Mats Paulsen: Så vinner borgarna valet

Kattens färg spelar ingen roll så länge den är duktig på att fånga möss, säger kinesiska kommunister. Denna pragmatiska hållning gäller även bland svenska direktörer och borgliga opinionsbildare med Sydsvenskans Per T Ohlsson i spetsen. Vände mig därför till Sveriges smartaste pr-konsulter för att få råd om hur borgarna ska vinna valet. ”Det känns fullständigt hopplöst för de borgerliga. Jag som är gammal moderat gillar ju nästan Göran!”, svarar en känd pr-man. När inte ens blå inforådgivare ger borgarna en chans är det allvar. Det är ju deras levebröd att flytta berg med opinionsbildning. Många tycker att Moderaterna och Folkpartiet ska byta partiledare. Men glöm det, de hade redan bytts om det funnes kandidater. När man svag själv är det extra värt att få motståndaren att se mindre bra ut. Alltså att gräva fram elakt men sant om Göran Persson, den snart orubblige landsfadern. Men glöm futtiga skandaler. Som en indisk politiker lär ha svarat reportern i en mutskandal: ”En miljon? Du förödmjukar mig. Tio miljoner var det!” Ett tips är att ringa gamle Rikta-chefen Peter Erikson och höra om nåt nytt kommit fram i Sydafrikaskandalen. Minns de tomma läktarna när det svenska musikundret skulle hjälpa Göran Persson att sälja JAS. TV har fina arkivbilder som de gärna kör igen. Men det räcker inte långt. Det måste till bra reklam också. Av någon anledning hänger valaffischerna kvar vare år som vore det 1960-tal. Det är dags att tänka nytt. Företagen kan hjälpa till att göra en omvänd KF, eller Coop som det heter numera. Coop investerar 100 miljoner kronor på sosseaktiga budskap, typ: ”Bankernas idealkund: 35-årig miljonär som gärna betalar höga bankavgifter. Känner du igen dig?” Manpower har tidigare gjort reklamparodi om socialdemokratiska kommunpampar som går på porrklubb i Bryssel. Det fungerade. Företagen kan ge borgarna en chans i valet med sina stora resurser. De kan dramatisera jantelagen, sossarnas dubbelmoral, misslyckandet med vårdköer och äldreomsorg. Varumärken som SEB, NK, Dagens Industri och Eurocard har borgliga kunder som gillar anti-socialistiska historier. När det gäller politik på riktigt finns inte mycket att välja på. Lägre skatter, fler poliser, starkare försvar är inte frågor som vinner valet. Inte heller gnäll om vad vi får för regering med s och v. Sånt skapar litet mediedebatt, men det berör inte väljare. Borgarna måste slåss på sossarnas planhalva. Pressa dem att erkänna att deras ”stelbenta sossetänkande” försvårar för gamla och sjuka. De måste exemplifiera hur privat ägande ger bättre vård, lyckligare pensionärer och smartare skolbarn. För att leda i bevis kommer blocken att slå varandra med utredningar, statistik och attitydmätningar. Exemplen finns där. Mina egna barn går för tillfället i en privat internationell skola utomlands. Skillnaden i kvalitet är himmelsvid med två motiverade lärare på tolv barn mot en slutkörd på 30 elever. Alla svenska barn borde få uppleva det. Här är skolan är rena drömfabriken. 13-åriga August kom från Sverige och förändrades från skoltrött slashas till toppelev med namnet i skoltidningen för sina fina resultat. Familjer som kuskar runt i världen och jobbar för internationella företag, stannar ute längre än planerat för skolans skull. Då ska man veta att mycket annat försakas i en utlänningskoloni i tredje världen. Men det gör ont att se cityjeepar med privatchaufför rulla i kolonn förbi slumkvarteret utanför skolans höga grindar. Undernärda ungar i trasiga kläder blänger på tjocka vita barn som sitter i luftkonditionerade baksäten och äter chokladkaka på väg hem till taggtrådsskyddade villor. Privatchaufförerna illustrerar hur svåra dessa sakfrågor är att driva för borgarna. Det är lätt att få en mörkblå moderat att gå för långt, så man tvingas ta tillbaka eller så att de borgliga splittras. Men de borgliga måste ta ställning rejält för privat vård och skola för att ha chans i valet. In med skolan på börsen. Privat mot offentligt. Vara ett glasklart alternativ. Om nu kattens färg spelar någon roll.

Mats Paulsen