Mätt med mitt mått

Om knappt två veckor, den 2 juni, äntrar Hexagons vd Ola Rollén scenen inför 3 500 entusiastiska fans. Nej, det är inte bolagsstämma i mätteknikbolaget, även om aktieägarna har skäl att vara nöjda. ­Sedan Rollén blev vd för 14 år sedan har Hexagons aktiekurs tjugofaldigats och den årliga totalavkastningen varit omkring 25 procent i snitt.

Hexagonchefen är, såvitt känt, inte heller medlem i något populärt rockband som ska spela på jättehotellet MGM Grand i Las ­Vegas just den dagen. Den jublande publiken består i stället av Hexagons kunder från hela världen som var och en betalar 500 dollar per biljett – ungefär 3 500 kronor – plus resa och uppehälle för nöjet att få höra Hexagons företrädare presentera produktnyheter under den fyra dagar långa konferensen HXGN Live.

Förr lade företag som Hexagon ansenliga summor på att marknadsföra sitt utbud. Numera betalar kunderna tydligen för att få ta del av pitcharna. Uppochnedvända världen? Ja, kanske. Men också en illustration till att inget längre är sig likt i det bolag där Ola Rollén blev högste chef år 2000.

När affärsmannen Melker Schörling blev huvudägare i slutet av 1990-talet var Hexagon ett konglomerat med gud vet hur många dotterbolag som sysslade med allt från mobiltelefonantenner över fiskimport till dagis. Den enda befintliga verksamheten som den nya ägaren och Ola Rollén tyckte var intressant sysslade med gummiblandningar, polymerer. Den blev så småningom Hexpol, delades ut till Hexagons aktieägare och är i dag ett lönsamt börsföretag på egna meriter, värt drygt 20 miljarder kronor (som för övrigt inte är inräknade i Hexagonaktiens ovan nämnda totalavkastning).

Resten av konglomeratet såldes och Hexagon byggde upp en ny kärnverksamhet genom en lång rad förvärv. Den gemensamma nämnaren är mätning; med stor precision mäter bolagen upp världen och dess beståndsdelar. Sedan presenteras informationen grafiskt på ett sätt som gör den lättillgänglig, begriplig och användbar.

En typisk produkt, som lanserades på förra årets HXGN Live, mäter exempelvis en befintlig komponent, A, och testar sedan om den kan sammanfogas med komponent B som bara finns virtuellt, alltså som en 3d-ritning på datorns skärm. På så vis slipper man bygga en fullskaleversion av B, som kanske är mycket dyrbar, för att testa om de två passar ihop. Eventuella justeringar av B kan göras i ritningen, innan den byggs. Sånt sparar både tid och pengar åt tillverkaren, Hexagons kund.

Låter det tråkigt? Kan hända, men det är lönsamt. Hexagon omsatte ungefär 22 miljarder kronor förra året och tjänade 3,3 miljarder efter skatt. Rörelsemarginalen har stigit stadigt från 0 år 2001 till nästan 23 procent i den senaste kvartalsrapporten som kom förra veckan. Börsvärdet på 76 miljarder är nu större än exempelvis anrika SKF:s, som värderas till 69 miljarder.

Nu ska sägas att alla inte är helt överens om exakt hur lönsamt Hexagon är. Det är på sätt och vis en fråga om hur man – just det – mäter. Hexagon kapitaliserar hälften av sina utvecklingskostnader – alltså bokför dem som en investering i balansräkningen i stället för som en kostnad i resultaträkningen – och rörelsemarginalen skulle vara ett par procentenheter lägre om utvecklingen i stället kostnadsfördes på gammaldags vis, menar kritikerna.

– Vi följer redovisningsreglerna IFRS och enligt dem ska man göra så, säger Ola Rollén.

– Vi kanske skulle ha en lägre rörelsemarginal om vi inte kapitaliserade, men samma effekt får man när man tittar på kassaflödet, och marknaden studerar ju även det måttet.

Hexagonchefen plågas av svår jetlag när Affärsvärlden träffar honom på koncernens sällsynt kala och spartanska huvudkontor vid Norra Bantorget i Stockholm. Han har tagit nattflyget från Hongkong och klipper med ögonen samtidigt som han kväver den ena gäspningen efter den andra. Klädseln är avspänd, vad amerikanerna brukar kalla ”business casual”; ljusgrå kavaj, vit skjorta, mörka chinos och bruna loafers med spännen. Men när samtalet efter någon inledande artighet glider in på Hexagon kvicknar han till.

I ett test som tidningen Chef gjorde härom året fick Rollén toppbetyget 5 för sina kommunikativa färdigheter. Det är lätt att förstå varför. Lugnt och pedagogiskt, men ändå med patos, berättar han om Hexagon på ett sätt som också ett ganska litet barn skulle kunna ta till sig.

Han nämner inte bolagets produkter utan pratar bara om tillämpningarna, vilka problem de löser, hur de är till nytta.

– Just nu håller vi och Google på att ta fram en teknik som gör oss unika när det gäller att navigera inomhus, kan han häva ur sig.

– Den kan till exempel användas i stora köpcentrum och innebär att man hittar runt med hjälp av mobilen och med utgångspunkt i hur det ser ut där man är, säger Rollén på klassisk Stockholmsdialekt med breda e:n – ”navigeeera” – av den sort som ingen född efter 1980 längre använder.

Den som står utanför Dressmans butik och vill till Clas Ohlson behöver alltså inte titta på en karta utan ser helt enkelt på skärmen hur det ser ut där man ska gå. För att klara det krävs att någon mäter upp gallerian i tre dimensioner och det är där Hexagon kommer in.

Enligt Rollén är detta framtidens sätt att navigera och kommer att användas exempelvis i förarlösa bilar, sådana som nu utvecklas av Volvo, Tesla, Google med flera. Ett annat exempel hämtar han från industrin där 3d-printing är på stark frammarsch.

– Om man ska trycka grejor i tre dimensioner så måste man först mäta dem i tre dimensioner. Den delen av världen har varit tvådimensionell. Nu blir den tredimensionell.

Även aktiemarknaden anser att Rollén är en skicklig kommunikatör som är bra på att presentera bolaget – och aktien – för analytiker och förvaltare. Flera investerare vittnar om att det är intressant att träffa Rollén därför att de alltid lär sig något av honom. ­Ibland glunkas det dock om att han hårdsäljer aktien och snackar upp kursen.

Själv äger han aktier och optioner för omkring en halv miljard kronor och är därför rimligen intresserad av att vårda kursen. Bolaget kostar nu motsvarande 22 årsvins­ter, högt för ett verkstadsbolag. Om inte utvecklingskostnaderna kapitaliserades skulle p/e-talet vara ännu några snäpp högre. Rollén anser dock inte att han ska lastas för den utmanande värderingen.

– Du kan nog snacka upp kursen under en period, men inte i 14 år och 56 kvartalsrapporter. På kort sikt kan börsen vara dum, men inte på lång sikt, säger han.

Bolagets framgångar förklarar han med hård fokusering.

– När jag kom gjorde Hexagon massor av saker och var inte särskilt bra på något. I dag är vi bäst i världen på att mäta i tre dimensioner och Hexpol är bäst i världen på gummiblandningar.

Tillväxten har till stor del genererats genom förvärv men Ola Rollén poängterar att det gäller att vara noggrann med vad man köper.

– Vi köper aldrig bolag för att växa utan bara när vi ser att det fattas en pusselbit i vårt produkterbjudande. Det är otroligt viktigt att behålla sitt fokus i den processen. Annars blir det ganska snart hopplöst för ledningen när den ska styra en massa verksamheter som den inte förstår.

Det knepiga är förstås att tänka ut vilka pusselbitar som inte finns i bolaget i dag, men som blir viktiga om fem år. Vd och den övriga ledningen lägger rätt mycket tid på att fundera över vart världen är på väg och vad det får för följder. Ola Rollén tar åter upp ett exempel:

I Brasilien medverkar Hexagon i försök på enorma sockerplantager där varje litet frö positioneras från luften. Därefter styrs traktorerna så att de vattnar och gödslar bara precis där fröna ligger. Då minskar resursåtgången med 30 procent, samtidigt som skörden ökar med lika mycket. Och om 30 år tror Hexagonchefen att det är förbjudet med förare i bilar, eftersom de orsakar nästan alla olyckor.

– Då kommer alla bilar att ha övervakningssystem som bygger på vår teknik.

Så tar han upp planet från Malaysia Airlines som försvann.

– Det är ju inte klokt att man 2014 fortfarande använder radar för att identifiera och positionera flygplan.

Han säger att det finns 30 000 flygplan i luften vid varje givet tillfälle och att det inte skulle vara några svårigheter alls att hålla reda på dem för Hexagon.

– Och man skulle kunna spara massor med bränsle och korta flygtiderna också om man slutade följa de flygleder som lades upp på 1940-talet när systemet var baserat på flygfyrar.

En annan megatrend som Hexagon försöker rida på är Kinas framväxt. I dag finns omkring 30 procent av koncernens anställda där och 15 procent av försäljningen går till landet. Visserligen har tillväxttakten dämpats, men den är fortfarande hög. Om fem eller sex år väntas Kina passera USA och bli världens största ekonomi.

För ett år sedan flyttade familjen Rollén till Hongkong för att vara nära tillväxtregionen. Det konkreta skälet var att Hexagon vill genomföra ett antal stora projekt tillsammans med kinesiska myndigheter, bland annat mäta Yangtzeflodens flöden. Men de kräver ingående förhandlingar, vilket blir betydligt enklare om den högst ansvarige är nära till hands.

– Fler svenska företagsledare borde flytta dit. Du får bara en chans att etablera dig i den här ekonomin, och inom många branscher går tåget nu, säger Rollén.

– Om tio år är Kinas ekonomi kanske 20–30 procent större än USA:s och då kommer kinesiska bolag att gå ut och konkurrera globalt på ett helt nytt sätt. Om du vill behålla positionen som världsetta måste du ha en strategi för hur du ska växa i Kina.

Hexagonchefen beskriver sin ledarstil som ”väldigt operativ”. När bolaget har gjort stora förvärv har han i allmänhet själv gått in som vd för verksamheten under en period för att lära sig den och se till att den integreras i koncernen. Det är också en av förklaringarna till Hongkongflytten, han vill helt enkelt vara nära händelsernas centrum.

Ola Rollén fick generellt höga betyg i tidningen Chefs ledarskapsrankning utom möjligen under rubriken ”Personligt”. Där står att han är ”charmig och tillmötesgående men i grunden ointresserad av människor. Bryr sig mer om pengar än om människor.”

– Om man menar att jag sätter lönsamhet före relationer i mitt professionella liv så visst, det stämmer. För annars överlever man inte som chef, säger han.

Men han tror samtidigt att omdömet kan ha färgats av att Chef främst har frågat folk i Sverige som inte längre arbetar i koncernen eftersom Hexagon har sålt större delen av sin verksamhet här under omstruktureringen.

Det hindrar inte att när Hexagon någon gång omnämns i pressen – vilket i och för sig är ganska sällan med tanke på företagets storlek – så handlar det ganska ofta just om Ola Rolléns pengar snarare än om Hexagon. Han har en tvist i kammarrätten med Skatteverket som anser att han borde betala skatt i Sverige för åren 2005–2008 och kräver honom på 35 miljoner kronor. Rollén anför att han var bosatt i London de åren och därför inte är skattskyldig i Sverige.

Det blev också uppmärksammat när han sålde aktier för 260 miljoner kronor våren 2011 i samband med en kurstopp, varefter aktiekursen i det närmaste halverades (han sålde kring 150 kronor, i dag är kursen över 210 kronor). Och nyligen skrev Dagens Industri att Rolléns totalersättning ökade med 21 procent till 26,6 miljoner kronor förra året, i huvudsak beroende på att Rollén fick tillgodoräkna sig den besparing som bolaget gjorde på arbetsgivaravgiften när han flyttade till Asien.

– Är det inte väldigt mycket fokus på pengar i Sverige? Jag har bott utomlands i tolv år och uppfattar inte att man är lika intresserad av pengar där, säger Rollén med anledning av skriverierna.

Fast han tror inte att vi svenskar skulle vara mer missunnsamma än andra nationaliteter.

– Däremot är Sverige ett litet land och därmed är det lättare att hålla koll på folk här och det finns inte så många att skriva om så det är lättare att hamna i tidningen. Men jag tror kanske inte att det är så stor skillnad mellan Sverige och andra små länder.

Ola Rollén verkar hur som helst inte särskilt besvärad av uppmärksamheten och säger sig inte ha några planer på att sluta, trots att han har varit 14 år på jobbet och har någonstans mellan en halv och en miljard kronor på banken.

– Jag fortsätter så länge jag tycker det är kul och det tycker jag. Det viktiga är att sluta innan man blir ombedd att göra det.

Är du kvar om ytterligare 14 år?

– Nej, jag undrar det. Är man bra så länge? Orkar man? Det är ju fysiskt slitsamt att vara vd och någon gång måste jag ju sluta.

Studerar kinesiska

Ålder:49 år.