Mannen som åt sig igenom hela världen

Sjuttonhundratalet var upplysningens tid. Förnuftet och vetenskapen skulle äntligen triumfera över religion och vidskeplighet. Världen kunde och skulle förklaras i alla sina delar. Kunskap skulle bli bas för samhällsutvecklingen. Vetenskapsakademier grundades i många europeiska länder med syfte att insamla kunskap. Den franske sjöfararen Louis Antoine de Bougainville seglade jorden runt och kartlade okända kuster och övärlden i Stilla havet. Linné skickade ut lärjungar över världen för att samla växter och rapportera om främmande länder (två av dem, Daniel Solander och Anders Sparrman, var för övrigt med på kapten Cooks världsomseglingar). Till botaniska och zoologiska trädgårdar i Europa kom mängder av örter och djur från jordens alla länder för undersökning och katalogisering. Den franske författaren och filosofen Denis Diderot beslutade att skapa ett bokverk som i sig innehöll all världens samlade kunskap – en encyklopedi.

När Napoleon 1798 avseglade med en flotta för att ockupera Egypten var det självklart att han på expeditionen tog med 100 vetenskapsmän. Resultatet av deras arbete skulle bli ”Description de l’Égypte”, ett illustrerat encyklopediskt monumentalverk i tre band.

Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) grundades 1739 i upplysningens anda av en grupp prominenta vetenskapsmän och politiker, däribland Jonas Alströmer, Carl von Linné och Mårten Triewald. Bland de första som sedan valdes in i akademien fanns astronomen Anders Celsius och matematikern Samuel Klingenstierna. Lite senare valdes också två bröder vid namn Bengt och Peter Jonas Bergius in. Och det är om dem det nu ska handla.

Tjänst i riksbanken

Bengt Bergius var den äldre, född 1723. Hans stora intressen var botanik, zoologi och reseskildringar. Med sin encyklopediska vetgirighet gjorde han sig snart känd som en sann son av upplysningstiden. År 1762 fick han tjänst i Riksbanken, ett ämbete som inte verkar ha varit speciellt betungande, men som han trots allt lyckades missköta. Lyckligtvis hade lillebror Peter Jonas utbildat sig till läkare och blivit mycket förmögen på sin praktik. Eftersom ingen av bröderna bildade familj inköpte de tillsammans en malmgård vid nuvarande Odenplan i Stockholm som de lät kalla Bergielund. Här byggde de upp ett omfattande bibliotek, och väster om gården, norr om nuvarande Vasaparken, anlade de en botanisk trädgård.

I samband med att han 1780 utnämndes till preses i Vetenskapakademien anmodades Bengt Bergius att hålla ett tal inför ledamöterna och sammanfatta tidens kunskapsläge inom någon vetenskap. Kanske var det ett utslag av akademiskt skämtlynne som fick honom att välja att presentera jordens flora och fauna ur gastronomisk synvinkel.

Den fräcke Bergius skrev ett ”tal om läckerheter” där han smakade, tuggade, drogade och rökte sig igenom världens alla tänkbara livsmedel – från sädesslag, potatis, svin och oxar via insekter, fladdermöss och surströmming till elefanter, noshörningar och numera utrotade dronter.

Eftersom han hade samlat på sig en hel del både teoretiskt vetande och praktisk erfarenhet i ämnet blev det ett mycket långt anförande kryddat med häpnadsväckande kuriosa och skrönor. Det sägs att han talade i bortemot fyra timmar. Utan avbrott.

Trots den tidskrävande mångordigheten mottogs talet med förtjusning och Bergius fick ett rykte som landets mest allmänbildade man. Bergius själv ansåg emellertid att han slarvat och utelämnat mängder av intressanta fakta. Han beslutade sig därför att presentera sitt tal i bokform och komplettera det med omfångsrika fotnoter.

svår tarmvred

1785 publicerades den första delen av Bergius Tal om läckerheter. Den innehöll alla tänkbara fakta om all världens ätliga växter och var de fanns, hur de smakade, hur de anrättades och vilka som åt dem.

Bergius hann aldrig själv färdigställa del två, den om jordens fauna. Kanske borde han ha ätit och druckit lite mindre. Det sägs att han under sina sista år drabbades av allt svårare tarmvred. Till sist gick det så illa att han fick kallbrand i underlivet och avled hösten 1784.

Arbetet med att färdigställa den andra delen av talet övertogs av en Samuel Ödman. Trots sin sjuklighet (efter ett anfall av feberfrossa hade han utvecklat en panisk fobi mot att vistas i friska luften) lyckades Ödman till sist färdigställa Bergius tal. Verket var nu på 600 sidor – varav två tredjedelar var fotnoter.

Efter Bengt Bergius död övertogs hans bibliotek av lillebror Peter Jonas, och när även denne dog 1790 testamenterade han hela boksamlingen till KVA. Förresten testamenterade han också både malmgården och trädgården till akademien. Detta med kravet att chefen för trädgårdens förvaltning skulle tituleras professor.

Tyvärr visade det sig att bröderna Bergius hushållerska, en jungfru Nyberg, bodde kvar på Bergielund i enlighet med ett tidigare avtal. Det medförde att KVA inte fick tillgång till fastigheten på flera decennier.

När Stockholm under senare delen av 1800-talet expanderade fanns inte längre plats för malmgårdar eller botaniska trädgårdar innanför tullarna. Bergielund revs och Bergianska trädgården flyttades till Brunnsvikens strand ute vid Frescati, nära den plats där Stockholms universitet byggdes långt senare. Och där ligger den än.

Tal om läckerheter har nu återutgivits i en praktfull ny illustrerad upplaga av KSLA, Kungliga Skogs- och lantbruks­akademien.