Mellanmjölkens land

När Sveriges prognoskollektiv vässar kalkylerna och i de flesta fall säkerligen funderar på att skriva upp prognoserna för 2002, så gör regeringen tvärtom. I takt med att året fortlöper strömmar det in statistik som tyder på att en vändning i världsekonomin redan skett. Då passar finansdepartementet på att, i vanlig o-ordning, läcka ut sin prognos inför vårpropositionen.

Prognosen är en rejäl nedskrivning jämfört med höstens mycket positiva tongångar. Då räknade regeringen med en tillväxt på 2,4 procent i år och 2,6 procent 2003.

Nu skrivs inte prognosen ner till någon oroväckande låg nivå. Fortfarande räknar finansdepartementet med att tillväxten ska landa på 1,7 procent i år, och behåller prognosen 2,6 procent för år 2003 – faktiskt något över dagens konsensusprognoser.

I realiteten innebär prognosen inte så svag tillväxt att det skulle kunna ses som ett misslyckande och leda till att regeringen tvingas presentera åtgärder för att hålla tillväxten igång. Men den innebär inte heller så stark tillväxt att regeringen skulle tvingas att strama åt. Kort sagt den ultimata ekonomiska prognosen att gå till val på, nu när den sittande regeringen dessutom tycks ha väljarnas stöd.

Envis som en dåre

Det svåra att svälja med finansminister Bosse Ringholms resonemang är dock att han i höstas, med något av en dåres envishet, hävdade att det inte fanns några skäl att revidera ner prognosen till följd av terrorattacken i USA. Med facit i hand var Affärsvärlden beredd att ge honom rätt. Men just då väljer tydligen finansdepartementet att skruva ner kalkylerna. Detta samtidigt som ekonomierna runt om i världen visar alla tecken på att tillfriskna.

Den omedelbara frågan är givetvis varför. Ett svar är givetvis att handläggarna på finansen faktiskt tror på den utveckling de presenterar. Men som alltid så är det människor som gör prognoserna, och människor är påverkbara av vad chefen säger. De underliggande kalkylerna håller säkert i vanlig ordning ihop, framför allt mot bakgrund av den svaga ekonomiska utveckling som presenterats i de preliminära nationalräkenskaperna. Hur kalkylerna ska fås att gå ihop med den starka arbetsmarknad som kännetecknat både förra året och inledningen av detta år, blir intressant att se när prognosen presenteras i sin slutgiltiga form den 15 april.

Minst bekymmer

Men den mest uppenbara förklaringen till nedskrivningen är att den presenterade prognosen är den som ger minst bekymmer gällande den ekonomiska politiken. Dels är den tillräckligt hög för att man med viss trovärdighet ska kunna hävda att budgetmålet med 2 procents överskott ska kunna hållas. Dels är den samtidigt tillräckligt låg för att regeringen ska kunna hålla sina samarbetspartners vänstern och miljöpartiet i strama tyglar.

Enligt medarbetare på finansdepartementet tycks det dessutom ironiskt nog vara mest troligt att det är regeringens samarbetspartners i den “röd-gröna röran” som faktiskt läckt ut prognosen i förtid. Orsaken till läckaget är dock höljd i dunkel.

Uppmärksamhetssug

En luttrad källa på finansdepartementet hänvisar dock till att det kan röra sig om “mänsklig fåfänga” och att de röda eller gröna mest är “mediakåta”. Kanske är det så att när de inte tycks ha speciellt mycket framgång när det gäller att profilera sig i regeringssamarbetet så är det det enda som återstår för att få uppmärksamhet.