i finansbranschen. En viktig del i Mifid II som trädde i kraft vid årsskiftet 2017/2018 är förbudet mot provisioner. Fondbolagens förenings vd Fredrik Nordström tror att de som arbetar med rådgivning och försäljning kommer att få lägre löner fram­över på grund av provisionsförbudet.

Enligt de nya reglerna får incitamentsprogram för dem som ger råd till kunder inte strida mot kundens intresse. Finansinspektionen tolkar Mifid som att den rörliga delen av lönen inte får överstiga den fasta och att den rörliga delen inte ska bygga på kvantitativa mått som försäljning.

– I stället är det viktigt att den rörliga lönen är baserad på exempelvis rådgivningskvalitet och att kundskyddsreglerna följs, säger Robert Karlsson, biträdande områdeschef för Konsumentskydd på Finansinspektionen.

Rådgivarna på storbankerna har inte försäljningsbaserad bonus och hade det inte heller innan reglerna ändrades. Således är det främst de som arbetar med försäljning på de mindre bolagen i branschen som kan komma att drabbas.

– Än är det för tidigt att säga hur provisionsförbudet slår mot rådgivarnas löner, säger Ulrika Boëthius, ordförande på Finansförbundet.

Men det finns andra delar av Mifid lI som redan gjort stora avtryck i banksektorn. De nya reglerna innebär att kostnaden för aktieanalys inte får bakas in i courtaget. Analytiker som Affärsvärlden talat med berättar om avsevärt lägre intäkter i år – och i och med det utebliven bonus. En analytiker som Affärsvärlden talar med tror på stora effektiviseringar framöver. Inte sällan nämns att analytikerna med bäst rykte och goda kontakter kommer att klara sig bäst när konkurrensen ökar.

– De kommer att fronta analyserna och unga nyutexaminerade kommer att få göra grovjobbet för att sänka kostnaderna.

Varken SEB, som valt att börja med uppdragsanalys, eller Handelsbanken, som valt att inte göra det, vill ge några siffror för analysintäkterna sedan Mifid-reglerna trädde i kraft. Men båda nekar till att det kommer att komma nedskärningar.

– Vi räknar med fortsatt eller kanske till och med ökad efterfrågan, säger Mats Olsson på Handelsbankens informationsavdelning.

– Vi ser ett jättestort intresse, säger Frank Hojem på SEB.

– Vi tror snarare att det är analys och rådgivning som är framtiden när digitaliseringen sätter press på transaktionspriserna.

I internationell affärspress har det spekulerats i att ”stjärnanalytikern” gör comeback. Det skulle kunna betyda att några få av de mest ansedda analytikerna rentav blir vinnare på de nya reglerna. Men det är inte troligt, enligt de analytiker Affärsvärlden talat med.

– I bästa fall kommer de mest framstående få oförändrad ersättning.

Medelmåttorna lever farligt, alltså. De nya reglerna har redan resulterat i större löneskillnader mellan de anställda.

– Det är mer fokus på vilka som presterar vad och det är en positiv utveckling efter finanskrisen, säger Terry.

Risken finns dock att analytikeryrket sjunker i status. Analysavdelningar är platta organisationer och karriärvägarna är begränsade. I en sådan miljö har pengarna varit en viktig drivkraft.

Framöver då? Ingen verkar tro att vi kommer att se höga rörliga ersättningar inom banksektorn igen. Snarare kommer de tekniska framstegen fortsätta leda till lägre bonusar framöver.

***

De senaste åren av reglering och digitalisering har pressat bankerna till att göra om sina affärsmodeller. De enklare jobben försvinner när tekniken tar över allt fler arbetsuppgifter. Främst är det de som jobbar med kundmottagning och back-office som blir färre. De har också haft sämst löneutveckling. Men det finns också vinnare, och det gäller de som arbetar med att de omfattande och komplicerade reglerna efterlevs.

– Jurister som jobbar med de finansiella regelverken syntes inte ens i vår statistik för fyra år sedan, säger Ulrika Boëthius, ordförande på Finansförbundet.

Juristerna och riskanalytikerna är de som fått de högsta löneökningarna i finansbranschen de senaste åren, visar statistik från Finansförbundet. En bild som bekräftas av Fondbolagens förening.

– För dem som arbetar med regelefterlevnad ser vi att lönerna stiger märkbart, säger vd Fredrik Nordström.

Storbankerna och de stora firmorna är vinnare på de höga fasta lönerna, enligt Lars Söderfjell på Ålandsbanken.

– Spelplanen har tiltat till de stora aktörernas fördel när break-even-punkten stigit, säger Söderfjell.

De små aktörerna får svårare att klara sig och blir mer beroende av höga volymer för att kunna betala de höga fasta lönerna. Det har tillsammans med andra faktorer lett till en omfattande konsolidering i branschen. Den bilden delar inte Sean Cory, partner på Oliver Wyman.

– När lönerna inte varit så höga har det snarare dykt upp mindre investmentbanker, eftersom det är lättare att tjäna pengar som ägare.

Enligt Jon Terry på PWC har bankjobbens attraktionskraft minskat när de rörliga lönerna försvunnit. Långa arbetsdagar, hög press och låg arbetstrygghet gör att fördelarna jämfört med andra branscher minskar.

– Det är inte så att ingen vill jobba på bank längre, men det är svårare att attrahera de riktiga högpresterarna än innan, säger han.

Storbankernas löner

SEB

2 000 av bankens 15 000 anställda har individuella incitamentsprogram i form av aktier som betalas ut efter tre år. Banken har också ett resultatandelsprogram som innefattar all personal. Det är kopplat till bankens finansiella mål, men också kundnöjdhet. Halva summan betalas ut i kontanter och halva i aktier efter tre år.

Handelsbanken

En mycket låg andel av personalen har rörlig lön. Samtliga anställda omfattas av vinstandelsstiftelsen Oktogonen, som baseras på bankens räntabilitet jämfört med andra banker och betalas ut vid pension.

Nordea

På Nordea ingår alla anställda i någon form av program för ersättning utöver lön. Det kan innebära rörlig lönedel, bonus eller vinstandelsprogram.

Swedbank

I dagsläget finns det tre pågående ersättningsprogram. Eken, som inkluderar alla ersättningar i form av aktier i Swedbank AB och som omfattar i stort sett alla Swedbank­anställda. Ett mindre antal av Swedbanks över 14 000 medarbetare innefattas av två program där ersättningen består av 50 procent kontanter och 50 procent fondrelaterad ersättning.

Kort om Fl:s bonusregler

Enligt Mifid-reglerna ska belöningssystemen vara neutrala och utan incitament att agera mot kundens intresse. Finansinspektionens tolkning är att det måste finnas en balans mellan den rörliga och fasta delen av ersättningen.

Företagen måste även sätta upp kvalitativa mål som ger personalen tydliga incitament att agera i kundernas intresse.