Mäster Melker jagar vidare

Vd Ola Rollén utbrast att Intergraph passade “jäkligt bra” och aktiemarknaden höll med. Kursen i Hexagon rusade när beskedet om jätteförvärvet kom i juli i år och den har fortsatt att stiga. Det är ovanligt. Bolagsköp brukar få ett avvaktande mottagande från marknadens sida. Men när det gäller förvärv är det få som åtnjuter så stort förtroende som Melker Schörling.

Lantbrukarsonen från Närke gjorde sig ett namn när han tog över vd-posten i det då stagnerande säkerhetsbolaget Securitas år 1987. Med den så kallade Securitas-modellen vände han verksamheten från förlust till vinst, började köpa bolag och förvandlade ett helsvenskt bolag till en internationell koncern. Som vd såg han också till att äga en stor del av bolaget själv, 17,5 procent.

Samma modell har Melker Schörling nu tillämpat i 33 år. Mestadels med stor framgång. Förutom Securitas har bland andra låstillverkaren Assa Abloy, mätteknikbolaget Hexagon och fettspecialisten Aarhus Karlshamn, AAK, gjort samma resa.

Hösten 2006 sattes hans privata investmentbolag Melker Schörling AB på börsen. Det ägs visserligen till 86 procent av familjen Schörling. Med de två andra storägarna, H&M:s ordförande och huvudägare Stefan Person och BP-ordföranden och förre Ericsson- och Assa Abloy-vd:n Carl-Henric Svanberg, är det inte många procent kvar på den öppna marknaden. Men möjligheten finns i alla fall att ta rygg på Melker Schörling.

När Affärsvärlden träffar Melker Schörling är det dagen efter det att amerikanska Intergraph formellt tagits över av Hexagon. Intergraph köptes i juli för cirka 2 miljarder dollar (då motsvarande nära 17 miljarder kronor), vilket är den största affären på Stockholmsbörsen i år.

Melker Schörling sjunker ned i stolen i styrelserummet och konstaterar att det är det tredje steget i den tioåriga förvandlingen av Hexagon från ett småländskt konglomerat med oklar inriktning till världens ledande mätteknikbolag. Steg ett var köpet av amerikanska Brown & Sharpe år 2001, steg två köpet av Leica Geosystems år 2005 och nu då Intergraph. Ett jätteförvärv vart femte år.

Blir det ett steg fyra och fem?

– Det är jag övertygad om. Men först ska vi smälta Intergraph. Ola Rollén ska få i gång synergierna mellan Intergraph och Hexagon. Det kommer att bli bra. Det har han visat att han kunnat förut, inte minst vid Leicaaffären.

Ola Rollén ska dessutom öka marknadstäckningen för Intergraph i Asien och Latinamerika. Och kanske viktigast av allt, sätta i gång utvecklingen av nya produkter och tjänster som blir möjliga av affären mellan Hexagon och Intergraph.

Melker Schörling påpekar flera gånger under intervjun att det är hans portföljbolags-vd:ar som står för jobbet numera. Själv står han för erfarenhet och är bollplank.

– Det är klart att det blivit många förvärv. Jag är 63 år. Jag har hållit på med det här i halva mitt liv, i mer än 30 år. Men nu för tiden är det inte jag som gör dem. Jag är mer av en mentor, som kommer med råd och hjälper till att undvika de misstag som man gör om man inte har min erfarenhet. Och finansiering givetvis.

Det hindrar inte att han verkar extremt nöjd med Intergraph-affären. Bolaget fanns i tankarna redan när Hexagon köpte Leica. I stället blev Intergraph uppköpt av en grupp amerikanska investerare.

Priset den här gången, 2 miljarder dollar, är kanske inte dyrt. Men det är mycket pengar. Hexagon finansierar affären genom en nyemission på 6,5 miljarder kronor, där MSAB står för en tredjedel. Melker Schörling konstaterar att det är en stor summa, men att priset på Intergraph var bra. Dessutom har dollarn försvagats 13 procent sedan affären gjordes upp.

– Finansieringspaketet var redan lagt. Dollarns försvagning gör att kostymen blir rymligare. Det stärker bara fördelarna.

Som ordförande i Hexagon stod Melker Schörling våren 2008 inför ett val. Antingen såldes gummidivisionen Hexpol eller så delades bolaget ut till aktieägarna. Han valde det senare. Hexpol börsnoterades den 9 juni med förre Nolato-vd:n Georg Brunstam som vd.

I början var det segt på aktiemarknaden för gummibolaget (förlåt, polymerbaserade blandningar-bolaget). Först kollapsade den viktigaste kunden, bilindustrin. Sedan kom finanskrisen som drabbade hela världen (möjligtvis med undantag för Kina). Bolaget hade dock goda marginaler, trots volymfall, vilket marknaden kanske inte räknade med.

Efter krisen tog både volymer och börskurs i Hexpol snabbt fart. Och det blev jubel i busken när Georg Brunstam den 18 oktober lät meddela att gummiproducenten Excel Polymers köptes för 213 miljoner dollar (motsvarande 1,4 miljarder kronor). På aktiemarknaden togs det som en tydlig signal. Hexpol är ett äkta Schörlingbolag. Först ska vinsten upp. Sedan ska det renodlas. Därefter världserövring. Precis som med Hexagon. Melker Schörling säger inte emot.

– Jag tycker vi redan är på god väg.

Hexpol ska växa genom att bredda sin marknadstäckning till Sydamerika och sedan organiskt. Breddning till ytterligare material kan också bli aktuellt. Och köp givetvis, när tiden är mogen.

Efter att Excel Polymer-köpet blev offentligt steg Hexpolkursen över 20 procent och aktieägarna blev en halv miljard rikare. Inte ens de rekordhöga gummipriserna har fått investerarna på dåligt humör.

“Karln är ju en magiker när det gäller multipelexpansion” som ett anonymt börsess sade på Affärsvärldens Börsgolv nyligen. Med multipelexpansion menas här att det uppköpta bolaget värderas högre när det väl är i famnen på en köpare med gott rykte. Melker Schörling skrockar lite när han får citatet ovan uppläst för sig och skojar om att folk förväntar sig “hokuspokus”.

– Jag är ingen aktiegubbe som gör vad marknaden tycker om. Jag jobbar med företagen och försöker skapa bra företag. Det driver mig. Inte vad som är populärt för stunden. Nu fanns det ett bra tillfälle och jag tror det blir väldigt bra.

Därmed inte sagt att Melker Schörling tycker att resonemanget med multipelexpansion är felaktigt. Tvärtom. Det är högst rimligt att uppköpta bolag värderas högre när de väl är i MSAB-familjens ägo, anser han. Mer konkret är han övertygad om att Hexpol blir betydligt värdefullare med Excel och Hexagon med Intergraph.

– Det är logiskt att en enhet värderas högre när den är uppköpt av ett bolag som bevisligen har en förmåga att växa.

Hexagon och Hexpol är inte de enda exemplen på att det börjat röra på sig i Schörlings bolagssfär. Exempelvis aviserade förpackningsföretaget Bong Ljungdahl i september en sammanslagning med Hamelins kuvertdivision.

Men i navet, investmentbolaget MSAB, har det inte skett mycket sedan krisen slog till för två år sedan. Den sista stora affären blev att MSAB köpte hälften av Maths O Sundqvists jättepost i Hexagon, när jämtlänningens imperium höll på att rasa. Men när aktiekurserna i portföljbolagen smälte samman efter Lehman Brothers konkursansökan blev den finansiella rörelseförmågan begränsad. Melker Schörling visste att bolagen höll bra marginaler och hade bra kassaflöden. Han insåg att Hexpol var nästan gratis. “Och Hexagon var gratis” som han uttrycker det. Aktier vräktes ut till 25 kronor.

– Jag gick inte in och köpte, för jag måste hålla mitt krut torrt. Man måste vara extremt försiktig när man är en långsiktig huvudägare. Om jag hade haft massa fria pengar, kunde jag ha köpt. Men jag valde att vara konservativ och försiktig.

När iskylan släppte framåt sommaren 2009 gick MSAB åter på offensiven. Resultatet blev flera stora förvärv i portföljbolagen. Under sommaren klev MSAB upp en procentenhet i fettkoncernen Aarhus Karlshamn, via holdingbolag som ägs tillsammans med de dansk-malysiska palmoljebröderna Bek-Nielsen. I Bong Ljungdahl har ägandet spätts ut genom köpet av Hamelins. Annars har portföljen legat orörd.

Hittills. Men Melker Schörling är “definitivt inte” främmande för att ta in ytterligare ett portföljbolag i MSAB. Det kan då också bli en ganska radikal förändring av strukturen.

Hela den nuvarande portföljen består av andelar i noterade bolag (se faktaruta), av historiska skäl. Det är börsbolag som på ett eller annat vis har direkt koppling till Melker Schörling. Lite överraskande berättar han nu att MSAB gärna skulle vilja ha ett helägt dotterbolag.

Gärna ett familjeägt bolag som apporteras in i MSAB. Som ersättning får ägarna aktier. På det viset slipper Melker Schörling öka skuldsättningen i investmentbolaget. MSAB är i dag närmast skuldfritt och så vill ordföranden att det förblir. Om portföljbolagen behöver pengar kan MSAB rycka ut och ställa upp.

– Vi skulle inte alls ha något emot att äga ett bolag till 100 procent. Det skulle till och med vara bra, faktiskt, ur kassaflödessynpunkt. Men det finns inte så många. De flesta är rätt små. Då blir det inte tillräckligt intressant för oss att hålla på med det.

Han går inte in på om han letar efter bolag i någon särskild bransch (sannolikt spelar det mindre roll). Om det är ett svenskt bolag eller inte är oväsentligt.

– Men det ska vara spännande och man ska kunna se en utveckling. Det ska kunna växa. Så det är samma kriterier som för alla våra bolag. Det får inte vara mindre intressant, för då tunnar man ut kraften i hela MSAB.

Har du något på gång?

– Nej. Men ni kan kanske skriva lite om det? Så kanske någon hör av sig.

det Börsnoterade investmentbolaget Melker Schörling AB har tre anställda och ett substansvärde på nära 17 miljarder (skulder borträknade). Det ger 5,6 miljarder kronor per huvud i lönerullan. Det måste vara någon form av världsrekord.

Vd Ulrik Svensson extraknäcker som IR-kontakt, chefsassistenten Anette Larsdotter håller koll på kontoret på Birger Jarlsgatan och så brukar en nyexaminerad Handels- och/eller KTH-student jobba där, i väntan på en plats i sfärbolagen. Just nu heter påläggskalven Axel Sundén. Det är hela personalen. Öppnar dörren gör ordföranden i egen hög person (kanske inte alltid, men i alla fall när Affärsvärlden kommer på besök).

En fråga som uppstår är hur ett bolag med tre anställda klarar av den omfattande processen att förvärva ett helägt bolag. På hemsidan står det visserligen att MSAB arbetar med “ett stort nätverk med ytterligare kompetens” vid sidan av den pyttelilla organisationen. Och visst, i styrelsen sitter två giganter: Stefan Person och Carl-Henric Svanberg. Förutom döttrarna Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling sitter också Mannheimer Swartling-delägaren Mikael Ekdahl i styrelsen.

Men frågan är om inte det mesta av arbetet sker innanför skallbenet på huvudägaren själv. Skulle det dyka upp något nytt, är det inte tal om att plocka in en armé med McKinsey-konsulter.

– Ulrik, Mikael och jag kan räkna på bolaget, säger Melker Schörling och slår fast att det finns en fördel med att vara små. Det blir snabba beslutsvägar.

– Det är inte sjutton nivåer, kommittéer och grejer. Utan det är snabba ryck. Det är också detta det handlar om i affärer.

Att det finns exempel på investmentbolag på andra sidan Berzelii Park med femtio gånger så många anställda rycker han på axlarna åt.

– Det är inte säkert att det blir bättre för det. Man ska ha rätt organisation vid varje tillfälle. Inget är lättare än att bygga upp en organisation om det skulle behövas. Skulle vi ha ett helägt bolag skulle vi kunna poola med resurserna.

Melker Schörling verkar inte reta sig i onödan över saker och ting. Men en sak irriterar honom: substansrabatten i MSAB. Den är visserligen bara 6-7 procent. Den borde inte finnas alls, hävdar han. En gång om året, i samband med bolagsstämman, får ägarna lösa in aktier till substansvärdet. Hittills har det varit en effektiv medicin mot investmentbolagssjukan.

– Kanske har värdena stigit så mycket att marknaden inte hunnit med? Vi kanske borde redovisa substansvärdet varje dag på hemsidan. Som en service. Så att folk inte säljer för billigt.

—

Melker Schörling

Född: 15 maj 1947 i Götlunda i Arboga kommun.

Utbildning: Handelshögskolan i Göteborg.

Karriär: Vd Securitas 1987-92, vd Skanska 1993-97. Sedan dess placerare i eget namn.

Familj: Hustru Kerstin. Döttrarna Sofia Schörling Högberg och Märta Schörling, som bägge sitter i MSA:s styrelse och har styrelseuppdrag i portföljbolagen.

Styrelseuppdrag: Ordförande i Securitas, Hexagon, Aarhus Karlshamn och Hexpol. Styrelseledamot i Hennes & Mauritz.

Bor: Östermalm i Stockholm.