Krönika USA-valet
Martin Enlund: Elon Musk är redo att ta fram motorsågen
Tidsandan, menade filosofen Hegel, ”är Napoleon på en häst”.
Precis som centralbankirer som Stefan Ingves och ECB:s Christine Lagarde helt missade inflationsuppgången för ett par år sedan är det nu många som sitter med skägget i den epistemiska brevlådan – men denna gång gällande valutfallet i USA.
En av dem är tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt, som påstod att “sanningen var att det var ingen som såg detta komma”. Han är långt ifrån ensam. I Tyskland var det bara 23% som väntade sig att Donald Trump skulle vinna.
“Hyfsat väntat” sade i stället finansmannen Christer Gardell, en bild som delas av storfinansen, prediktionsmarknader och Bitcoin. Helikopterperspektivet är att de etablerade partierna tappar fotfäste, som vi sett i EU-valet och i länder som Frankrike och Storbritannien. Detta är ett tydligt tecken på att allmänheten förlorat tilltron till sittande makthavare.
Även om mycket är osäkert, tror jag att valresultatet kan innebära en tryggare värld i geopolitiskt hänseende. Däremot kan EU förvänta sig en tuffare tid, medan europeisk politik kan bli mer oberäknelig.
Trump långt ifrån “världens farligaste man”
Trumps beslut att inte utnämna Nikki Haley och Mike Pompeo kan vara ett tecken på att han strävar efter en mer fredlig utrikespolitik. Det är också värt att påminna sig om att han ser ut att ha varit den minst krigiske presidenten på två generationer. Exempelvis var han den förste presidenten att inte dra in amerikanska trupper i en ny konflikt sedan Jimmy Carter på 1970-talet.
Detta kan jämföras med expertklassens förutsägelser; att president Biden skulle ge oss fred och frihet, rent av ett “nytt glatt 20-tal” i världen. I stället har vi fått erfara den mest konfliktfyllda perioden sedan slutet av andra världskriget. Statistiken visar här en intressant trend: antalet döda i krig tenderar att minska under republikanska administrationer, medan det ökar under demokratiska.
Dramatiska varningar om att Trump är “världens farligaste man” bör tryggt ignoreras.
EU kommer hamna alltmer på efterkälken
Om Elon Musk kan banta Twitters personalstyrka med 80% utan några negativa effekter, vad kan då göras i den amerikanska federala staten? Miljardären är redan i kontakt med Argentinas avregleringsminister för att lära sig av Javier Mileis “motorsågstaktik”.
Flera av mina vänner och bekanta har i år valt att lägga ned sina företag i Sverige och Tyskland för att starta om dessa i USA, där de upplever att det är enklare att driva företag på grund av mindre krångel med regelverk och banker. En ytterligare förbättring av USA:s företagsklimat genom skattesänkningar eller avregleringar kommer sannolikt att öka EU:s ekonomiska eftersläpning.
Henry Kissinger sa 2018 att “Trump kan vara en av de där figurerna i historien som dyker upp då och då för att markera slutet på en era och för att tvinga den att ge upp sina gamla föreställningar”.
Kanske är valresultatet en signal om att det är dags att återupptäcka vikten av ett gott företagsklimat och koncept som politiska misslyckanden. Och detta i stället för att fortsätta på den inslagna vägen med EU:s krypande sovjetisering. Först när dagen övergår i skymning breder Minervas uggla ut sina vingar, skrev Hegel. Och det börjar bli mörkt i Europa.
Europeiska valutfall kan bli mer oförutsägbara
EU-kommissionär Ursula von der Leyen kan också ha vissa skäl att känna oro. Hon vill gå vidare med sina censurambitioner och skapa en “europeisk demokratisköld” vars syfte påstås vara att bekämpa spridande av felaktig eller illasinnat menad information. Jag undrar dock om inte skölden i själva verket är avsedd att skydda makthavarna från folkviljan. Hennes före detta kollega, censurförespråkaren Thierry Breton skickade hotbrev till Musk inför ett Trump-möte i augusti. En åtgärd som i efterhand ter sig särskilt illa övervägd.
I en av YouTube bannlyst video från slutet av 2022 framstår Trump faktiskt som en sann förespråkare av yttrandefrihet.
Hans blivande vicepresident J. D. Vance har till och med antytt att han är öppen för att villkora amerikansk vapenmakt: att yttrandefrihet måste respekteras hos Nato-länder. EU-länder kan alltså komma att ställas inför frågan: Nato och yttrandefrihet, eller ingetdera? Om politiska utmanare har missgynnats av EU:s och andras censurambitioner, vilket jag tror, kan maktskiftet därför komma att tala mer till deras fördel.
Det förestående maktskiftet i Vita huset kan också ge ledare som Ungerns Orbán, Polens Duda, Slovakiens Fico och Italiens Meloni, som tycks ha en nära relation till Musk, ett ökat handlingsutrymme att stå emot påtryckningar från EU. Följden blir att europeiska val både kan bli mer oförutsägbara och även gynna partier och krafter som får Trumps eller Musks välsignelse.
Europeiska reglerare hatar europeisk framgång
Efter USA-valet uppdagades det att en europé gjort en saftig vinst (nästan 50 miljoner dollar) på bettingmarknaden Polymarket till följd av utfallet.
Det tog inte lång tid förrän reglerare började ropa efter nya förbud. Ingen hatar europeisk framgång så mycket som europeiska reglerare. Men regleringar har inte förmågan att skapa, förbättra eller tillföra någonting. Regleringsbyråkrater må anse sig vara jordens salt och världens ljus, men deras resultat – år efter år med ekonomisk stagnation – indikerar något helt annat.
Många av oss minns fortfarande 1980-talets Reagan och Thatcher, och en tid med obegränsad kreativitet, där vi dansade mot framtiden under spegelbollar och neonljus. Eller åkte i en Ferrari med nedvevade rutor. Om vår tid återigen är Hegels tid, där historiens pendel svänger mot en ny framtid, kan mycket hända. En ny värld av möjligheter öppnar då sig, full av potential för positiv förändring och framsteg.
Om Sverige kunde frigöra sig från sin strykrädsla och vara mer modigt i sin politik, skulle vi kunna bli en ledstjärna för hela EU. Finansministerns Produktivitetskommission borde därför snarast kompletteras inte bara med en suveränitetskommission, utan även med ett motorsågsministerium i Mileis anda.
¡AFUERA !
Martin Enlund, oberoende analytiker, Under Orion AB. Tidigare valutachefsstrateg på Nordea och före detta makroekonom på Handelsbanken. Driver podden ‘Ekonomidags’.
Detta är en krönika från en fristående kolumnist. Analys och ställningstagande är skribentens.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor